Ikväll sitter jag och funderar på hur jag ska ta mig runt Blodomloppet 10 km imorgon. Det är en sträcka som jag vanligtvis brukar motionsjogga runt på strax under en timme.
Lördagens maraton gör sig fortfarande tillkänna genom att benen är ungefär lika smidiga som ett par styltor. Jag har egentligen inga skador eller andra krämpor från i lördags, men att springa imorgon kommer att bli veckans stora utmaning. Om det inte är iskallt och ösregnar, så tror jag dock att jag ställer upp. Jag är ju lagledare för lag ICA/Giulietta och vi har redan ett avhopp och troligtvis lär det det bli fler om jag får gissa under dagen imorgon.
Blodomloppet arrangeras för en fin sak som jag brinner lite extra mycket för. Det är för att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen och Sverige är inte på långa vägar självförsörjande på blod idag, det behövs många fler givare för att vi ska bli det. Därför vill jag springa och uppmuntra er som som inte är givare att gå och testa er om ni kan bli det. Läs mer om hur du gör på geblod.nuVill du ha lite mer inspiration och veta varför jag bland annat tog beslutet att bli blodgivare. Då ska ni titta in på en av mina vänners bloggar. Den handlar om deras helt underbara lilla kämpe Henry, som idag är beroende av oss blodgivare pga att han idag av okänd anledning lider brist på röda blodkroppar.
