Ensam är inte stark
Igår skrev jag lite att jag inte hade den uthållighet jag trodde i mina ben, vilket gjorde mig lite mig lite nere. Jag vet att man inte ska jämföra sig mot andra, men ska man cykla i en SUB9-grupp där alla har ett tidsmål, så måste man ha ork i benen. Jag vet att det kan vara en tillfällighet och ha med ens dagsform att göra, men allt annat känns ju så bra.
Idag när jag skulle köra mitt PT-pass med med Tim på Elixa, förklarade jag min lilla svacka och vips hade vi ett träningspass med fokus på att stärka benen. Det är detta jag gillar med att ha en PT att vända sig till.
Vi började med 15 min i en crosstrainer med maximalt motstånd. Det kanske inte låter tokjobbigt, men så körde vi den utan att använda själva stängerna som man normalt drar i med händerna för att hjälpa till. Detta för att benen skulle få jobba hårt.
Efter detta körde vi en serie med breda och smala knäböj med och utan vikter. Sedan avsluatde jag 20 min till med samma övning som jag började med i crosstrainern. 1 timme benfokus och sedan hade jag skönt darriga ben.
Nu till helgen är det dags för den första certifieringsrundan med den SUB9-grupp jag ska cykla Vätternrundan med. Detta blir första testet att cykla med hela gruppen i samlad trupp. Vi ska avverka ca 18 mil på lördag, men innan dess ska jag försöka klämma in minst två träningspass till, varav ett ska vara ett styrketräningspass.
Hej och hå, snart är jag på banan igen…