Cykling

Klättermössen i Spanien

Posted on av Magnus

Idag hade vi först tänkt ut en runda som skulle gå via Istán och sedan vidare mot Ojén, men när vi åkt gata upp och gata ned i den lilla bergsbyn, så tog den väg vi trodde att vi skulle kunna åka på slut i en apelsinodling.

Det blev då att cykla hela vägen ned till Marbella för att därifrån köra en större väg upp mot Ojén. Innan vi åkte från Marbella, stannade vi för en kaffepaus nere vid ett café på stranden. Därefter började vi stigningen mot dagens lunchmål som var Ojén.

Eftersom vi som åkt ned är lite olika starka, så har vi sagt att man för köra i egen fart uppför långa stigningar och så väntar vi in varandra på toppen. Våra två sprättuppar Robert och Robert försvann som två oljade blixtar, men vi andra hittade en lagom takt som vi höll hela vägen upp, tills vi fann de två tupparna väntandes vid vägkanten.

I Ojén blev det en lunch bestående av kaffe, cola och bocadillo, som vi äter varje dag 😊 Sedan testade vi att köra mot Mondo och då fick uppleva en helt magnifik serpentinväg i ett landskap som jag faktiskt tror slog Mallorca stundtals. Efter en stund, där klättringen tog en paus beslutade vi oss för att vända tillbaka hem igen.

Strax efter att vi passerat Ojén igen, anslöt Ali som är en teamkamrat till oss från TUG, som nu fått ordning på sin cykel. Ali som bor rätt nära oss hängde med oss resterande vägen hem.

Sammanfattat blev det en helt fantastisk dag i strålande sol med +20 grader på termometern och på cykelkontot kunde man idag skriva in 66,8 km och nästan 1 330 höjdmeter 😅


1:a cykeldagen i Marbella

Posted on av Magnus

Efter att vi igår ägnade oss att montera ihop våra cyklar, så var det idag dags för första cykeldagen. Vi rullade den låååånga vägen ned till Marbella från den bergskant där vi bor som heter Sierra Country Club. Väl nere i Marbella stannade vi och sedan började vi dagens långa klätterpass.

I perfekt väder med sol och ca 17-20 grader började vi trampa uppför. Det var en väldigt blandad klättring, med allt väldigt från brant till lite mindre brant. Det blev alltså även lite tid för återhämtning då och då på väg mot slutmålet som var bergsbyn Istán.

Väl framme Istán, hittade vi en liten bodega vid ett litet torg i den lilla byn där vi slog oss ned, fikade och åt en bocadilla. Efter detta blev det en herrejösses lång utförsåkning tillbaka ned mot Marbella igen. Några vek av vid stället där vi bor och några fortsatte hela vägen ned till Marbella, för att få till en till klättring upp till stället där vi bor.

Den sista backen från vägen upp till huset blev en galet brant klättring där lutningen är snitt 11 %. Den har vi framför oss varje dag denna vecka 😅

Hello sydligare breddgrader

Posted on av Magnus

Nu sitter vi på ✈️ mot sydligare breddgrader. Nu är det en vecka i bergen ovanför Marabella som gäller för mig och ett par andra cyklande vänner! Vi har hyrt ett hus av en kollega till mig som ser superfint ut och vi kommer göra dagsutflykter till olika mål under veckan, beroende på väder och vind.

När vi kommer fram blir handling, montering av cyklar och lite allmän installation i huset, innan vi eventuellt tar en testrunda med cyklarna för att se att allt funkar.

Här är veckans cykelkompisar samlade på två flygplansselfies:

img_0180

img_0181

 

 

Idag blev jag en bergsget

Posted on av Magnus

På skärtorsdagen gick jag över till Level 12 i Zwift som också öppnade möjligheten att köra den nya banan Road to the Sky, där det redan beryktade berget Alpe du Zwift ingår. Jag avbröt klättringen i torsdags kväll, för att jag inte planerat att köra denna långa klättring på över 1000 höjdmeter. Jag hade ju bara tänkt köra ett pass innan middag, så hungern gjorde att jag avbröt.

