Det här med att cykla långt

Vad som är att cykla långt är nog en högst individuell fråga. Skulle jag fråga någon som bara nyttjar sin cykel fram och tillbaka till bussen eller affären, så är nog 1 mil långt i deras ögon. Tittar jag på de som tränar med cykeln som redskap, är nog en lång runda kring 10-15 mil för dem.

Själv kom jag iväg på en sådan där fantastiskt fin runda igår, som gick på dels kända vägar och så gjorde jag det som man allt för sällan gör. Jag valde köra till höger i den där korsningen man alltid annars svänger till vänster i. Högersvängen resulterade i ca 2 mil extra på magiskt fina småvägar.
Det blev ca 7,5 mil, enligt Strava när jag åter var hemma. Jag tycker 7,5 mil är en precis lagom distans och som i cafétempo inte tar allt för lång tid, men är det tillräckligt för att säga att man cyklat distans?

När jag kom hem cyklistsolade i full cykelmundering, för man vill ju ha den där gräsliga cykelbrännan som hör sporten till  😎

Årets första cykellopp på lördag

På mindre än några minuter igår söndag bestämde jag, Jörgen och Jessica oss för att köra årets första cykellopp. Det blir en utmärkt träningsrunda och lopp i ett.

SMACK-rundan
Loppet går av stapeln nu på lördag den 17 maj och anordnas av Sigtuna Märsta Arlanda Cykelklubb. Man kunde välja flera olika distanser mellan 20 och 120 km. Vi valde 120 km. Jag har inte cyklat så mycket i trakterna kring Sigtuna och Märsta, så det ska bli kul att cykla i nya omgivningar.
Här kan du se hur SMACK-rundan 120 km går:

Dags att hitta en till växel

Idag blev vi ordentligt bortskämda av solen. Knappt ett moln på himlen och över 18 grader på termometern, gjorde det enkelt att premiärcykla i cykelkläder utan ben- och armvämare.

Vi startade vår träningsrunda på eftermiddagen, eftersom Jessica som är Jörgens fru skulle ha sin första certifieringrunda med Fredrikshof på morgonen inför att hon ska köra Halvvättern. Strax efter klockan 14 kom Jörgen och Robert hem till mig för att åter igen uppleva Norrland = Åkersberga.

Idag valde jag att ta med dem på en variant av Rialarundan, där jag kraschade senast med cykeln. Det kändes lite sådär att passera platsen där jag låg för en månad sedan, men idag var det ingen fara för ishalka 🙂

En bit efter Wira Bruk vek vi av mot Rumsättra för att undvika att cykla på väg 276 som brukar vara ganska bra trafikerad med bilar som är på hem från landet efter långhelger som denna. Då blev det ännu mindre vägar med tyvärr en del grus, så man fick passa sig. Ska jag vara ärlig, blev nog mer att de tog med mig på rundan, då det kändes som de hade mer klipp i benen än mig.

Jag känner efter idag att jag måste hitta en växel till. Det som stör mig är att efter vi spurtat, tappar jag orken i benen och det verkar inte mina kompisar göra i lika stor utsträckning. Jag ska ta och försöka väva in lite backintervaller i veckorna för råda bot på detta och runt hörnet finns botemedlet: Hakungebacken – backen från helvete. Skam den som ger sig!

Vi fick ihop ca 60 km idag och mitt rullsnitt blev 30,2 km/h. Se rundan på min sida på STRAVA. Allt avslutades med gubbfika i solen och mandelkubb som smakade tokgott efter denna jobbiga cykelrunda.

Foto: Robert Otterstål
Foto:  Robert Otterstål

Foto: Jörgen Otterstål

Himmelsk runda med helvetesvind

Idag på morgonkvisten kom Jörgen, Robert och Peter hem till mig för att känna på de slingriga vägarna vi har här i norrort. Vi förberedde oss med att ta en stärkande espresso och packade på oss det man behöver ha med sig på ett längre distanspass. Dagen till ära, bar vi alla full mundering alá Fredrikshof.

Från vänster: Peter, Jörgen och Robert

Solen strålade och det är dagar som dessa, man extra mycket förstår tjusningen med cykelsporten. Dagens mål var att via mestadels småvägar ta oss mot Kårstatrakterna i Vallentuna för att sedan styra tillbaka mot Åkersberga igen.

Hela vägen upp till Kårsta var det medvind och cykelvägar som man bara drömt om tidigare. Jag tror vi alla var lite smått överraskade hur fina vägarna var och jag inser nu ännu mer att man flyttat till ett cykelmekka.
Vatten och energipåfyllning
När det var dags att styra tillbaka kom den: Motvinden från helvetet. Det var stundtals så jobbigt att benen ville säga upp sig och åka taxi hem. Då är det upp till huvudet att ta över och tala om för en att det blåser ju bara lite, så vad är problemet? TRAMPA PÅ! Det gjorde vi också och vi fick idag ett totalt rullsnitt på ca 29 km/h. Det får man stolt över, för oj vad vi kämpade på vägen hem.

Dagen avslutades hemma hos mig, med korvgrillning, mer esprssso och lite italiensk chokladkaka och nogat. Jag tror och hoppas mina vänner fick en härlig dag i cykelns tecken. Det fick jag iallafall.

Rundan blev 94,3 km och du kan se mer av den på min sida på STRAVA 

Min blogg är nominerad på Besökstoppens webbplats
Gillar du min blogg, rösta gärna på den nere i högerkolumnen på deras sida.
(vet inte hur länge röstningen pågår)

Bjudit upp till distanspass

Jag ser verkligen fram emot imorgon, då jag bjudit hit mina Nackavänner på distanspass i mina trakter. Hittills har vi hållit oss i trakterna till Nacka/Värmdö då vi träffats för att cykla ihop, men nu få jag chansen att visa alla fina vägar vi har här norr om stan också.

Som cykelguide, så planerar jag en runda på ca 10 mil och efteråt så blir det obligatorisk fika och korvgrillning hemma hos mig.

Igår fick jag även ett skoj mail att min blogg blivit nominerad och går att rösta om den ska bli nästa veckas blogg på Besökstoppen. Väldigt hedrande!

Vet inte hur länge röstningen pågår, men vill du rösta på mig kan du göra det nere i högerkolumen på Beskökstoppen.

Dagen till ära har jag även fått mina Fredrikshof cykelkläder, så imorgon blir det premiär i dessa. De satt slimmat, men skönt. Precis som det ska vara alltså. De armvämare jag köpte idag, eftersom mina förra klipptes sönder på sjukhuset när jag cyklade omkull ger inte utrymme till några större armuskler iallafall.