Klädprovning för Team Utan Gränser

Nästa år kommer jag cykla de flesta av mina lopp med Team Utan Gränser som är ett cykelteam som cyklar och samlar in pengar till Läkare utan gränser.

Idag var det dags att testa de kläder som vi ska ha på oss och som kommer från Bioracer. Ett par representanter från dem var på plats och berättade om deras kläder innan det var dags att gå loss i klädhavet för att hitta den storlekskombo som passade just mig.
Jag har aldrig testat Bioracers kläder förut, men de satt riktigt skönt måste jag säga. Så det här kommer nog bli kalas nästa år när våra kläder med rätt tryck kommer.
Stort tack till Robert Otterstål för att vi vara i lokalerna på hans jobb och för tilltugget vi bjöds på.

Första advent

Så här på första advent har snön har åter lagt sig utanför fönstret, men nu i mer normala mängder jämfört med snökaoset vi hade i början på november här i Stockholm.


Jag gillar traditioner och tycker väldigt mycket om julen. Jag har de senaste åren haft som tradition att först dela de klassiska adventsdikterna varje adventsdag med mina vänner på Facebook, Instagram och Twitter. Förra året kände jag att dessa började kännas lite mossiga, så då började jag att skriva mina egna.
Även om inte detta är en diktblogg, passar jag ändå på att dela med mig av den första av årets egenskrivna adventsdikter som du kan läsa till adventsfrukosten eller adventsfikat.

Första adventsdikten 🕯

Idag vi första ljuset tänder,
med hopp om en vit december.
Gator och torg börjar nu att skimra,
när kilometervis av slingor börjar glimra.
Följ fortsättningen varje advent fram till jul 🎅🏼
Igår bakades det pepparkakor här hemma också, för att komma in i stämning. Har köpt mig lite lustiga pepparkaksformar med gubbar som fått sina ben, armar och huvuden avbitna 🙂
Träningsmässigt, blir det nog ett pass med roddmaskinen idag innan det är dags för årets första julbord.

Dubbdäckscykling med vårkänslor

Lite svårt att fatta att för ca 1 vecka sedan var det 50 cm snö här och att cykla på asfaltsvägar i något som nästan kan beskrivas som vårsol kändes ganska långt borta.

Idag var det dock strålande sol och det kändes helrätt att ta sig en cykelrunda ute. Eftersom jag inte orkar hålla på skifta däck bara för att det inte är halt, blev dubbdäckscykling i solen. Tycker inte att det var speciellt tungt med dem på och det extra motståndet får man väl se som bra träning 💪🏼.
I en backe, där det var jobbigaste mötte jag en okänd och extra glad cyklist på racer som viftade vilt när han hejade. Sånt ser man inte varje dag och det blir man glad av 😃.

Första trainerpasset – hell yeah

Idag var då dagen kommen då man monterade på trainerhjulet på Celeste för säsongen. Cykla på trainer är inte det roligaste som finns för den som inte provat det.

Musiken gör mig till Stålmannen

Det enda som får mig att härda ut är en grymt bra spellista i öronen. Idag när jag körde jag ett blandat pass med lite olika motstånd och avslutade jag med 10 minuters simulerad backe. Då fick jag en ny favoritlåt som fick mig att trampa på i ett jämt tempo. Det var Jason Derulo med Kiss the sky. Det är något med vissa låtar som gör att man får en sådan där galet skön kick att man kan klara av vad som helst som du ser på bilden 😄

Vilken är din bästa träningslåt?

Det är den där låten som får dig att härda ut när det är som allra jobbigast?

Helt galet väder idag

Stockholmare får ofta höra att vi får panik och att det blir kaos så fort det kommer lite snö. Men inatt kom det inte lite snö, det kom säkert 30 cm bara under natten. Sedan har det kommit minst 20 cm till under dagen.

För mig blev det alltså omöjligt att välja cykeln från och med idag. Dessutom ställdes all busstrafik in lagom till det att jag skulle åka till jobbet, så bilen var det enda färdmedlet att välja.
Det tog mig 3 timmar att ta mig till jobbet och då fick jag åka på småvägar runt om flera kranskommuner för att komma fram. De som åkte E18 fick lägga på minst 1,5 timme på min tid innan de var framme i Stockholm. 
De som proppade igen trafiken så ingen kom fram var lastbilar och bussar som ställde sig på tvären eller fastnade i uppförsbackar. Det var ganska lite vanliga bilar som utgjorde några hinder, mer än att de var väldigt många.
På vägen hem var det likadant, men då fick jag sällskap min granne Niklas som inte kunde komma hem från stan, då alla kommunala medel var inställda åt vårt håll. I höjd med Rissne tog vi en paus i köandet och gled in på donken och käkade lite. Sedan fortsatte vi att köa en stund innan det släppte i höjd med Tensta. Sedan flöt det på ganska bra genom Sollentuna och vidare upp mot Åkersberga. Ändå tog det hela 3,5 timmar att komma hem idag.
6,5 timmar har man då spenderat i bilen idag. När vi kom hem idag, är fortfarande alla cykelvägar här i Åkersberga oplogade och helt omöjliga att cykla på. Men så blir det väl när jag läste att detta var det värsta snöovädret som drabbat Stockholm på 111 år.
En Fat-Bike skulle man haft, då kanske man skulle kunnat pendelcykla härifrån genom snön.
Mr Cyclist kollapsade under snön idag