Senaste tiden har jag funderat lite på detta med transport fram och tillbaka till jobbet. Jag och min kollega Carl, som också är med i samma cykelklubb som mig brukar rätt ofta bubbla om det mesta kring vårt gemensamma cykelintresse.

Idag så kom vi in på ämnet cykelpendling och Carl visade mig en elcykel som han var sugen på. Den hette Rawbike och vid första ögonkastet var det en cykel jag aldrig någonsin skulle kunna tänka mig eftersom jag har en bra bit till och från jobbet. Men när jag efteråt läste vidare, så insåg jag att det var en elcykel som var av mopedklass II. Det innebär man faktiskt inte behöver trampa den och man köra cykeln som en moped. Den får därmed framföras i 25 km/h och den får köras på cykelbanor, vilket är en fördel tycker jag. Den har trampor som gör att man kan förlänga räckvidden från ca 5 mil till 7 mil genom att hjälpa till och trampa.

Foto: Rawbike

I mina drömmar blev jag genast ägare till en sådan här cool skapelse, men jag avvaktar nog för se om elcykelpremien kommer tillbaka eller inte, den dag vi får reda på hur Sverige ska styras.

Manuell pendelcykling

Tillsvidare får jag trampa för egen maskin och imorgon tänkte jag pendelcykla eftersom vädret är riktigt skönt för årstiden. Ikväll har jag laddat batteriet till min starka lampa, så jag slipper cykla i totalt mörker på de ställen som det saknas gatlampor på utmed min väg till och från jobbet. Jag har även plockat fram lite extra reflexband så jag verkligen syns på vägen hem i mörkret.