Nysydd efter cykelkrash
Nu ligger jag här hemma i soffan med ett ögonbryn tokblått och uppsvällt efter att man sytt ihop mig på Norrtälje Sjukhus.
Nu ligger jag här hemma i soffan med ett ögonbryn tokblått och uppsvällt efter att man sytt ihop mig på Norrtälje Sjukhus.
Igår var stod det baluns på schemat, från tidig eftermiddag till långt in på natten firade min kompis Robert som fyllt 40 år. Trots att jag inte kom i säng förrän efter klockan 2 inatt var jag pigg när jag vaknade i morse vid 9.30. Det är en härlig känsla. Varannan vatten, var nog det vinnade konceptet igår?
Vid lunch idag gjorde jag och Celeste landsvägspremiär utomhus. Tror aldrig jag har kunnat ge mig ut och cykla så här tidigt någon gång. Vägarna var hyfsat grusfria och solen strålade, kan det bli bättre? Ja, visst kan det blir det! Grädden på moset hade ju varit om mina cykelkupmaner från andra sidan stan varit med, men flera saker gjorde att vi inte fick ihop det idag. Jörgen och Lasse körde en lång MTB-tur på egen hand i Nacka och Robert (inte födelsedagsbarnet) var krasslig så han avstod cyklandet idag.
Jag körde Rialarundan som delvis är helt magisk att cykla med sina böljande småvägar med lite trafik på. Det enda som var lite läskigt, var att det blåste rätt ordentligt. På vissa ställen där vinden fick fart fick man hålla i styret ordentligt. Sammanfattningsvis var det en superhärlig runda och det bästa av allt var att jag äntligen slog min arbetskamrat Jonathans tid på STRAVA-segmentet ”Hakungebacken Nedför”. Dagens runda blev stormiga 55,2 km och du kan du se på min sida på STRAVA.
![]() |
| Lagom morgontrött kl 06.30 |
Det låter ju helt galet för många, men när man hållit ångan upp med cyklingen så kändes det riktigt bra idag. Det ska tilläggas att pendelcykeln är en 8 år gammal 26″ MTB som nog sjunger på sista versen. Några rekordtider blir det inte fråga om med denna cykel, men jag ser det så att all cykling är bra träning oavsett hur fort det går.
På STRAVA kan du se både resan till jobbet och från jobbet.
Jag och min kompis Daniel Qvist som också bor i Åkersberga har försökt få till ett cykelpass, men inte fått ihop det tidigare. Idag dock, så blev det en premiärrunda på våra MTB tillsammans.
Kort om Daniel:
Kör en Specialized, dubbeldämpad StumpJumper (tror jag den hette). Man väl säga att Daniel är ett par nivåer upp från mig, gällande teknikdelen. Han cyklar ifrån mig på bakhjulet i skogen över knixiga partier. Jag skulle också vilja vara så där ”orädd”, men jag tror han har en stor fördel i rockärmen och det är att han kört crossmotorcykel och är liksom inte rädd för varken bergsknölar, rötter eller stenar. Detta gör att jag tror jag har en del att lära av cykla med honom. Att köra med någon som är bättre än en själv, gör att man höjer tröskeln för vad man tror sig inte klara av varje gång.
Jag kan nog vara en draghjälp för Daniel på långa transportsträckor med framför allt mycket backar, där jag tycker jag är rätt bra på att hålla tempot uppe, utan att tröttna allt för fort.
Ska bli kul att fortsätta upptäcka de fantastiska skogar vi har här i Åkersberga, tillsammans med honom.
http://www.strava.com/activities/115433321/embed/0a98fafd9818492b20073a36e73428f7dbc44e61