Opps… nu ska jag visst köra Engelbrektsturen

Den 21 juli går det 70 km långa MTB-loppet Engelbrektsturen och det är ett av mina favoritlopp, men jag har inte cyklat det på ett par år nu. Någongång i våras satte jag upp en plan att det var dags att köra detta lopp igen, men sedan dess har jag skjutit och skjutit på tanken.

Nu ett par dagar innan sista dag för anmälan anmälde jag mig till Engelbrektsturen 2019. Detta efter att min teamkollega i Team Utan Gränser Tobias Wallenqvist gjort ett inlägg om loppet i klubbens Facebookforum. Har velat lite fram och tillbaka under dagen idag om jag skulle köra, då jag cyklat väldigt lite MTB i år eller typ ingenting! Men nu finns ingen återvändo – anmälan är inskickad och betald 🤘🏼

Nu är det ju inte så att jag kommer ställa upp helt otränad, då jag cyklat väldigt mycket annat. Men jag skulle behöva ge mig ut och cykla lite MTB innan loppet, så jag tänkte börja med att köra några varv på den lokala MTB-banan i helgen som jag inte cyklat något på i år.

2015 cyklade jag loppet på 3:35:48. Jag kom nästan sist i tävlingsklassen Herrar Sport som jag 2015 ställde upp i. Men 2017 körde jag i motionsklassen på rätt respektabla tiden 3:16:07. Målet får väl bli att se om det är en tid jag kan matcha i år eller om jag hamnar mer mot 2015 års resultat?

2015 var ett riktigt kladdigt lopp

Det året var det varmt och skönt men under hela loppet förföljdes vi av ösregn, översvämningar och åska som gjorde det till ett miserabelt kladdigt lopp:

2017 var det istället dammtorrt

Här är jag och min teamkollega Robert Schmatz vid målgången.

Våren leker kurragömma

Förra veckan kunde jag på lördagen cykla med kortbyxor, vilket är en härlig känsla. Det är något speciellt med de där första vårturerna, där man slipper dra på sig benvärmare eller flossade långa cykelbyxor. Tramptagen känns liksom lättare, utan att det egentligen kanske går direkt fortare.

Men redan på söndagen slog temperaturen om och det blev rejält mycket svalare och så har det nu varit hela veckan. Men nästa vecka ser det ut som vi åter kan få slippa benvärmarna och kanske armvärmarna också, åtminstone om man ska cykla mitt på dagen. Fram mot påskledigheten väntas det bli 15-18 grader där jag bor ☀️

Lattjolajban på hemmaplan

Igår morse fick jag för mig att jag ville köra den superhärliga MTB-banan som vi har här på hemmaplan i Åkersberga. Det är något magiskt med denna böljande MTB-bana som gör att jag aldrig tröttnar på den. Om man går all-in på ett varv får uppleva allt ifrån kittlingar i magen till hur det känns att nå sin maxpuls på vissa ställen.

Det är ju alltid roligare om man är fler, så jag ställde en fråga i Team Utan Gränsers facebookforum om någon vill haka på.

Jag fick ett napp, trots den korta framförhållningen och min cykelteamkollega Kent dök upp. Vi tog ett lugnt varv tillsammans och ett i fri fart innan vi cyklade hem och fikade hos mig.

Många träd låg kors och tvärs utmed banan efter vinterns stormar, men de som legat över banan var undanröjda, så banan var hinderfri 👍🏼

Finns inte rundan på Strava – så har man inte cyklat

Det mest irriterade var att rundan inte ville laddas upp Strava efter passet. Något verkar blivit korrupt, för det gick inte att ladda upp filen manuellt heller.

Jag gjorde ingen rekordfart igår, men jag tror att det blev ett av mina snabbare varv på Hackstabanan, så därför kändes det lite surt 😢

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!

Pustar ut efter ett hårt varv med känslan av att lungorna är utanför kroppen

Lite oväntat resultat

Min pendelcykel har nu varit på verkstan i snart 2 veckor och att det tagit sådan tid är pga att det saknats delar som de beställt och så kom det fel storlek m.m. Det verkar dessutom bara bli mer och mer kostsamt. Först var det bara kassett, stora och lilla klingan och kedja som skulle bytas. Sedan upptäckte man att något som kallas bodyn i hjulet var slut (hade det på känn själv) Men att hitta just den som passade mitt hjul verkar inte varit lätt.

Häromdagen ringde jag för att höra hur det gick för den inlagda patienten. Man hade inte hittat rätt reservdel ännu. Har jag otur måste hela hjulet bytas… Och finns inte dessa hjul kvar, vilket jag är osäker på. Då blir ju resultatet antingen olika bak- och framhjul eller investera i två nya hjul 💸

Jag vill ju ha en fungerande pendelcykel, men jag vill ju också investera i en el-cykel så för varje sak de måste fixa, så blir det ju mindre pengar till el-cykeln 😕

Förvånande snabbt

I torsdags bestämde jag mig för att haka på några i Team Utan Gränser, som efter jobbet skulle cykla MTB-banan vid Fiskaretorpet. Denna bana ligger i höjd med Stockholms Universitet.

Jag valde att pendla med MTB:n till jobbet, eftersom jag inte skulle hinna hem och sedan tillbaka in till stan igen efter jobbet.

