Sitter i skrivande stund på balkongen med fötterna på bordet och mår ganska bra så här dagen efter. Igår genomförde jag alltså mitt livs andra maraton och det i ett väldigt varierat väder.
När starten gick klockan 12 var det perfekt väder, halvklart och ca 18 grader i luften och tack vare det var det fullt med publik utmed banan. Efter ett tag började det duggregna, vilket bara var skönt. Men sedan fick vi en repris av förra årets regnande. Under stora delar av andra varvet, så fullkomligt öste regnet ner.
Förra året hade jag ingen måltid, utan var mest intresserad att överhuvudtaget ta mig runt de 4,2 milen. Då stannade klockan på 4.50.40. I år däremot, tog jag ett farthållarband med tiden 4.30 och jag låg riktigt bra till tidsmässigt fram till och med 3 mil, då började benen och säga att nu har du väl sprungit klart, va? Den plustid jag då hade tillgodo försvann sakta men säkert för varje kilometer.
Under loppet hade jag några glada fans som hejade en fram. Och bara så ni vet var era hejarrop ovärderliga på ett långlopp som detta. Man fylldes av ny energi från ingenstans när man passerade er. Tack! I mål möttes jag av min kompis Henrik och min mamma. Även den vetskapen att någon kommer möta en i mål är otroligt peppande för att orka sista biten in.
Jag tog mig i mål på tiden 4.42.07 och det får man väl vara hyfsat nöjd med. Så här i efterhand borde jag kanske planerat in ett fler långpass på 2-3 mil för att hitta orken i benen den sista biten.
Magnus Cykelblogg 
Ja, det kan vi göra. Fast 2,5-3 mil är ju galet lång varannan helg i mina ögon 🙂
Vi kanske skall ta några långpass i höst? 2,5-3 är lagom varannan helg.