En dag i cykelns tecken

Dagen började med att jag vaknade pigg som en mört före väckarklockan. Istället för att snooza, så gick jag för ovanligheten upp.

Bestämde mig för att ta cykeln till jobbet och på väg till jobbet så blev det både benvärmare och flossad långärmad tröja eftersom det var blott 2 grader. Resan till jobbet gick som en dans och det blev nästan en rekordtid.
På dagen idag blev jag dessutom väldigt glad, då jag lyckades knipa en av ICAs sponsorplatser för oss anställda till Cykelvasan 90 km. Jag hade inte ens tänkt köra den år, men plötsligt blev jag otroligt peppad. Cykelvasan var mitt första cykellopp och det var 2012. Sedan dess har jag kört det varje år. Det är något speciellt med Cykelvasan tycker jag. Det är ett av de tekniskt lättaste MTB-loppen, men utmaningen är nog att det är en 90 km lång tvättbräda.
Nästa cykelsak var att jag idag beställde en ny hjälm. Jag hade spanat in en hjälm från POC och när jag såg killarna och tjejerna som cyklade EM i MTB förra helgen med just den hjälmen, så bestämde jag mig. Det blev en vit POC Octal.
Foto: POC Sports

När Stålmannen blev Gummitarzan

Igår kväll var jag sugen på att köra ett lite hårdare MTB-pass på den förträffliga Anstaltsbanan, men redan på första varvet tog det stopp.

Jag kände mig som Stålmannen när jag stack iväg på mitt första varv och jag kände att jag hade bra fart genom banan. I slutet på banan finns ett drop (en mindre bergskant) som jag normalt aldrig haft några problem med, men nu kom jag lite snett med framhjulet och det tog tvärstopp.
Stålmannen förbyttes snabbt till Gummitarzan. Det är rätt mycket som händer i huvudet från det att skorna släpper från SPD-pedalerna och man startar sin flygresa över styret ned mot marken. Efter att man råkat ut för detta några gånger, lär man sig att försöka få till en landning som gör minst ont. Jag lyckades undvika att landa på stenarna och hamnade på stigen. Resultat blev att jag fick lite skrapmärken på benet och lite blåmärken, samt att insidan på knät svullnade lite.

Här står Florence och skäms efter att hon kastat av mig

Pendelcykling VS åka bil

Jag brukar inte dela med mig av så mycket siffror, men häromdagen visade min kollega Magnus Hjelmér som är ICA Bankens vardagsekonom en intressant räknesnurra som Lund kommun har. Den visar högst enkelt på skillnaderna mellan att gå, cykla, åka kommunalt och köra bil. Eftersom jag inte bor i Lund, så kan den inte räkna ut vad mina siffror blir om jag skulle åka kommunalt, men resten funkar att jämföra.

Om jag skulle pendelcykla 2×3,5 mil varje dag istället för att åka bil, skulle följande hända:
Pris per resa
Cykel: 3,30 kr
Bil: 82,50 kr
Koldioxid per år
Cykel: 0 kg
Bil: 2 895 kg
Min energiförbrukning per år
Cykel: 530 375 kcal
Bil: 29 kcal
Choklad per år
Cykel: 97,3 kg
Bil: 0 kg
Tänk om man kunde vara en sådan stålman att man kunde cykla varje dag till jobbet i ett år och därmed spara naturen 2,8 ton koldioxid. Jag får väl vara glad om jag lyckas med att cykla 2 dagar i veckan under årets snö och isfria månader.

Gegg och slemrunda

Jag hade inte ens någon tanke på att cykla igår, men efter att alla bestyr var avklarade på eftermiddagen, blev det en sväng med MTB:n.
Det blev inget stigfinnaräventyr, utan färden gick på för mig välkända stigar på Blå leden mot Bogesund. Den första biten var rätt upptorkad, men sedan gick det mesta av turen genom knädjupa ledbad och marker med kladdkakekonsitens. Mot slutet fick jag dock uppleva härligt torr stigcykling, innan jag vände hemåt på vanliga asfaltvägar och jag skrapade väl hem ca 35 km på cykelkontot.
Jakten på bästa rundan startar nu
Jag tänkte efter igår att målet i sommar blir att försöka hitta en ny MTB-runda i trakterna kring Åkersberga. Det ska vara en sådan där runda där man får ett skönt flow och inte behöver ägna halva rundan till att vada genom träsk eller lyfta MTB:n uppför berg för att komma vidare, men lite stök och bök kan det få vara. Har du något tips på en runda som är minst 3 mil eller längre här i krokarna, dela gärna med dig till en som inte hittat detta ännu 🙂