terräng

Mycket cykling sista dagarna på semestern

Posted on av Magnus

Foto: Robert Otterstål

I fredags morse tog jag och packade in Celeste i bilen och gav mig iväg till Orminge för att möta upp Jörgen och Robert för en långdistanstur med racern. Vi kom väl iväg vid 9.30 och det bar iväg på fina vägar som jag normalt inte brukar cykla på eftersom det är på andra sidan stan för mig.

Efter en stund lämnade vi cykelbanor och cykling i villaområden för att få sträcka ut sig på fina småvägar med omväxlande och härligt kuperade vägar.
Dagens mål var att ta sig till Ösmo och det fina fiket de har i en trädgårdsbutik som jag var med och besökte tidigare i år med Fredrikshof Cykelklubb. Väl framme åt vi deras grymt goda mackor, fikade och fyllde på med vätska.
Efter det obligatoriska depåstoppet, bar det av tillbaka igen. Efter ett par felkörningar så kom vi tillbaka till Orminge igen. Totalt så var vi ute i 6,5 timmar inkl pauser – snacka om långpass!
Idag söndag var det dags att rasta Lucido i skogen. Jag måste säga att jag fullkomligt älskar Törnskogsrundan. Det är en sådan perfekt rundan för både fart och en hel del tekniskt mer komplicerade ställen utan att vara omöjlig. Idag hittade jag även en väg genom kohagen som löper utmed de 10 procenten som jag ansett inte vara cyklingsbar för min egen del. Nu är nog min 15 km MTB-runda cyklingsbar till 99 procent, vilket känns riktigt skoj.

Cykla i skogen en varm dag är perfekt då träden ger en skön svalka. Idag testade jag även att byta till mina gula/orange glas i glasögonen, och wow vilken härlig kontrast man fick inne i skogen.
Naturen genom ett orangefärgat glas
(uppe till vänster)
Ser ut lite som Herr Kantarell

Inget går upp mot cykling i skogen

Posted on av Magnus

Idag möttes man då åter av en varm dag med en temperatur som klättrar upp mot 30 graders sträcket. Dagar som denna är cykling i skogen helt fantastiskt, då träden ger en behaglig svalka.

Dagen till ära hittade jag en förlängning av min Törnskogsrunda, så nu är den för mig åtminstone cyklingsbar till 90 %. Jag blev också otroligt glad att någon vänlig själ sågat itu det stora träd som lagt sig över stigen på den första delen av rundan.
Jag brukar inte be om regn, men snart måste det komma något här i Stockholm. Allt är så otroligt torrt och man längtar efter lite kladdiga stigar i skogen, för det som en gång varit lera och kladd är hårt som cement. 
När jag kom fram till den grusväg på rundan där jag normalt brukar styra hemåt igen ut till stora vägen, så stannade jag till efter en bit. Plötsligt såg jag en väldigt brant bred backe upp i skogen som lockade. Jag är ju inte den som vill gå miste om en bra MTB-stig, så i med lätta växeln och uppför bar det. Det visade sig vara ett utmärkt beslut att cykla upp på denna stig. 
Det är svårt att beskriva hur glad man känner sig när man hittar något sådant här. Stigen var lagom svår och det var egentligen bara vid ett ställe som stigen delade sig i tre stigar, där det blev tredje gången gillt som visade sig vara rätt stig att cykla på. 
Strax efter trestigskorsningen så kommer man ut på en ny grusväg som jag inte cyklat på förut, men som anslöt till en som jag kände igen och då var det utmärkt att cykla på den för att sedan ansluta till den första delen av min Törnskogsrunda för att cykla den tillbaka hem igen.
Dagens skogsrunda med MTB:n blev ca 16 km och så här gick den från ett fågelperspektiv:
På Runkeeper kan du zooma in och se bättre hur rundan gick, klicka här
Ett blåbär i skogen.

Ett till blåbär i skogen som börjar mogna.

Backintervaller i full storm

Posted on av Magnus

Idag styrde jag mot Väsjöbacken för att köra backintervaller utmed den långa sega väg som letar sig upp mot dess topp. Det blåste rätt kraftigt på vägen dit, men det var ingenting mot vad det gjorde högst upp på toppen. Jag fick kämpa för att inte blåsa omkull.