Jag mot berget

Idag på förmiddagen och fylld med energi från all mumsig påskmat igår, klev jag upp i sadeln. Jag hade förberett mig med extra vattenflaskor, för det går åt mer vätska än vad man tror inne i värmen på en cykeltrainer. Än så länge var det bara min kompis Jörgen, tillika bergsget och en annan kille i TUG som heter Patrik som kört hela Alpe du Zwift av de som kör Zwift i min kompisskara.

Att klättra i berg är egentligen bara en fråga om att hitta rätt växel, lägga dig på en lagom takt och sedan försöka hålla den. Om du sprätter iväg gör du av med onödig energi och ökar risken för att du bonkar och cyklar in i väggen. Jag tycker jag hittade en riktigt bra takt idag och klättringen avklarades på 1:13:08 enligt segmentet på Strava.

Nu är även jag en bergsget

Har man klättrat uppför det höga berget oavsett tid, så tycker jag man får kalla sig för bergsget 🐐 Väl uppe på toppen fick man en belöning form ”spela” på Zwift Prize Wheel och där kammade jag hem ett par KOM handskar som vinst. När jag kommit upp på toppen kom krampernas kramp i mina ben. Som tur var så var det bara åkningen nedför kvar, så jag satt en stund helt still med benen och började sedan sakta veva på dem när krampen började släppa.

Jag är supernöjd med klättringen och det var kul att man inte var så svag som jag trodde. Heja mig!

Idag då det var 1 april hade Zwift skojat med oss också 👾 Cykeln är hämtad ur det uråldriga spelet Paperboy som fanns till tex Commodore 64 som var poppis när jag var yngre.

1 april och Zwift hade gjort sig lustiga genom att alla cyklister körde på en pixelerad cykel som såg ut att vara byggd av lego 😂

Här blev jag omsprungen av en löpare som sprang dubbelt så fort som mig. Kändes något skumt med det, men det kanske finns dem som springer uppför berg i 20 km/h 😱 I nästa kurva försvann han plötsligt bara från bilden…

Klart man kan åka i raceställning nedför med en tantcykel

Nu är även jag officiellt en bergsget

Jag har cyklat UTE!

Posted on av Magnus

Idag stekte solen på riktigt bra här hemma och temperaturen inne i vardagsrummet steg till närmare 25 grader. Härligt tänkte jag och tog på mig mina cykelkläder. Idag skulle det bli premiärcykling utomhus. När jag öppnade dörren var det inte lika mysigt, det var riktigt kallt skulle jag säga. Nu stod jag ju ändå där i full mundering, så det var väl bara att plocka ut cyclocrossen och pumpa upp däcken på den eftersom den stått rätt länge och väntat på mig.

Redan nedför första backen stelnade ansiktet och jag frös genom hela kroppen. Trampade ändå på för att få upp värmen och sakta men säkert kom den. Men fasiken vad sakta det går när man har dubbdäck och känner sig som en stoppad korv 🌭 med alla lager kläder.

Rundan gick upp mot Brottby och vidare mot Kårsta kyrka, där jag vände hemåt igen. Bortsett från att man frös, så var det magiskt fint att komma ut en sväng. Totalt blev det väl lite mer 43 km.

F1EFDD6B-61A3-4806-A191-FD860F7415F4

Det ser soligt och varmt ut, men det var plågsamt kallt

Det enda läskiga på dagens runda var att uppe på småvägarna kring Brottby, så hade ett gäng lyxbilsägare fått för sig att dessa vägar var utmärkta att lufta Ferrarin, Corvetten och Porschen på. Som tur var körde de mot mig och inte om mig, så jag såg dem komma i god tid. Jag kan lova att de körde förbi mig i säkert 150 km/h 🏎💨  Jag förstår inte hur man kan äventyra sin egen och andras säkerhet genom att köra sådär vansinnigt fort på allmänna vägar.