Ensam är inte stark

Igår skrev jag lite att jag inte hade den uthållighet jag trodde i mina ben, vilket gjorde mig lite mig lite nere. Jag vet att man inte ska jämföra sig mot andra, men ska man cykla i en SUB9-grupp där alla har ett tidsmål, så måste man ha ork i benen. Jag vet att det kan vara en tillfällighet och ha med ens dagsform att göra, men allt annat känns ju så bra.

Idag när jag skulle köra mitt PT-pass med med Tim på Elixa, förklarade jag min lilla svacka och vips hade vi ett träningspass med fokus på att stärka benen. Det är detta jag gillar med att ha en PT att vända sig till.

Vi började med 15 min i en crosstrainer med maximalt motstånd. Det kanske inte låter tokjobbigt, men så körde vi den utan att använda själva stängerna som man normalt drar i med händerna för att hjälpa till. Detta för att benen skulle få jobba hårt.

Efter detta körde vi en serie med breda och smala knäböj med och utan vikter. Sedan avsluatde jag 20 min till med samma övning som jag började med i crosstrainern. 1 timme benfokus och sedan hade jag skönt darriga ben.

Nu till helgen är det dags för den första certifieringsrundan med den SUB9-grupp jag ska cykla Vätternrundan med. Detta blir första testet att cykla med hela gruppen i samlad trupp. Vi ska avverka ca 18 mil på lördag, men innan dess ska jag försöka klämma in minst två träningspass till, varav ett ska vara ett styrketräningspass.

Hej och hå, snart är jag på banan igen…


Magmuskel, magmuskel under skinnet där

Säg mig vart du är… Just nu finns du inte. Du syns inte iallafall, men imorgon lär du ge dig till känna känslomässigt tror jag.

Idag väckte jag liv i mina mag- och bröstmuskler på dagens PT-pass. Det här med PT har öppnat en hel ny värld för mig, måste jag säga. Att se fram emot ett styrketräningspass, vet jag inte om jag någonsin gjort. I veckan kom jag på mig själv att jag faktiskt gick och längtade till att få åka till gymmet.

Idag gick Tim som är min PT igenom sista delarna av kroppen, så nu har jag ett gäng övningar för att flytta runt träningsvärken över kroppen. Nästa vecka lägger vi i en högre växel, för även om jag ibland varit helt slut efter vissa pass, så finns det ju alltid en tyngre vikt…

Imorgon kanske man skulle få till ett morgoncykelpass om jag orkar upp i tid?

Pendelcykling inställd

Igår fick vi säkert 15 cm snö och därför får nog pendelcyklingen vänta till nästa vecka. Jag räds inte för snön, men för den stora läskiga väg 276 som jag måste cykla på för att ta mig till mindre vägar. 
Imorgon är det dock dags för ett nytt PT-pass. Då är det dags att ge mage och bröst en omgång. Efter det har jag ett gäng övningar för hela kroppen som ska göra mig till en bättre cyklist.
Kör försiktigt där ute!

Tar igen mig efter att ha tagit ut mig rejält

Idag var jag under dagen lite halvt omotiverad att köra ett träningspass på en fredag eftermiddag. Nu var dock Mikaela frisk som är den personliga tränaren på Actic som jag kör med 1 gång per månad. Det har blivit två inställda gånger, så det var bara att kasta bort alla jag-vill-inte tankar och traska dit.

Min nya balansbräda från Casall

Det som väntade mig idag var det jobbigaste pass jag någonsin gjort på ett gym. Jag fick göra löpbandsträningen från helvetet. Det gick i en hissnande fart uppför och platt om vart annat. Efter ha förlorat 1 liter svett, var det dags för ett gäng balansövningar.

Här har vi hittat en svag punkt. Att balansera på en fot på en balansbräda, visade sig vara något jag måste träna på. Jag var sjukt darrig i fötterna och man såg på fotleden att massor med muskler jobbade febrilt med att hålla foten still.

På vägen hem svängde jag in på Stadium och införskaffade mig en egen balansbräda. Nu jäklar ska det tränas balans om kvällarna.

Lagom mosig i kroppen ligger jag nu i soffan och myser med ett glas vin, för det är jag värd.

