Tour De Skog med hillclimb

Strax efter klockan 9 i morse kom min arbetskamrat Jonathan förbi mig för att hänga på min skogsrunda som jag har här där jag bor. Det är alltid lite spännande att visa en runda som man själv gillar. Eftersom jag inte cyklat med Jonathon tidigare, så vet man ju inte riktigt vilka förväntningar han hade.

Jonathan är precis som mig ganska nybliven MTB-åkare, men har cyklat mycket landsvägscykling. Vi tog Törnskogsrundan inkl det sista lite stenigare partiet för att sedan via en kortare landsvägskörning ta oss till Väsjöbacken. Jag tror det kändes som han tyckte det var lagom jobbigt.

Väl framme vid Väsjöbacken avslutade vi passet med en sakta klättring mot toppen på lätta växlar uppför grusvägen som är låååång och seg. Det varma vädret med +26 grader på termometern gjorde det ju inte klättringen lättare direkt.

Ibland känns det rätt att bryta ett löfte

Förra veckan var en intensiv träningsvecka som gjorde lite ont i kroppen med lite jobbiga MTB-turer som slutade i både sura och glada miner. Jag fick även ett till ett långt pass med racern på ca 13 mil.

Eftersom jag hållit igång mer än vad jag brukar kände jag mig lite sliten och jag sa då att jag förmodligen ska ta en veckas träningsuppehåll. Tror att förra veckans löptur var det som mest kändes i kroppen, men nu när den träningsvärken lagt sig, bröt jag mot det löftet och gav mig ut en sväng med racern. Ibland räcker det bara med ett par dagars vila för att man ska få tillbaka längtan att svischa fram längs småvägarna igen.
Dagens runda blev 41,57 km och jag höll ett snitt på 28,18 km/h. Det blev min 3:e snabbaste tid på denna sträcka.

MTB himlen runt hörnet

Jag har i flera inlägg skrivit att jag letat efter lagom svåra stigar att cykla mountainbike på. Jag är inte så duktig att jag vill ha avancerade stigar med stora stenar, rötter och kraftiga fall m.m. Jag vet att man inte kan undvika det till 100 procent, men idag har jag då precis runt hörnet där jag bor funnit en rutt på ca 10 km som passar mig.

Rundan går fram och tillbaka genom Törnskogen i Sollentuna som jag tidigare kört på. Nu hittade jag dock en fin avslutning på den som slutade nere vid en fin badstrand utmed Norrviken som jag aldrig vetat om förut. På ett ställe kom jag fram till ett uttorkat vattenfall som säkert är väldigt livligt efter snösmältningen, men nu plurrade de bara lite mellan stenarna under bron. Det kändes nästan lite magiskt att det fanns en sådan här fin plats i skogen bara någon kilometer hemifrån.
Här ovan kan ni se hur rundan går. Jag gjorde ytterligare ett litet stigfinnarförsök vid 6 km ungefär, men fick vända för stigen tog slut och blev ett träsk.
Satte mig ned och vilade lite på stranden, ganska nöjd efter att jag äntligen hittat en väg i skogen som passar mig!

Tur och retur till Ljusterö

Idag kl 10 hoppade jag på racercykeln och trampade på mot destination Öran ute på Ljusterö. Har aldrig cyklat dit, så jag tog mig en liten omväg via Svinninge för att undvika delar av 276:an. Tror det blev en en omväg på ca 1 mil att ta denna rutt, men man måste ju pröva sig fram. Dagen till ära hade jag perfekt cykelväder.

Jag höll ett hyfsat lugnt tempo med mina stela ben som sakta mjuknade utmed resan. Hade tänkt stanna för en glass vid färjeläget, men jag hade sådan tur att färjan kom precis när jag anlände dit, så det vara bara att köra på. När man kommit ut på Ljusterö så är det ca 1,3 mil ut på ön som mina vänner har sitt landställe.
Väl framme blev det årets första dopp för mig som var minst sagt uppfriskande, då det var +16 i vattnet. Hade sedan en härlig dag med pizza och terasshäng. Vid middagstid styrde jag hemåt mot Sollentuna igen.
Denna gång valde jag att fortsätta på 276:an efter att jag passerat Åkersberga och det funkade bra, då det är en väldigt bred vägren att cykla på, så den var nästan bättre än Svinningevägen. Sparade ca 30 min på att välja denna väg.
Jag glömde knäppa igång Runkeeper på väg ut till Ljusterö, men jag tror att med den extrasväng jag hade på vägen ut så har jag nog idag cyklat ca 13 mil totalt idag. På vägen hem höll jag ett snitt på 25,91 km/h.
Lilla Henry tycker om cyklar, men den är lite för stor för honom. Finns det stödhjul till Bianchi?

Nederlag för stigfinnaren

Idag trodde jag att jag skulle hitta fina böljande lättåkta stigar, men nej. Det blev tyvärr en en lite för svår utmaning för mig.

Vid Kulla Vägskäl stod jag och spanade på en karta på min telefon, då en fyrhjuling stannar bredvid mig. Mannen frågar om jag ska åka Blå Leden? Ehhh… Ja det ska jag nog göra, svarade jag. Han tog upp en karta och visade vart den gick och det såg ju kul ut. Mannen själv skulle röja träd utmed stigen, så att man skulle kunna gå och cykla där.

Stundtals var det säkert en väldigt bra stig om man är en van MTB-cyklist som har full koll på sig själv och sin cykel. Efter kanske 8 km när jag befann mig i ett snår av slånbär och en äng av brännässlor, gav jag upp och ledde cykeln ut på Bogesundsvägen.
Lite sur och sönderriven av de dumma slånbärsbuskarna så cyklade jag ned till vattnet och picknickade istället. Glädjande kan jag väl ända säga att jag fick mig en 4 timmars cykeltur och ca 5 mil på cykelkontot.
Stora frågan kvarstår: Var finns du din lättcyklade MTB-stig?