Så tacksam över att jag fått tillbaka vardagen

Idag vid frukostbordet reflekterade jag lite över den tid som gått efter att jag fått möjlighet att åter börja jobba inne på kontoret. Detta med att jobba hemma har ju sina fördelar, då man kan sova längre på morgonen eftersom man redan är på ”kontoret”. Man har också möjlighet att göra lite sysslor som att starta en tvättmaskin, hänga tvätt m.m. för att ta en jobbpaus.

Jag personligen saknar verkligen inte detta med hemmajobbandet, även om jag uppskattar möjligheten att kunna jobb hemma. Jag tycker nästan om detta med att få lite vardagsstress igen. Med det menar jag att man nu måste planera tiden lite för att hinna med saker när man kommer hem från jobbet, som att tvätta, handla eller göra något ärende m.m.

Pendelcykla 🖤 Magnus = Sant

Bäst av allt är att få pendelcykla, då jag njuter av min timme på cykeln i friska luften både till och från jobbet. Jag önskar verkligen att ännu fler kunde se fördelarna välja cykeln till och från jobbet, när ni får återgå till er vanliga jobbvardag igen.

Smakar det – så kostar det

Igår hade jag elcykeln på service, då den trilskasts med växlarna en längre tid och så har bakbromsen känts som en blöt tvål. Nu hade delarna till den kommit och det är inte billigt om man vill att cykeln ska vara topptrim, vilket jag vill.

Gårdagens kalas som omfattade ny kassett och drev, kedja, klinga, bromsskiva och nytt bromsok gick loss på 2 600 kr. Inte konstigt att cykeln kändes som ny med allt detta nya monterat. Kostnaden att hålla en cykel rullande varierar givetvis beroende på vad du har för cykel, men en elcykels mekaniska delar slits mer eftersom de utsätts för rätt mycket mer kraft, jämfört med en vanlig cykel.

Inte mycket till tröst är det att man i deklarationen kan göra avdrag med 350 kr om man använt cykeln till och från jobbet. Det är bara vad en växeljustering kostar… 😬

Depåstopp på vägen hem

På vägen hem igår stannade jag till hemma hos min kollega och vän Carl som bor halvvägs hem till mig. Där blev jag bjuden på en spontan prosecco i kvällssolen ute på hans altan. Det slutade med att jag även fick mig en bit mat, så när jag skulle cykla hem hade mörket lagt sig.

Tack Carl för din spontaninbjudan, sånt är så himla trevligt 🙂

Inväntar Carl på hans uppfart, eftersom jag hann före honom hem.

Äntligen zwiftväder

Som jag har väntat på att inomhussäsongen ska smyga igång. När regnet droppar utomhus, känns det liksom helt okej att cykla inne med Zwift. Eftersom jag pendelcyklar i veckorna, blir det inte så mycket zwiftande i veckorna. Men de dagar jag tar bilen eller jobbar hemma, så brukar jag klämma in ett virtuellt pass.

Idag anmälde jag mig till det ca 33 km långa racet, 3R Flat race (C). Vi var inte så många som deltog, tror det var ca 60 personer totalt och i C som jag körde var vi bara 10 st.

Det var ett gäng starka cyklister i min grupp, eller så var jag bara svag? Det var länge sedan jag svettades så kopiösa mängder svett som idag. Hela skyddsmattan under cykeltrainern var som en mindre sjö när jag var klar. Jag slutade på 6:e plats eller sist i C kan man också säga. 4 cyklister blev diskade pga diverse anledningar.

Även om jag inte alltid presterar på topp i Zwiftracen, tycker jag det är så peppande att köra race. Det blir så mycket mer drag i träningen då, än när man planlöst cyklar runt i Zwift. Jag känner att jag personligen tar i mer och utmanar mig själv i racen, än om jag bara kör en bana utom tävlan.

Zwift är min högintensiva träning som jag tycker kompletterar min lågintensiva elcykelpendling på ett bra sätt. Ser fram emot många skitjobbiga race i Zwift i höst och vinter!

