Nysydd efter cykelkrash

Nu ligger jag här hemma i soffan med ett ögonbryn tokblått och uppsvällt efter att man sytt ihop mig på Norrtälje Sjukhus.

Kort sammafattning om vad som hänt:
Idag sken solen och jag gav mig iväg på en cykelrunda på de tillsynes torra vägarna. Efter ca 2 mil i ett skuggparti så fanns det is och lite snöslask kvar. Plötsligt försvinner bara mina hjul bort och jag drar omkull. 
Jag minns inget av kraschen i backen. Första minnet efter att jag ramlat är när Tina och hennes man som var de som hittade mig och väckte liv i mig. Jag hade förmodligen legat på vägen i ca 15 minuter när de fann mig. Min första fråga till dem var: Hur gick det för cykeln?
Efter ambulansfärd till Norrtälje sjukhus, blev nacke och huvud röntgat och sedan sydde de ihop vänster ögonbryn. Som tur var så hittade man inget skadat i röntgen. Nu har jag en redig blåtira och skrapmärken på haka, ansikte och höft. 
Jag hade hjälm och den räddade mitt liv idag.
Alla ni som cyklar utan hjälm, sluta göra det. Det är otroligt billig livförsäkring. Jag hade förmodligen inte skrivit detta inlägg idag om jag inte haft hjälm.
Sedan vill jag säga att stooooort tack till Tina och hennes man som hittade mig och som tog hand om min cykel nära jag låg på sjukhus och som såg till att jag kom dit.
Det var en härlig känsla att i eftermiddag bli skjutsad hem till dem av pappa för att hämta cykeln. Det är inte varje jag man får hälsa på sin räddande ängel. Ikväll ska jag beställa ett stort fång blommor och skicka till dem med ett stort tack! De sista de sa till mig när vi åkte därifrån i eftermiddags var att nästa gång jag ger mig ut på cykeln får du cykla förbi oss och säga hej. Klart jag ska göra det!