Om världen inte skulle vänts upp och ned av Coronapandemin, så skulle jag idag startat årets coolaste utmaning. Men eftersom det mesta är inställt i år, så sitter jag nu vid mitt frukostbord och tittar på mitt kaffe och min smörgås med altandörren på glänt.
Utmaningen var att jag och några vänner skulle idag befunnit oss på Island för att starta i det 200 km långa gravelloppet, The Rift. Cykla 200 km är en utmaning i sig som man i och för sig kanske klarar av rätt okej, om man är tränad och har bra utrustning. Men lägg till att du ska cykla uppför 2 165 höjdmeter på lavagrus, samt korsa ett par floder utan broar med din cykel. Då blir allt väldigt mycket mer utmanade.
Det isländska vädret kan skifta snabbt och är inte är känt för att vara särskilt varmt, men idag skulle vi fått helt okej väder om vi varit där.
Att min utmaning är inställd förstår jag till fullo, med tanke på Corona. Det är ändå lite ledsamt, men när allt kommer omkring känns det ändå helt rätt att stanna kvar i Sverige och inte resa utomlands för att riskera att bli smittad eller ta med sig smitta hem till Sverige igen.
Nu blickar jag framåt mot The Rift 2021 och hoppas att det loppet går att genomföra.
Ett mål på denna denna semester var att jag gärna ville besöka Högbo och den omtalade MTB-arenan i sommar. Flera av mina cykelvänner har pratat så gott om detta ställe att nu måste jag bara göra ett besök där. Högbo MTB-arena ligger vid Högbo Brukshotell i Sandviken, vilket är ca 2 timmars bilfärd från mig.
Vad är Högbo MTB-arena?
Cykla MTB kan man göra var som helst i skogen där det är tillåtet, men alltför ofta slutar det med att stigen man valt bara slutar eller så är det stundtals ocyklingsbart så man får leda cykeln. Visst kan det vara utmanande och kul att leka stigfinnare och rätt som det är hittar du du din favoritstig.
I Högbo behöver du inte leta, där har man byggt ett spindelnät av olika MTB-leder som sträcker från bara några några kilometer till sådana som är flera mil. Det finns olika svårighetsgrader och alla leder är dessutom preppade och väl underhållna.
De har fyra startplatser där lederna startar och alla leder är indelade i olika färger som symboliserar vilken svårighetsgrad de har. Blå är för nybörjarna som inte vill stöta på allt för mycket rötter och stenar. Röd är för dig som vill utmana dig själv lite och cykla allt från sköna velodromer till passager med stökigare terräng. Svart är för den som vill ha något riktigt utmanade och gillar stök och bök.
De har även banor som är klassade för vintercykling och de är gröna. Det finns också ett teknikområde med en pumptrackbana, sprintbana och ett område för teknikövningar.
Min dag i Högbo
Jag har en kollega på jobbet som bor utanför Gävle som också heter Magnus. Vi har sedan länge talat om att han skulle visa detta MTB-paradis för mig någon gång. Igår blev det äntligen av och jag tog bilen hem till Magnus där vi tog en fika och så kollade jag på hans nya fina hus som han och hans fru byggt. Sedan bar det iväg till Högbo.
Vi utgick från startplatsen Kolis där det finns lite längre banor med olika svårighetsgrader. Vi valde att köra röda leder som då är medelsvåra och vi började med en som hette MTB 9 km som är en av de tuffare med rätt många tekniskt svåra partier och mycket backar. Min kollega som körde en hardtail MTB blev rejält slut i kroppen där, fast han är väldigt vältränad. Och jag som har en fulldämpad MTB klarade mig bättre från allt skak, men blev rejält slut ändå. Min kollega Magnus höll trots sin hardtail rätt snabb takt. Han har nog bättre flås och kondition än mig, så jag fick verkligen kämpa ibland 😅
När vi avverkat den första banan slängde vi oss på en som hette MTB 15 km och den var nog den finaste tycker jag. Den hade en blandning av magkittlande velodromer och stökigare partier som gjorde att man då och då fick öva på sina tekniska färdigheter i skogen. Banan gick i ett område med tät skog och här och där passerade vi bredvid och över vattendrag.
Det blev inte så mycket bilder från de stökigaste partierna, eftersom det är lite svårt att cykla över rötter och stenar och fota samtidigt 😄
Efteråt blev jag medbjuden hem till Magnus och hans familj på middag, vilket var supertrevligt. Mot kvällen styrde hemåt med bilen igen och efter att jag nu smakat på Högbo, var det absolut inte sista gången jag var där.
Igår var jag och körde två intensiva varv på min lokala MTB-bana och eftersom det var rätt varmt och kvavt igår blev det inga rekordtider. Trots den rätt korta distansen, blev man helt genomblöt av svett och det är en rätt härlig känsla tycker jag. Det känns som man får en effektiv pulsträning på väldigt kort tid, då ett varv avverkas på under en kvart oftast.
