Mekställ alá Lidl

Foto: Lidl.se

Varje vår har Lidl en cykelkampanj där man kan hitta diverse cykeltillbehör och den startade idag. Ett årligen hett eftertraktat erbjudande är deras mekställ till cyklar som enligt andra ska vara av bra kvalitet.

Idag hängde jag på låset till en Lidl-butik och lyckades köpa 2 st. En till mig och en till min kollega Jonathan som också gärna ville ha ett.
Det kostade bara 299 kr, så om de inte redan är slut så stick iväg till din närmaste butik.

Årets gruppcyklingspremiär avklarad

Idag samlades vi ett stort gäng i Orminge Centrum för att ge oss ut på ett distanspass. Tyvärr kunde inte Jörgen vara med pga att han inte kände sig 100 % idag. Jag och Robert som mötte upp mig i Orminge valde den medelsnabba gruppen.

Det hela började ganska fint och städat, men så här tidigt på säsongen märker man att ovanan att cykla i grupp kryper fram hos oss cyklister, som suttit själva och harvat på trainern hela vintern i alla sin ensamhet.

Passet kändes grymt skoj, trots den lite förvirrade sammanhållningen. Vi fick till totalt ca 8 mil, även om STRAVA bara registrerade ca 6,5 mil för min del, då jag glömde knäppa på STRAVA 2 ggr.

Det var tur att jag inte valde snabba gruppen idag, då jag tror det var ett rätt beslut att starta lite mjukt efter olyckan för 2 veckor sedan. Totalt sett är jag riktigt nöjd av min gruppcyklingspremiär för säsongen och nypremiären för att åter hoppa upp på racercyklens sadel igen.


Samling i Gustavsberg med Fredrikshof. Foto: Robert Otterstål 
Cyklarna fick trängas lite när det var dags för den obligatoriska fikan.



Imorgon blir det nypremiär

Jaha, imorgon är det att dags att cykla lite landsvägsracer igen. Det blir lite av en nypremiär för mig efter att jag ramlat med racern för 2 veckor sedan. Imorgon blir vi bland annat ett gäng ur den SUB9 grupp som ska cykla runt Vättern i sommar plus några andra.

Henrik på Bianchi Café & Cycles har fixat till Celeste så hon är cyklingsbar i väntan på de delar som ska bytas ut på henne.
Jag ser verkligen fram emot att cykla imorgon och det blir första ordentliga träningspasset på 2 veckor. Jag har ju varit tvungen att hålla mig lugn med all form av träning efter olyckan, mest för att såret ovanför ögat inte ska förvärras. Nu är det dock ihopläkt och jag känner att det nu är dags att kicka igång träningen.
Idag skaffade jag mig ett par nya cykelhandskar från italienska Diadora. Jag har ett par lobstervantar från Diadora som jag varit extremt nöjd med, så jag hoppas dessa också är kalas att cykla med. Det var även förträffligt att jag råkade vara på XXL med mamsen, som köpte dem som present till mig.

Upp och hoppa


Idag blev det en kortare premiärtur på cykeln efter olyckan förra helgen. Det blev en liten fintur i lugnt tempo tillmina kompisar Eva och Robert som bor strax under en mil från mig.

Färmedlet dagen till ära blev min MTB, då racern inte är inlämnad på reparation ännu. Den ska för övrigt lämnas in imorgon för översyn om vad som måste bytas.
Det kändes fint att cykla igen och jag tror det är bra att ge sig upp på cykeln igen så fort som möjligt efter det som t.ex. hände mig förra helgen. Väl hos Robert och Eva blev det en fikapaus.
På vägen hem igen hamnade jag efter en kille på en gul fin Rynkeby Bianchi som jag höll hyfsat jämt tempo med trots våra olika sorters cyklar.

Allt kändes bra, förutom att jag kände att handleden inte är fit for fight ännu riktigt.

Stärkande att prata med sin räddare

Idag ringde Tina som var en av dem som hittade mig på vägen i lördags då jag kraschat med cykeln. Hon ringde för att tacka för de blommor jag skickat till henne och hennes man Peter som tack för vad de gjorde för mig i lördags.

Det var stärkande att få växla några ord och ställa lite frågor. Undrade också vems filten var som jag var insvept i och som jag fått med mig hem från sjukhuset. Tydligen var det en äldre man som bodde i närheten, som hade haft den i sin bil och som kom förbi platsen med sin bil. Han verkade inte vilja ha tillbaka den, så nu får den bli min bilfilt framtiden.

Imorgon tänkte jag göra min första på dag på jobbet. Det kommer att vara en utmaning att röra sig ute bland folk. Jag gissar att människors första reaktion kommer att vara att jag blivit misshandlad, men de känner ju inte mig. Jag hade nog också trott det om jag såg mig själv och inte kände mig.

Jag har nu också lagt en order på ett par nya cykelglasögon och tittat ut vilken ny hjälm jag ska köpa eftersom den gamla gjort sitt efter olyckan. Tack o lov för att man hade en bra olycksfallsförsäkring som utan krångel betalade ut ersättning för mina förstörda kläder och saker. Tack TryggHansa, det är så man vill bli behandlad vid en skada.

Bland alla fina krya på dig meddelanden kom det igår också en bukett blommor från min kollegor på jobbet och en till med en chokladask från Jörgen, Jessica, Robert, Carina, Lasse och Cecilia i Nacka/Orminge som jag lärt känna genom cyklingen. Bölade lite av lycka!