MTB

En julklapp till mig själv

Posted on av Magnus

Julen är en tid då man ska ge 

Därför beställde jag till mig själv en ny MTB häromdagen. Det blev en Bianchi Methanol 29.3 FS. Om ett tag får då Celeste som är min räser konkurrens, då hennes mer muskulösa syster gör entré. Givetvis är den i samma sköna Celestefärg, så nu återstår frågan vad nya cykeln ska gå under för namn?

Jag har aldrig cyklat på en heldämpad, så det ska det bli spännande att känna hur det är att tackla stenar och rötter med en den.

Rapha Festive 500

Imorgon på självaste julafton startar dessutom Rapha Festive 500. Planen är att sitta på cykeln kl 06.00 imorgon bitti, för att hinna med en kortare runda innan allt julfirande startar. Sedan håller vi tummarna för att jag orkar med att cykla de 500 kilometerna innan raketerna fyras av på Nyårsafton.

Rotfest och hala stenar

Posted on av Magnus

Egentligen finns det få saker som gör mig osäker på cykeln, men blöta rötter och stenar får mig nästan alltid att tänka på hur rädd jag är för att framdäcket ska försvinna under mig och att jag och cykeln ska gå i backen.

För den som inte cyklar så mycket, så sitter mycket av tekniken i huvudet. Tänker du att du är en fegis, så blir du en fegis. Då blir du den där som inte vågar något och håller oftast en alldeles för låg fart. Låg fart är nästa misstag man ofta gör i skogen när man blir osäker. Kör du för sakta, är risken större att du fastnar i skrevor eller inte kommer över rötter och stenar. 
Idag gav jag mig iväg med min kompis Daniel på de stundtals ganska stökiga stigarna i skogarna, där han bor här i Åkersberga. Förutom att försöka tänka positivt och inte tänka att det där klarar aldrig jag, försökte jag öva på att hålla en lagom jämn fart. Det får cykeln att lättare svälja ojämnheter. Jag försökte också fatta beslut vilken väg jag skulle välja genom ett stökigt parti INNAN jag cyklade in i det och trampa på med lagom styrka för behålla greppet. Ibland funkade det och ibland inte.

Varje gång man cyklar med någon som är tekniskt duktigare än sig själv, växer man lite mentalt som cyklist. Önskar att jag var lite mer som Daniel, som studsar fram helt orädd och kör på bakhjulet mellan stenar och genom kärr inne skogen. Jaja, jag kommer väl dit någon gång 🙂

Inne i skogen var det svårt att fota, men väl ute på stora platta stigen vågade jag mig på att gräva fram mobilen.

Full spätta genom skogen

Posted on av Magnus

Äntligen dags för lite pendelcykling igen och idag hade jag bestämt mig för att testa en ny väg till Täby, för vidare färd mot jobbet i Solna. Eftersom jag inte cyklat denna väg förut valde jag att ta MTB:n idag, även om en kille på STRAVA sagt att det skulle gå bra att cykla med cyclocross också.
Det blev några felåkningar innan jag hittade rätt, men jag kan säga att den nya vägen verkligen gav mig ett ordentligt träningspass, för grusvägen via Rydbo var rena rama berg-och-dalbanan. När jag rullade ut på asfaltsvägen efter Rydbo station var jag skönt utpumpad.
När jag skulle cykla hem igen efter jobbet hade jag förberett mig med att ha med mig min starka lampa, som verkligen är kanon. I höjd med Arninge tar gatlyktorna slut och då kändes skönt att kunna knäppa igång 1000 lumen. 
Halvvägs in på grusvägen utmed Roslagsbanan mitt ut i ingenstans blir det plötsligt kolsvart, då lampan slocknar. Opps… Tänkte jag. Efter lite pillande visade det sig att det var bara sladden till batteriet som lossnat och snart blev det ljust igen.
Jag måste säga att detta var en grymt härlig väg som jag fått tips om. Jag tror att den blir lite skumpig om jag skulle välja cyclocrossen, så det blir nog MTB:n de gånger jag väljer denna väg. Tänk den dagen då Österåker får färdigställa denna väg, så att den blir en riktig cykelväg. Det kommer bli en helt underbar cykelpendlarväg i ett härligt landskap utan bilar som blåser förbi en i över 100 km/h.
Bilden till vänster visar hur mycket man ser på nya pendlingsstråket när lampan råkade slockna

Mina cykeldrömmar

Posted on av Magnus

Slurp och dreggel… Det vattnas i munnen när 2016 års mountainbikes börjar dyka upp på cykelleverantörernas webbsidor. Jag dras lite mellan om jag ska fortsätta med en framdämpad eller gå över till en fulldämpad. Jag nog tre favoriter just nu. 
Den första är en hardtail, dvs en klassisk CrossCountry MTB med dämpning fram och i övrigt en stel ram. Jag har en sådan idag, men den översta celestefärgade Bianchin har en kolfiberram och är betydligt lättare än min nuvarande. Priset för denna Bianchi 29.5 SX är ca 33 000 kr.
Den andra är tro det eller ej inte en Bianchi, utan en Trek och är en fulldämpad Trail MTB. Den är dessutom en 27,5 tums modell, dvs lite mindre än den 29 tummare som jag har idag. Den har en aluminiumram och med en rättelse från en som kommenterat, så gick den upp 2-3 kg i vikt mot vad jag kunnat hitta på webben. Landar nu på över 13,5 kg. Priset för den mattsvarta Trek Fuel EX 8 är ca 29 000 kr.
Sist ut i drömtrion är en Bianchis svar på ovanstående fulldämpade Trail MTB. Den skiljer sig från Treken genom att den har kolfiberram, men i övrigt rätt lik. Nackdelen är att man inte kan styra bakdämparen från styret, utan måste ned och pilla på dämparen om man vill ändra inställningen. Inte särskilt jobbigt, men ändå. Det tråkiga är att denna läckert orangea Bianchi 27.2 FST går loss på hela ca 39 000 kr och tyvärr tror jag inte den är 10 000 kr roligare?
Hmm… Hardtail eller fulldämpad är den stora frågan och bara spara på i vinter.

Varannandagcykling

Posted on av Magnus

Varje gång jag inte cyklar till/från jobbet ångar jag mig nästan alltid, då man halvvägs hamnar i någon av Stockholms trafikinfarkter. Jag har ca 3,5 mil enkel resa per cykel och lite kortare med bil. Med cykel tar resan ca 1.20 tim och en klassik kömorgon med bil tar den ca 1 tim. Om det skulle det vara bilfritt, vilket det aldrig är tar bilresan ca 40 min.

Förutom att man får en välbehövlig motion, så mår jag så himla bra när jag cyklar till och från jobbet. Denna vecka har jag pendelcyklat måndag, onsdag och fredag och varje morgon har det bjudits på härligt regn och rusk. Eftersom jag monterat bort stänkskärmarna (det är ju cylocrosssäsong) så har man blivit så där skönt skitig precis överallt.

Totalt har jag skrapat ihop nästan 22 mil på cykelkontot denna vecka inkl de backintervaller jag körde i Hackstabacken i onsdags kväll. Intervallerna var tänkt att bli en kvällsträning utan att skita ner sig allt för mycket, men slutade i att min MTB och jag själv aldrig varit så leriga.

I morgon söndag blir det lite cykelvård av alla cyklar och så tänkte jag försöka spänna bromsvajrarna på crossen, men det kommer väl som vanligt sluta med att jag får lämna den till lokala cykelverkstaden istället 🙂