När jag satt och pustade ut på parkbänken där MTB-banan har sin start och målgång plingade till i mobilen att jag hade ett paket att hämta.
Det var min nya Pling Pling cykelkeps som jag låtit sy upp. Den förra jag sydde upp var svart och den hade min bloggadress på undersidan av skärmen och Pling Pling på ovansidan. Men denna gång valde jag en i en blå färg som passar klubbkläderna och där Jag vände på texternas placering.
Jag har ju oftast skärmen uppvikt när jag har hjälmen på mig och det är det kul om Pling Pling syns tycker jag. Skulle vara coolt med en riktig cykelklädeskollektion som hette Pling Pling tycker jag 🤔
Igår kväll hade jag två vänner på besök och då lyxade jag till det med att beställa en charkbricka från mina vänners nyöppnade delikatessbutik och restaurang på NK i Stockholm.
Den heter Olja & Oliv och detta är deras andra butik. Den första ligger på Erstagatan på Södermalm. De slog upp dörrarna till den nya precis när Corona slog till. Därför kändes det helrätt att beställa gårdagens mat från dem, för att stödja deras nysatsning. Deras delikatesser är något som är utöver det vanliga som får det att kittla i smaklökarna.
Vi fick en härligt lång kväll i solen igår och det var så himla trevligt att bara äta och sitta prata med dem, då den rådande Coronasituationen gjort att man inte varit bortskämd med att umgås med sina vänner.
Idag vaknade jag upp pigg och fylld av energi från igår. Vädret såg ut att bli bra, så en längre cykeltur fick det bli. För inte så länge sedan tänkte jag cykla till Norrtälje, men stoppades efter ett par mil av ett åskoväder. Idag gjorde jag därför ett nytt försök och nu var det fina vädret med mig.
Det är en sådan fin väg upp dit som jag brukar cykla och nu var ett par år sedan jag gjorde det, så det blev verkligen en härlig cykeltur idag.
Väl uppe i Norrtälje tog jag en sväng inne i stan och utmed en liten kustremsa förbi småbåtshamnen. Innan jag vände hemåt igen stannade jag på ett klassiskt gatukök och njöt av en tunnbrödsrulle i gräset.
Visst är det himla trevligt att cykla med flera, men det är något speciellt att cykla själv också. Man kan hålla sin egen takt och stanna när man vill bara för att titta på någon sevärdhet eller var insupa sommaren. Det blev totalt ca 10 mil cykling idag i vackra Roslagen som slöt in mig i ett grönt hav av träd och vackra vyer.
Idag hade jag en sådan där vilodag man bör ta ibland och jag var iväg och kollade på en ny säng som jag funderat på. När jag låg där i sängen i butiken för att känna om sängen var bra för mig, scrollande jag genom Strava och såg att min kompis Robert O cyklat med ett snabbgäng från lite olika cykelklubbar. Det jag lade märke till var att de passerat i mina hemtrakter.
Robert O är någon jag normalt aldrig förut kunnat jämföra mig mot. Men jag har också blivit en stark cyklist nu och nu blev jag sugen på att utmana hans tid på ett segment, där han idag norpade en topp 10 placering all-time.
Väl hemma efter sängproveriet, slängde jag på mig cykelkläderna och stack iväg. Segmentet där han gjort en bra tid på är lite mer än en mil bort från där jag bor. Det ger en lagom tid till att värma upp benen på.
Nu gällde det, skulle det gå eller inte?
När jag närmade mig segmentet som är 8,7 km långt och innehåller två korta, men rejäla backar, så laddade jag på. Vägen är rätt lite trafikerad och man har för det mesta god sikt i alla kurvor, så det går att trycka på om vill.
Idag var det en sådan där dag då allt kändes rätt i kroppen och jag kände mig härligt stark. Det är inte ofta man känner så, så då gäller det att passa på.
Jag tog i så mycket att min cykelpump som låg i bakfickan flög ur i slutet på segmentet. – Oh det var ju den där dyra pumpen tänkte jag, men skit i den nu och så trampade jag på ännu mer!
När jag kommit ned till väg 276 där segmentet slutar var jag nära min maxpuls, så det var ingen fråga om jag tagit i. Började då att trampa tillbaka för att hämta cykelpumpen som jag tappat någon kilometer bort. Och som tur låg den kvar mitt på vägen 😀
Det blev visst en pokal 🏆
Resultatet på segmentet blev helt fantastiskt för mig. jag klättrade från en 43:e plats till en 6:e plats i totalen. Och pokalen med en 6:a blev min idag. Ibland behöver man bli utmanad för att prestera bättre. Även om Robert säkert inte hade mig i åtanke när han körde där i förmiddags, så tackar jag för utmaningen.
Vad coolt det är att känna att man har lite pulver i benen 😃
Magnus Cykelblogg 