Midvintercyklingens pass är hård

Och endast tomten försöker cykla… Med ett par centimeter snö på vägarna och -9 grader på termometern stack jag iväg vid lunch för att försöka få till ett långpass, så här dag två av Festive 500. Jag som inte är en luttrad snöcyklist tyckte det var rätt läbbigt på landsvägarna, som fortfarande var oplogade och spåriga. Varje gång man hörde en bil närma sig så blev jag nervös, eftersom man inte kan cykla så långt ut på kanten som man normalt brukar. De flesta bilister visade dock hänsyn. 

För att slippa cykla på vägar med trafik, valde jag att först cykla ner på Garnsvikens vänstra sida, för att sedan vända tillbaka och upp igen och ned igen. Den vägen är nämligen extremt lite bilar på. När jag var på väg upp igen kände jag att jag frös sjukt mycket om mina fötter. Och jag avbröt försöket att försöka få till lite mer än 70 km idag. Rundan stannade på lite mer än 47 km. 
Väl hemma var jag nästan orolig att jag förfrusit mig, men efter lite barfotagång hemma på golvet med värmeslingor återfick jag känseln. Fortsätter det att vara så här kallt, vet jag inte om detta kommer att gå att genomföra. 
Mina vinterdäck från Schwalbe känns dock riktigt bra och plöjer fint igenom nysnö och greppar bra på hala asfaltsvägar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.