Jag och Lucido for till skogs

Då var det helg igen då och jag kände att det var dags att plocka ut Lucido på en snabb, men skoj runda. Styrde mot min favorunda: Anstaltsrundan, som jag inte släppt loss ordentligt på sedan i december. Det är en ganska kort, men ack så härlig runda.

Startade med ett testvarv för att se vad som hänt i skogen under vintern, sedan drog jag på lite extra på de två efterföljande varven. Anstaltsrundan är en bana i precis i min smak, utan allt för mycket läskiga bergknallar som är så branta att man måste koppla loss och bära cykeln för att man antingen är för feg eller för svag.

Hur som helst körde jag tydligen på så bra att jag fick femte bästa tiden på rundan på STRAVA. Ska jag vara ärlig, så är det inte ett segment med särskilt många åkare på,. Jag är iallafall svettigt nöjd.

Idag kom även mina nya Continental Grand Prix 4000 S II däck till Celeste, så nu ska hon få sina nya skor monterade.

Jag tror också jag ska fira in helgen med att testa ett av mina Cykelviner som jag köpte för en tid sedan. Återkommer med hur många cykelpoäng det får.

http://www.strava.com/activities/136552542/embed/1eb91cbbe69b2fcac73308acc536236dc9dad0ba

Upp och hoppa


Idag blev det en kortare premiärtur på cykeln efter olyckan förra helgen. Det blev en liten fintur i lugnt tempo tillmina kompisar Eva och Robert som bor strax under en mil från mig.

Färmedlet dagen till ära blev min MTB, då racern inte är inlämnad på reparation ännu. Den ska för övrigt lämnas in imorgon för översyn om vad som måste bytas.
Det kändes fint att cykla igen och jag tror det är bra att ge sig upp på cykeln igen så fort som möjligt efter det som t.ex. hände mig förra helgen. Väl hos Robert och Eva blev det en fikapaus.
På vägen hem igen hamnade jag efter en kille på en gul fin Rynkeby Bianchi som jag höll hyfsat jämt tempo med trots våra olika sorters cyklar.

Allt kändes bra, förutom att jag kände att handleden inte är fit for fight ännu riktigt.

Bakväxeltransplantation

Idag var jag och hämtade min MTB hos Bianchi efter att de bytt ut hela bakväxeln m.m. efter att jag kört sönder den i skogen.

Det är först när MTB:n varit borta som man märker att man saknat möjligheten att kasta sig ut i skogen. Nu är dock ordningen återställd i cykelgaraget och nu står den här med en skinande ren bakväxel som väntar på att skita ner sig.

Lucido inlagd på Bianchisjukhuset

Imorse samlade jag ihop min älskade men trasiga MTB och packade in den fint i bilen. Förhoppningsvis skulle jag efter jobbet kunna köra den till Bianchi Café & Cylces om de hade tid att ta emot den.

Ringde till dem på förmiddagen och fick prata med en som skulle be en kollega att ringa mig om en stund. Efter ett tag ringer telefonen och visst är det härlig känsla när man bli igenkänd på telefon av en i butiken när de ringer upp? I detta fall var det Tomas som arbetar i deras butiksdel som ringde och lät lika glad som han alltid gör. Kom in med cykeln, så ska vi se vad som hänt och vad vi kan göra.
Efter jobbet åkte jag dit. De kollade lite på den och konstaterade att växelörat var en aning böjt, men de kunde de räta ut igen. Det som jag redan gissat själv, var att jag behövde en ny bakväxel och en ny kedja. Vi kollar pris och återkommer, säger Tomas. Jag hade själv snabbtittat lite igår på webben vad de skulle kunna kosta, så jag visste på ett ungefär vad det skulle kunna hamna på. När jag satt i bilen på väg hem, ringer Tomas och ger mig ett glatt besked. Han kunde fixa en ny bakväxel för under 600 kr. Fick även frågan om jag ville kolla själv på denna reservdel på nätet och eftersom jag redan tittat på nätet igår, kunde jag konstatera att de gav mig ett bra pris, så det är klart man säger kör!
Tänk vad bra allt känns när man blir fint och glatt bemött i en butik. Det gör att även en tråkig utgift som denna kan känns riktigt bra.
Luicido (min Bianchi JAB 29.2) i söndags efter att den pajat

Rialarundan – mitt nya landsvägsmekka

Idag beslutade jag mig för att inte köra i skogen, utan att istället testa landsvägarna här i omgivningarna. Racern tar jag inte ut så här års, så det fick bli min MTB istället. Det handlade ju mest om att se om jag kanske hittade några bra vägar att nöta landsvägscykling på till våren.

Den som söker – han finner
Mitt val av vägar idag visade sig vara en vinstlott. Stora delar var nämligen härligt slingrande småvägar med fin asfalt i väldigt kuperad terräng, perfekt för cykelträning.

Utmed rundan finns även två potentiella fikaställen i form av Wira Bruk och Länsmansgården. Fikastopp är ju obligatoriskt på cykelpass med kompisarna.

Dagens runda blev ”bara” strax över 5 mil, men det finns flera sätt att förlänga den både till 10 och 15 mil tror jag, beroende på hur man väljer att cykla.

Fasiken vad jag inte längtar efter snö! Att cykla i det fria är ju så grymt härligt om jämför med trainercykling framför TV:n. Vissa delar, som t.ex. efter infarten till Ljusterö känns lite som trainercykling i det gråväder vi har nu med sina låååååånga raksträckor.