Det går bra nu

Lite siffror från lördagens långpass

Med träningen alltså… Denna vecka har jag fått till en bra variation på min träning. Ett bra avslut på veckan blev det idag: Förbättrade kilometertiden på långrundan lite. En förbättring ju alltid en förbättring.

Måndag: 

2 timmar styrketräning med diverse maskiner på gymmet.

Tisdag:

55 minuters spinning

Onsdag: 

Vila

Torsdag:

Militäriskt pass med min personliga tränare på Actic.

Fredag:

Liggande soffläge

Lördag: 

16 km löpning som gjordes på 1.32.07. Blev årets snabbaste kilometertid på 5.46 min/km på ett långpass.

På lördagens löppass fick jag uppleva både vår och vinterkänslor. Vår, när jag sprang in i Solna kommun, där de hade kört med en sådan där snö/sopmaskin som river bort både is och snö från cykelbanorna. Underbart med plan ren asfalt under skorna. På väg hem igen så började det snöa ordentligt och gissa om jag höll på att göra några (o)sköna vurpor när man inte såg vad som var is eller fast mark.

Militärisk nivå på dagens pass

Idag var det dags för ett pass med personliga tränaren Mikaela på Actic igen. De verkar veta hur man inte ska falla in i tron att det här kan jag ju sedan förra gången.

Nästan alla övningar var ändrade och jädrar vad jag fick slita. Efter uppvärmningen var några av dagens övningar: Knäutfall med hopp för att byta ben och utfallsposition. Benen fullkomligt darrade efter detta och då var det dags att med en skivstång med vikter som hålles på raka armar. Sedan skulle man kliva upp och ned på tre step-up brädor som låg på varandra.

Passet flöt på med mängder av jobbiga övningar för framförallt överkroppen. Detta avslutades med en final som innebar att man ska hålla i två jättelånga och tunga tjocka rep som såg lika tjocka ut som de tampar som använder för att sätta fast en större båt. Repen sitter fast i ena ändan vid golvet och sedan ska man genom att knäböja och sedan kasta repen få repen i en vågrörelse upp och ned.

Trots att jag ville gråta under vissa övningar, för att det var så jobbigt så är man stolt efteråt när man klarat av det. För mig så kan jag säga att anlita en PT får mig att göra saker jag inte trodde var möjligt.

Nu har jag dessutom lovat henne att den utmaning som jag ännu inte gjort ska jag ha gjort innan vårt nästa pass i slutet på mars. Utmaningen består i att jag ska springa 6×10 km fördelat på 1 mil var tredje timme under en dag.

Heja mig!
 

Lyckan att börja se resultat igen

Man blir fräschare i svart/vitt efter ett långpass

När man börjar träna och inte gjort det på att tag som jag gjorde 2011, så syns resultaten ganska fort. I början orkade jag knappt runt 2,5 km slingan, men efter envist gnatande orkade jag längre och längre. Vipps så var träningsrundorna under veckodagarna uppe i en mil utan att jag tänker på det.

Börjar man löpträna så kommer viktminskningen också om man även försöker tänka på vad man stoppar i sig. Mitt mål har alltid vara att träna för att njuta allt det goda i livet utan att det klamrar fast sig på mig allt för länge. I mitt fall stod vågen på 85 kg när jag började 2011 och idag står den 73 kg och det utan en massa konstiga dieter som jag personligen är emot.

I slutet på 2012 kom jag till ett vägskäl där inget hände med mina tider på löprundorna. De stod still och det blev ingen förbättring. För många så kanske man ger upp då, men inte jag. Köpte mig ett gymkort och började träna styrka och hållning, samt att jag då och då ska försöka planera in ett pass med en PT. Känner redan nu att det har börjat hjälpa mig på banan igen. Har även lagt in 1-2 spinningpass i veckan för att alternera min konditionsträning.

Idag var det dags för en långrunda på ca 16 km i lätt men blött snöfall. Väl tillbaka stannade klockan på 1.33.28. Detta ska jämföras med mina senaste långrundor på samma sträcka som i snitt har tagit ca 1.45.00. Jag har alltså hittat ca 12 minuter i mina ben, vilket känns grymt coolt.