Än så länge har jag nog inte drabbats av någon livskris och jag hoppas den håller sig borta ett tag till. Hursomhelst är snart dagen här då jag fyller 40 år. När man smakar på den siffran känns siffran lite gammal och trött, men det gör inte jag. Jag känner mig fortfarande ung i sinnet och det tror jag många i min närhet i min ålder också gör. Det här med att man måste vara på ett speciellt sätt när man är en viss ålder, det finns liksom inte längre.
Hur känner jag mig som blivande 40 åring i kroppen då?
Jag är så glad för att jag tog mig i kragen den där våren för ett par år sedan och bestämde för att gå från degig soffpotatis till sportig soffpotatis. Allt började med löpning och från att jag knappt orkade springa 1,2 km, sprang jag mitt första halvmaraton 100 dagar senare. Intresset för löpning falnade i takt med att jag upptäckte tjusningen med cykling under 2012. Sedan jag började min träningsresa har jag gått ned från storlek 34 till 29 i byxstolek och magen har väl blivit lite mindre flabbig. De 15 kg som har försvunnit har jag lyckats att hålla borta med hjälp av cyklingen.
Så länge man håller sig på cykeln och inte ramlar och skadar sig är nog cykling det mest skonsamma du kan hålla på med tycker jag. Löpning är också bra, men det kändes som det slet mer på kroppen, så innan jag drabbats av skador är jag glad att mitt cykelintresse växte sig starkare än löparintresset. På frågan hur man känner sig i kroppen som 40 åring är nog svaret – Yngre än vad jag kände mig som nybliven 20 åring. Om du läser detta och är en av dem som jag var som inte orkade ta tag i det där med träning. Tänk om för din egen skull, bara din egen skull.
Alla kan förändra sig, men låt det ta tid för det finns inga hållbara snabbfix. Hittar du bara den där träningsformen som du plötsligt går igång på, kanske det blir för dig som det blev för mig? Plötsligt fick man handla nya brallor rätt ofta för att de gamla blivit för stora. Allting handlar dock inte om viktnedgång som så många fokuserar på. Sedan jag börjat röra på mig sover jag bättre och blir därmed piggare och kan hantera stress bättre.
Behöver man avstå från något?
Eftersom jag älskar mat och dryck, har cyklingen gjort att jag inte behövt avstå från att kunna äta och dricka gott. Sedan vill jag säga att alkohol och träning hör absolut inte ihop och det finns idag massor med alkoholfria alternativ. Så länge du inte använder alkohol för att slappna av, dricka det när du är ledsen och arg eller vet med dig att du har svårt att hantera det. Då tycker jag att man kan unna sig det ibland. Man är ju inte mer än människa.
Länge leve livet!
Magnus Cykelblogg 
