Visst spritter det lite i kroppen
På dag 11 av 30 tyckte jag det var dags att komma iväg på en lite längre runda, då jag inte pendelcyklat en enda dag i veckan. Cyklingen har genomförts kvällstid och därför har de längsta rundorna bara blivit runt 30 km.
När jag gav mig iväg strax efter kl 10 var det omkring 10 grader och lite disigt väder. Färden gick på välkända vägar upp mot Riala via Rumsättra tillbaka hem igen. Ungefär halvvägs in på rundan klarnade det upp och nu fullkomligt strålade solen sådär härligt resten av rundan.
Idag avverkades ca 60 km och även om det känns i benen efter 11 dagars cykling, så hade jag en sprittade känsla i kroppen. Det är ett tecken på att jag fördelat träningen bra mellan MTB och landsväg, samt rundornas olika längder varje dag.
Imorgon ska det bli sämre väder, då blir det MTB igen. Hur långt, får vi se imorgon…
Kisspaus bland blåsippor
8 dagar och 25 mils cykling
Utmaning att cykla varje dag har gått kalas hittills. Jag ska inte sticka under stolen med att det inte är lätt alla dagar, men jag är tacksam att jag inte lovade att cykla varje dag till jobbet i 30 dagar (2×35 km). En del i att utmaningen gått så bra, är att jag har möjlighet att variera mitt cyklande med olika typer av cyklar.
Jag har hållit cyklingen på en rimlig nivå hittills känner jag, och på åtta dagar har jag skrapat ihop ca 25 mils cykling. Idag blev det en sväng med racern till Angarn och tillbaka. På vägen dit var det en fruktansvärd motvind, men som efter vändningen i Angarn gjorde hemresan lekande lätt.
Produktiv dag som avslutades med geggfest
Idag har jag varit otroligt produktiv. Imorse klockan 7.30 började jag mitt fjärde försök att baka surdegsbröd. Att. Baka surdegsbröd är helt helt företag, så jag förstår varför de är dyrare att köpa än vanligt bröd. Mellan jäsningarna och vikningarna har jag vårfixat tomten och fått ut alla utemöbler.
När allt var klart och brödet skulle jäsa en sista gång innan de skulle in ugnen, då passade jag på att sticka iväg på en runda med crossen. Jag ville utforska en skogsväg med det passande namnet Krossvägen som jag länge undrat över hur den är att cykla på. Jag hittade inte riktigt rätt där ute i skogen, så jag hamnade istället på en sjukt geggig traktorstig som sedan blev en häststig. Efter blott 9 km var jag tvungen vända hem, för växlarna gillade inte att vara nedkladdade med lera.
Det blev ändå strax över 1 mil ganska skoj cykling. Väl hemma, sattes bröden in i ugnen och efter en stund kunde jag ta ut mina första två riktigt lyckade surdegsbröd.
Sedan ängnade jag mig åt att tvätta, putsa och feja på cyklarna. Cyclocrossen ska på service i veckan för att senare lånas ut till min kollega Jessica som ska cykla Tjejvättern med den. När den är tillbaka från service ska jag och Jessica ha en liten första lektion att cykla med SPD-pedaler. Sedan ska vi ge oss ut på en första testrunda, så hon får lära sig cykeln. Tycker det är kul att kunna hjälpa henne som i år satt upp ett mål att klara Tjejklassikern, men som inte har en cykel som man bör ha när man cyklar ett 10 mila lopp.
Dag 4 av 30
30 dagars utmaningen tuffar på, men idag kändes det segt i motvinden på vägen hem från min skogsrunda med MTB:n.
Blå leden som jag valde att köra idag visade sig från sin allra geggigaste sida. Jag är smått imponerad hur cykeln ens fungerade, då det stundtals var mer lera på cykeln än på marken. Förut hoppades jag på att Blå leden skulle torka upp, men numera hoppas jag den aldrig gör det. Det är så himla kul att tugga sig fram i leran på cykeln. Det är fysiskt jättejobbigt, men det är få pass jag känner mig så slutkörd som efter ett lerigt MTB-pass.
Idag blev det kanske 2 mil ler- och stigkörning följt av ca 1,5 mil asfalt hem. Asfaltsträckan hem var otroligt tungtrampad i motvinden.