Döm om min förvåning! När jag kom fram till jobbet på morgonen hade jag utan att jag egentligen tagit i så mycket, gjort den snabbaste tiden på sträckan till nya kontoret. Det gick ca 10 min snabbare jämfört med cyclocrossen, som iofs haft vinterdäck på fram tills nu. Men MTB:n rullar ju inte lekande lätt på sina knubbiga Schwalbe Racing Ralph heller.

Fiskaretorpets MTB-bana var en riktigt fin bana, men med väldigt blandade utmaningar. Ibland gick det lekande lätt, men här och där så var det partier som var tekniskt svåra där jag hoppade av och traskade med cykeln. Det fanns också några riktigt läbbiga stup man tydligen kan cykla nedför, men jag valde lite pinsamt att hasa mig ned med cykeln bredvid mig.

Banans Piece de Resistance var i mitten uppe vid hoppbacken. Där hade man byggt ett parti med berg-dal-bane känsla och velodromkurvor som fick det att kittla ordentligt i magen. Magiskt kul!

Efter att vi kört två varv, vilket blev ca 2 mil begav jag mig hemåt. Usch vad segt det gick att cykla de nästan 3 milen hem när man hade lite för lite kläder på sig och var slut i kroppen. Eftersom jag inte ätit ngn middag innan cykelturen och klockan var strax efter 20 skrek kroppen efter mat sista biten hem…

Hemmagjord hamburgare blev det när jag kom hem som aldrig smakat så gott.

Ett gäng riktiga cyklister

Det är mitten av november och luftfuktigheten är så hög att det känns som det konstant småregnar hela tiden. Att ens fundera på att cykla utomhus då vädret var som idag är något jag sällan skulle göra. Men att cykla MTB i blött och grisigt väder är faktiskt rätt skoj.

I veckan bjöd min cykelkompis Alexander in till ett event i Team Utan Gränser, att cykla Hacksta MTB-bana. Eftersom det är på hemmaplan för mig var det klart att jag tackade ja.

Vi blev 4 stycken tappra riddare på våra cyklar. Vi styrde mot Hacksta och det blev som brukligt ett första varv tillsammans för att alla skulle ha koll på banan. Sedan körde vi fri fart…

Tadaaa…

På andra varvet smällde jag till med ett personbästa idag. Jag tror att jag fick till detta med hjälp av att bli jagad av mina cykelkompisar. Att bli jagad fick mig att trycka till lite extra och trots hög plus stundtals i de jobbiga backarna, så kände jag mig riktigt pigg idag!

Ett gäng lortiga cyklister och deras cyklar återvände sedan hem till mig för lite fika och eftersnack. Så tack till Alexander, Tom-Erik och Conny för att ni trotsade vädret och kom ✌🏼

713FA3CC-AD24-41B5-8E58-CCA288D8276A

26C25B52-F77C-4F6F-A745-83E977B88FD9

Idag var jag dock en värdelös fotograf när jag försökte fånga mina cykelkompisar

 

När löven faller…

…blir skogens golv täckt av en gyllene matta och just nu är det nog som vackrast att vara i skogen. Det är kanske därför jag gillar som allra bäst att cykla MTB nu tidigt på hösten. Ganska snart byts alla starka färger mot ett brunt fuktigt mörker i väntan på att Kung Bore ska svepa in oss i sin vita skrud.

Idag tog jag mig en solorunda med MTB:n. Det blev 2 varv på Hacksta MTB-bana och det var en hel del folk där idag, vilket är kul. Men det gör också att man inte kan trycka på med hänsyn till de andra cyklisterna. Därför styrde jag istället mot Anstaltsbanan, som inte är någon officiell bana. Det är en naturlig bana i skogen som är ungefär lika lång som den i Hacksta och det har faktiskt gått några riktiga tävlingar på den för länge sedan. Den är lite mer teknisk och med några partier med riktigt studsig terräng med runda stenar som gör att bakdämparen får kämpa hårt om man kör fort.

Det var riktigt kul att köra Anstaltsbanan, då det var ett tag sedan sist. Denna bana ligger lite off. Det gör att den skulle vara perfekt att ordna någon form av klubbtävling på utan att man stör någon annan cyklist, vilket jag skulle vilja få till i den cykelklubb som jag är med i.

Vintercyklist, javisst?

Imorse tog jag mig i kragen och anmälde mitt intresse till att bli en av Österåkers kommuns vintercyklister. De söker ju 20 st frivilliga som kan tänka sig att cykla minst 3 km, 3 dagar i veckan mellan 1/12 och 28/2. Eftersom jag fick svar att nya cykelvägen kommer att snöröjas i vinter, så tänkte jag att jag kan väl testa att se om man kommer med i vintercyklistgänget.

Korvfest

Igår var en sväng bort till Strängnäs och Strängnäs marknad. Det kanske egentligen inte är så mycket vettigt man kan handla där, men det är liksom rätt mysigt ändå i trängseln. Jag köpte jättemånga smarriga korvar, havrebollar och lite annat krimskrams. Efter det, var det dags för det årliga besöket hos våra grannar vid det landställe som mina föräldrar hade i 20 år.

4B8CC33E-6D3D-4765-81D4-D2C75A95C99BA7FDFED7-32C0-4207-B63B-4F4053CF74988F2A8EED-EF54-4671-90AA-7F38697990FD