Blå leden som jag valde att köra idag visade sig från sin allra geggigaste sida. Jag är smått imponerad hur cykeln ens fungerade, då det stundtals var mer lera på cykeln än på marken. Förut hoppades jag på att Blå leden skulle torka upp, men numera hoppas jag den aldrig gör det. Det är så himla kul att tugga sig fram i leran på cykeln. Det är fysiskt jättejobbigt, men det är få pass jag känner mig så slutkörd som efter ett lerigt MTB-pass.

Idag blev det kanske 2 mil ler- och stigkörning följt av ca 1,5 mil asfalt hem. Asfaltsträckan hem var otroligt tungtrampad i motvinden.