Sakta drog jag upp rullgardinen i sovrummet. Och där utanför hade Kung Bore börjat förvandla det mörka novemberlandskapet till något fluffigt, mjukt och vitt – första snön var nu äntligen här! Jag är barnsligt förtjust i snö för det blir så himla fint ute.
Under natten hade det växlat från 5 plusgrader och regn till någon minus och blötsnön föll som enkronor från himlen. Tycker alltid det är lika spännande att cykla när första snön kommer och nu var det ju snöpremiär för elcykeln också.
I Österåker och Täby hade man inte börjat snöröja eller halkbekämpa något på morgonen, så det blev resans slabbigaste kommuner. På grevens grusväg mellan Täljö och Rydbo var det magiskt fint med alla snötyngda träd, så där passade jag på att ta en snöselfie.

Väl nere i Danderyd, briljerar dem som vanligt med perfekta cykelbanor som var sopsaltade, rena och fina som är en fröjd att glida fram på. Och ungefär i samma veva börjar cykeln att fjanta sig och inte hålla de växlar som jag väljer… tillslut hittar jag en hyfsat lagom tung växel som funkar utan att jag behöver trampa som duracellkanin. Jag börjar oroa mig för växlarna, då jag ska cykla hem de 29 kilometrarna också.
När jag kommer till jobbet och ska parkera cykeln i cykelgaraget ser jag orsaken till växelstrulet. Hela bakväxeln och kassetten hade blivit en isklump. Det var bara att ställa in cykeln i tvättboxen på jobbet och spola ren den från is och snö.

När det var dags att cykla hem, hade temperaturen fallit rejält och i alla kommuner utom Täby var det inga problem med att det fryst på. Där var det en hel del cykelbanor som var direkt livsfarliga att cykla på om man inte har dubbdäck, vilket jag som tur har.
Kors i taket så var Österåkers kommun bäst att cykla i. Men jag blev lite orolig för grevens grusväg som iofs inte var några problem att cykla på, men där syntes inga spår av någon form av snöröjare. Den blöta grusvägen hade nog självunderhållit sig genom att snön på de flesta ställen smält undan självmant. Hoppas inte kommunen glömmer bort denna väg vinter 🥺