Att köra intervaller uppför en lång backe är grymt jobbigt, men med rätt växel i på MTB:n så är det bara att trampa för allt vad benen orkar. Tricket är också att sitta ned på cykeln, för att få ned tyngden på bakhjulet. Ställer du dig upp och trampar i en kraftig backe med grus och sand, så börjar bakhjulet slira och du tappar fästet. I värsta fall resulterar det förlorade fästet i att du ramlar. Att komma igång från stillastående i en backe är inte världens lättaste och det brukar sluta med att man får traska upp.
Sista intervallerna tänkte jag köra uppför sidan av backen där det är riktigt brant stundtals. Det gick väl sådär, för efter lite mer än halvvägs blev det så brant att cykeln stegrade på bakhjulet hur jag än försökte fördela vikten. Lyckades koppla loss mig från tramporna innan jag ramlade och så fick jag leda cykeln sista biten upp.
Jag avslutade morgonens pass med att ta Törnskogsrundan och halvvägs in på den, så hade ett jätteträd bestämt sig för att lägga sig över min fina runda. Jag hade tänkt att köra skogsrundan fram och tillbaka, men valde att köra den ännu för mig outforskade grusvägen som man kommer fram till när man är ute ur skogen. Den visade vara sig skönt kuperad och här kunde man upp en bra fart, vilket  är bra om man vill få bort lite mjölksyra.

Utforskat Roslagsleden med cykel

Posted on av Magnus

Idag bestämde jag för att köra delar av Roslagsleden för att testa terrängen och snacka om varierad cykling jag fått uppleva. Jag valde att köra på leden vid Rösjön i Sollentuna och det började ganska fint, men sedan blev det mer och mer likt ett månlandskap med stora stenar i massor. Fick gå och lyfta cyklen över stenar, hål och annan omöjlig cyklingsbar terräng i 1 km.
Ute på ett kalhygge, hade man iallafall lämnat kvar delar av de träd som visade var Roslagsleden gick. Det var snällt, för det gick inte riktigt att se vart stigen gick naturligt om jag ska vara ärlig. När man kommit bort från detta hygge, följde en stunds stigkörning som var hyfsat fri från jobbiga hinder.
Efter en tag blev det ännu bättre och stundtals var det riktigt trevliga stigar, men det var inte tal om några köra-fort-sträckor. Under resan från Sollentuna till Täby fick jag uppleva en fin natur och vid Hagby stod de första åskådarna och tittade.
Efter Hagby, åker man på vanliga vägen en bit in mot Täby Golfklubb, men efter en kort stund så ska man svänga av vägen och ge sig in i naturen igen. Denna gången fick jag lyfta cykeln över en sådan där passage som leder in i en hage. När jag kommit ut ur skogen och in på ett område som mer liknande just en hage, så hindras jag vid en bro av ett gäng kossor som belägrat bron. Stannade och funderade lite på vad jag skulle göra för de är ju inga små djur direkt. Plötsligt börjar en kossa röra sig mot mig och jaha tänkte jag och stod stilla. Kossan kom ända fram till mig, så jag passade på att klappa den och då flyttade sig de andra från bron. Det kanske var ledarkossan som skulle ge mig sitt godkännande att passera? Lite söta är de iallafall.
Nu var det lättrampade stigar fram till Vallentunasjön. När jag kom fram till sjön, så gör man det precis nedanför Såstaholm. Makalöst fina omgivningar även om det var lite blåsigt dagen till ära. Jag kan inte säga att det lockade med något bad direkt, även om Lucido gärna ville hoppa i och skölja av sig dammet.

När jag haft en kort paus var det dags att cykla vidare. Nu bar det av på härliga stigar och till Karby Gård, blev det en del grusvägscykling innan det var dags att tackla lite stenar och rötter igen. Efter en stund så började cykelklättringen upp mot Täbys högsta punkt, Löttingekullen som mäter strax över 58 meter över havet.
När jag nått toppen av Täby, tyckte jag det var nog för idag, så jag när jag letat mig ner genom skogen och i höjd med Täby Kyrkby så vek jag av från leden. Sedan cyklade jag på vanliga vägar tillbaka mot Sollentuna, men med ett smarrigt stopp i Vallatorp för en korv med mos.
Sammanfattningsvis var det en ganska okej underlag för MTB-cykling, men bitvis fick jag bära Lucido mer än vad jag cyklade på henne. 
Det krävs lite mod för att ge sig av nedför en sådan här backe på bilden nedan om man är en fegiscyklist som jag. Jag gick eftersom jag tycker om att leva.

Tour De Skog med hillclimb

Posted on av Magnus

Strax efter klockan 9 i morse kom min arbetskamrat Jonathan förbi mig för att hänga på min skogsrunda som jag har här där jag bor. Det är alltid lite spännande att visa en runda som man själv gillar. Eftersom jag inte cyklat med Jonathon tidigare, så vet man ju inte riktigt vilka förväntningar han hade.

Jonathan är precis som mig ganska nybliven MTB-åkare, men har cyklat mycket landsvägscykling. Vi tog Törnskogsrundan inkl det sista lite stenigare partiet för att sedan via en kortare landsvägskörning ta oss till Väsjöbacken. Jag tror det kändes som han tyckte det var lagom jobbigt.

Väl framme vid Väsjöbacken avslutade vi passet med en sakta klättring mot toppen på lätta växlar uppför grusvägen som är låååång och seg. Det varma vädret med +26 grader på termometern gjorde det ju inte klättringen lättare direkt.