Förra veckan kunde jag på lördagen cykla med kortbyxor, vilket är en härlig känsla. Det är något speciellt med de där första vårturerna, där man slipper dra på sig benvärmare eller flossade långa cykelbyxor. Tramptagen känns liksom lättare, utan att det egentligen kanske går direkt fortare.

Men redan på söndagen slog temperaturen om och det blev rejält mycket svalare och så har det nu varit hela veckan. Men nästa vecka ser det ut som vi åter kan få slippa benvärmarna och kanske armvärmarna också, åtminstone om man ska cykla mitt på dagen. Fram mot påskledigheten väntas det bli 15-18 grader där jag bor ☀️

Lattjolajban på hemmaplan

Igår morse fick jag för mig att jag ville köra den superhärliga MTB-banan som vi har här på hemmaplan i Åkersberga. Det är något magiskt med denna böljande MTB-bana som gör att jag aldrig tröttnar på den. Om man går all-in på ett varv får uppleva allt ifrån kittlingar i magen till hur det känns att nå sin maxpuls på vissa ställen.

Det är ju alltid roligare om man är fler, så jag ställde en fråga i Team Utan Gränsers facebookforum om någon vill haka på.

Jag fick ett napp, trots den korta framförhållningen och min cykelteamkollega Kent dök upp. Vi tog ett lugnt varv tillsammans och ett i fri fart innan vi cyklade hem och fikade hos mig.

Många träd låg kors och tvärs utmed banan efter vinterns stormar, men de som legat över banan var undanröjda, så banan var hinderfri 👍🏼

Finns inte rundan på Strava – så har man inte cyklat

Det mest irriterade var att rundan inte ville laddas upp Strava efter passet. Något verkar blivit korrupt, för det gick inte att ladda upp filen manuellt heller.

Jag gjorde ingen rekordfart igår, men jag tror att det blev ett av mina snabbare varv på Hackstabanan, så därför kändes det lite surt 😢

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!

Pustar ut efter ett hårt varv med känslan av att lungorna är utanför kroppen