Dags att hitta en till växel

Idag blev vi ordentligt bortskämda av solen. Knappt ett moln på himlen och över 18 grader på termometern, gjorde det enkelt att premiärcykla i cykelkläder utan ben- och armvämare.

Vi startade vår träningsrunda på eftermiddagen, eftersom Jessica som är Jörgens fru skulle ha sin första certifieringrunda med Fredrikshof på morgonen inför att hon ska köra Halvvättern. Strax efter klockan 14 kom Jörgen och Robert hem till mig för att åter igen uppleva Norrland = Åkersberga.

Idag valde jag att ta med dem på en variant av Rialarundan, där jag kraschade senast med cykeln. Det kändes lite sådär att passera platsen där jag låg för en månad sedan, men idag var det ingen fara för ishalka 🙂

En bit efter Wira Bruk vek vi av mot Rumsättra för att undvika att cykla på väg 276 som brukar vara ganska bra trafikerad med bilar som är på hem från landet efter långhelger som denna. Då blev det ännu mindre vägar med tyvärr en del grus, så man fick passa sig. Ska jag vara ärlig, blev nog mer att de tog med mig på rundan, då det kändes som de hade mer klipp i benen än mig.

Jag känner efter idag att jag måste hitta en växel till. Det som stör mig är att efter vi spurtat, tappar jag orken i benen och det verkar inte mina kompisar göra i lika stor utsträckning. Jag ska ta och försöka väva in lite backintervaller i veckorna för råda bot på detta och runt hörnet finns botemedlet: Hakungebacken – backen från helvete. Skam den som ger sig!

Vi fick ihop ca 60 km idag och mitt rullsnitt blev 30,2 km/h. Se rundan på min sida på STRAVA. Allt avslutades med gubbfika i solen och mandelkubb som smakade tokgott efter denna jobbiga cykelrunda.