Runda i skuggan av skogen

När det är så varmt som vi har just nu är nog den ultimata träningsformen att cykla MTB i skogen. Igår packade jag in mig själv och cykeln i bilen och for till Nacka för en sen eftermiddagstur med Jörgen och Lasse i skogarna där de bor. 
Det var länge sedan jag cyklade MTB med dem och sedan dess har Lasse skaffat sig en fulldämpad  
MTB som gör att hans cykel sväljer stenar och djävulsrötter som ett hungrigt djur. Efter en stund stannade vi för Lasse upptäckte att några ekrar på hans cykel börjat släppa och som resulterade att hans bakhjul blev lite skevt. Det är tråkigt, men sånt som kan hända med nya cyklar innan de är inkörda.
Att träna på sommaren när det är stekhett är inget jag egentligen gillar och sitter man på en landsvägscykel är det rent utsagt plågsamt om det är för varmt. Då är det grymt att cykla mountainbike i skydd av träden. Nog för att det är varmt i skogen också, men inget ger en sådan skön skugga som trädkronor.
Vi utsatte oss för ganska blandad terräng igår, men i början var det lite väl tekniskt, så jag och Jörgen gnällde nog lite innan det blev lite mindre stenar, rötter och hopplösa backar. Vi fick ihop svettiga, men underbara 20,1 km i skogen. Innan det var dags att packa ihop och åka hem, blev jag bjuden på en smarrig spontanmiddag hos Jörgen och Jessica.
Lasse försöker för hand spänna sina lösa ekrar
Transportsträcka mellan skogsstigarna med Jörgen i täten och Lasse och mig på släp
Eftersom det var bara jag som fotade i farten så fick det bli en selfie också
Jag fastnade på bild i Lasses mobilkamera
Ett rådjur hade tydligen kommit över en Fredrikshofs cafétröja

Paus på utsiktsberget

Klättrar upp på STRAVA

Idag tänkte jag ta en långrunda med Celeste, men solen som lyst konstant länge nu började på eftermiddagen att skymmas av mörka moln och därför tog jag mig en skogsrunda med MTB:n istället.

Styrde mot Anstaltsbanan och efter en kort stund åkte jag över en träkonstruktion som ligger i ett kärr. Plötsligt hör jag pyyyyyssssss…. Jaha, punka. Förmodligen var den en spik eller något annat vasst i träkonstruktionen som gick in i framdäcket. Det var bara att ta av hjulet och byta slang.
Efter att jag monterat den nya slangen och pumpat upp däcket tog fortsatte jag lugnt ett varv av banan, för att sedan på varv två öka tempot. När jag kom hem och laddade upp rundan visade det sig att jag klättrat upp till en fjärdeplats på STRAVA. Heja mig!
När jag tyckte att jag var klar på Anstaltbanan korsade jag bilvägen och stack in i skogen på andra sidan för att se om jag kunde hitta några nya stigar. Jag hittade massor med coola stigar, men inte någon som jag få att bli en runda. Det var många stigar som slutade med en ”återvändsgränd”. Det var dock riktigt kul cykling och jag har några outforskade stigar kvar att testa i dagens område.



Ja, det här var ju en variant att fastna på också

Blå leden tar ledningen

För ett år sedan testade jag en delsträcka av Blå leden och gjorde då en praktvurpa på den, dock utan att skada mig. Sedan dess har jag inte vågat ta mig an den leden med rädslan för att ramla igen. Idag tänkte jag försöka möta demonerna och testa att cykla den.

I början var den en hel del knepiga partier för mig som inte är en den djärvaste eller starkaste MTB-cyklisten, men sedan blev det bättre. I höjd med Rydbo tappade jag bort leden, men valde då att cykla mot Kulla Vägskäl och ansluta till den där. Väl på leden igen, fick jag uppleva helt magisk skogscykling på halvtekniska stigar. 
I Vaxholmstrakterna valde jag att vika av från leden och vända hemåt igen. Hemresan gick på asfaltsvägar via Vaxholmsvägen och via Svinninge hem igen. Efter denna upplevelse idag, så tar nog Blå leden hem förstaplatsen bland mina favoritrundor med MTB:n.
Tog lite bilder utmed rundan:
Blå leden är utomordentligt bra utmärkt
Vackert obesprutat fält
Fästingstig

Ibland är det skönt med traktorstigar

Man undrar ju vad som försigått i Pusshuset?
Syns kanske inte, men stundtals cyklar man precis vid havet
Man kan ju nästan tro att man är i tropikerna och cyklar
Tittut
Vackra Bogesunds slott

Jag och Lucido for till skogs

Då var det helg igen då och jag kände att det var dags att plocka ut Lucido på en snabb, men skoj runda. Styrde mot min favorunda: Anstaltsrundan, som jag inte släppt loss ordentligt på sedan i december. Det är en ganska kort, men ack så härlig runda.

Startade med ett testvarv för att se vad som hänt i skogen under vintern, sedan drog jag på lite extra på de två efterföljande varven. Anstaltsrundan är en bana i precis i min smak, utan allt för mycket läskiga bergknallar som är så branta att man måste koppla loss och bära cykeln för att man antingen är för feg eller för svag.

Hur som helst körde jag tydligen på så bra att jag fick femte bästa tiden på rundan på STRAVA. Ska jag vara ärlig, så är det inte ett segment med särskilt många åkare på,. Jag är iallafall svettigt nöjd.

Idag kom även mina nya Continental Grand Prix 4000 S II däck till Celeste, så nu ska hon få sina nya skor monterade.

Jag tror också jag ska fira in helgen med att testa ett av mina Cykelviner som jag köpte för en tid sedan. Återkommer med hur många cykelpoäng det får.

http://www.strava.com/activities/136552542/embed/1eb91cbbe69b2fcac73308acc536236dc9dad0ba

Bakväxelmos

Vilket antiklimax det blev idag. Igår kväll åkte jag över till Jörgen och Jessica och hade en härlig kväll med helt makalöst god mat och dricka. Eftersom jag, Jörgen, Robban och Lasse skulle ut på en runda i skogen nu på förmiddagen, sov jag dessutom kvar.

Vid 11-tiden stack vi iväg på våra cyklar och efter knappa 3,5 km tog det roliga slut för min del.

Jag fick plötsligt in en gren i bakväxeln och stannade till för att rensa bort ogräset. Efter att jag trodde att jag fått bort allt, hoppade jag upp på cykeln igen och trampade iväg. Då sa det kras där bak… Bakväxeln stod nu i givakt, fast åt helt fel håll.

Efter lite hjälpsamma händer från mina kalasvänner, lyckades vi skruva loss växeln och tejpa fast den i ramen. Under tiden ringde Jörgen sin fru Jessica som hade godheten att komma med den Otterstålska servicebilen och hämta mig vid närmsta bilväg som vi tog oss ut till. Grabbarna fortsatte sedan utan mig.

Jag tar med mig orden från dem att man är ingen riktig MTB-cyklist om man inte kört sönder något, så nu är jag väl det 🙂