Förra veckan kunde jag på lördagen cykla med kortbyxor, vilket är en härlig känsla. Det är något speciellt med de där första vårturerna, där man slipper dra på sig benvärmare eller flossade långa cykelbyxor. Tramptagen känns liksom lättare, utan att det egentligen kanske går direkt fortare.

Men redan på söndagen slog temperaturen om och det blev rejält mycket svalare och så har det nu varit hela veckan. Men nästa vecka ser det ut som vi åter kan få slippa benvärmarna och kanske armvärmarna också, åtminstone om man ska cykla mitt på dagen. Fram mot påskledigheten väntas det bli 15-18 grader där jag bor ☀️

Lattjolajban på hemmaplan

Igår morse fick jag för mig att jag ville köra den superhärliga MTB-banan som vi har här på hemmaplan i Åkersberga. Det är något magiskt med denna böljande MTB-bana som gör att jag aldrig tröttnar på den. Om man går all-in på ett varv får uppleva allt ifrån kittlingar i magen till hur det känns att nå sin maxpuls på vissa ställen.

Det är ju alltid roligare om man är fler, så jag ställde en fråga i Team Utan Gränsers facebookforum om någon vill haka på.

Jag fick ett napp, trots den korta framförhållningen och min cykelteamkollega Kent dök upp. Vi tog ett lugnt varv tillsammans och ett i fri fart innan vi cyklade hem och fikade hos mig.

Många träd låg kors och tvärs utmed banan efter vinterns stormar, men de som legat över banan var undanröjda, så banan var hinderfri 👍🏼

Finns inte rundan på Strava – så har man inte cyklat

Det mest irriterade var att rundan inte ville laddas upp Strava efter passet. Något verkar blivit korrupt, för det gick inte att ladda upp filen manuellt heller.

Jag gjorde ingen rekordfart igår, men jag tror att det blev ett av mina snabbare varv på Hackstabanan, så därför kändes det lite surt 😢

Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår!

Pustar ut efter ett hårt varv med känslan av att lungorna är utanför kroppen

Min pendelcykel har nu varit på verkstan i snart 2 veckor och att det tagit sådan tid är pga att det saknats delar som de beställt och så kom det fel storlek m.m. Det verkar dessutom bara bli mer och mer kostsamt. Först var det bara kassett, stora och lilla klingan och kedja som skulle bytas. Sedan upptäckte man att något som kallas bodyn i hjulet var slut (hade det på känn själv) Men att hitta just den som passade mitt hjul verkar inte varit lätt.

Häromdagen ringde jag för att höra hur det gick för den inlagda patienten. Man hade inte hittat rätt reservdel ännu. Har jag otur måste hela hjulet bytas… Och finns inte dessa hjul kvar, vilket jag är osäker på. Då blir ju resultatet antingen olika bak- och framhjul eller investera i två nya hjul 💸

Jag vill ju ha en fungerande pendelcykel, men jag vill ju också investera i en el-cykel så för varje sak de måste fixa, så blir det ju mindre pengar till el-cykeln 😕

Förvånande snabbt

I torsdags bestämde jag mig för att haka på några i Team Utan Gränser, som efter jobbet skulle cykla MTB-banan vid Fiskaretorpet. Denna bana ligger i höjd med Stockholms Universitet.

Jag valde att pendla med MTB:n till jobbet, eftersom jag inte skulle hinna hem och sedan tillbaka in till stan igen efter jobbet.

Döm om min förvåning! När jag kom fram till jobbet på morgonen hade jag utan att jag egentligen tagit i så mycket, gjort den snabbaste tiden på sträckan till nya kontoret. Det gick ca 10 min snabbare jämfört med cyclocrossen, som iofs haft vinterdäck på fram tills nu. Men MTB:n rullar ju inte lekande lätt på sina knubbiga Schwalbe Racing Ralph heller.

Fiskaretorpets MTB-bana var en riktigt fin bana, men med väldigt blandade utmaningar. Ibland gick det lekande lätt, men här och där så var det partier som var tekniskt svåra där jag hoppade av och traskade med cykeln. Det fanns också några riktigt läbbiga stup man tydligen kan cykla nedför, men jag valde lite pinsamt att hasa mig ned med cykeln bredvid mig.

Banans Piece de Resistance var i mitten uppe vid hoppbacken. Där hade man byggt ett parti med berg-dal-bane känsla och velodromkurvor som fick det att kittla ordentligt i magen. Magiskt kul!

Efter att vi kört två varv, vilket blev ca 2 mil begav jag mig hemåt. Usch vad segt det gick att cykla de nästan 3 milen hem när man hade lite för lite kläder på sig och var slut i kroppen. Eftersom jag inte ätit ngn middag innan cykelturen och klockan var strax efter 20 skrek kroppen efter mat sista biten hem…

Hemmagjord hamburgare blev det när jag kom hem som aldrig smakat så gott.