Vinterns mål med Zwift

Mitt mål i vinter är att ta mig upp från C-klassen till B-klassen, men idag var jag långt ifrån att vara en B-cyklist. Det innebär att jag måste upp på ett snitt på över 3,2 watt/kg.

After Zwift frisyr

Giro di Lammbardiet, etapp 2

Idag vaknade vi upp till en ganska sval morgon, men som sakta sakta blev allt finare och varmare. Efter gårdagen etapp på lite mer än 7 mil så tog vi idag en lite kortare tur förbi ett område som heter Digerhuvud och fiskeläget Helgumannen, där Fårös finaste väg löper utmed havet.

Efter att vi passerat Helgumannen så fortsatte vi vägen upp mot Langhammars och de fina raukarna som står där vid havet.

Dagens runda avslutades med sedvanlig lunch på Kutens bensin och Crêperie Tati. Idag blev det en ljuvligt välsmakande Galette med serranoskinka, chorizo, Emmentaler, potatis och diverse grönsaker.

Hejdå Fårö för denna gång 👋🏼
Foto: Robert Hulthén

Giro di Lammbardiet, etapp 1

För tredje året i rad har är jag och några kompisar på Fårö i min kompis Johans fantastiskt mysiga hus. Fårö är magiskt med sitt karga landskap och det känns nästan som man är utomlands när man cyklar runt på ön. Första stoppet blev vid vraket Fortuna som förliste vid Fårö i slutet på 60-talet och som sakta, sakta bryts ned av naturen.

Idag var målet att får ihop över 70 km för att vi allihopa skulle få ihop tillräckligt med kilometers för att köra Hemmasiljan som vi alla var anmälda till. Vi ville ju alla få en pålle för 2020 och Johan hade ritat ut en runda som tog oss kors och tvärs över Fårö.

Efter ca 50 km var det lunchstopp som vårt favoritställe Kutens Bensin som är ett crêperie. Huvudnumren på menyn är Galette och jag beställde en med tomatfrikassé, chèvreost, serranoskinka och massa annat smaskens. Detta stopp är något av det bästa med cykelturerna här på Fårö förutom det vackra landskap man kan njuta av här.

Efter lunchen hade vi ca 2 mil kvar för att få ihop våra 70 km. Det blev lite blandad terräng med asfalt, grus och även riktigt tungcyklade sandvägar på vägen hem.

På slutet av rundan passerad vi en lite udda konstinstallation med massor av gummiankor.

Väckt liv i Zwift och så är jag 20 år igen

Det utlovade regnet kom igår och det med besked. Dagen började rätt fin, men sedan öste regnet ned i omgångar under hela dagen och kvällen. Nu på morgonen ser jag att min regnmätare nästan är full och från köksfönstret kan jag utläsa att det nästan kom 40 mm regn under gårdagen.

Eftersom den planerade cykelturen runt Stockholm blev inställd igår, så passade jag på att ta fram min cykeltrainer och montera racern på den. Så nu startar jag officiellt höstens innesäsong. Jag kommer givetvis att cykla en hel del ute med någon av mina andra cyklar, men racern får nog se sig vinterplacerad i träningsgrottan.

När allt var monterat och växlarna justerade så de funkar med trainern, startade jag upp Zwift för första gången sedan i våras. Innan jag gav mig ut i den digitala världen igen, kopplade jag ihop min Tacx Neo med min Garmin cykeldator, vilket jag aldrig gjort förut.

Detta gjorde jag för att låta Garmin räkna ut vad jag har för VO2-max. Det kanske inte är som att göra ett riktigt test hos en träningsanläggning, men kul att få reda på en siffra iallafall tänkte jag. Tacx Neon funkar lite som en effektpedal, som jag inte har på min cykel annars och som är ett måste för att kunna se sitt VO2-max.

Jag anmälde mig till ett race i klass C som var ett hyfsat platt race. Vi var ca 24 personer som kom till start i C-klassen och det blev full vart på en gång. Svetten flödade och pulsen var lite för hög hela racet för att det skulle kännas bekvämt, men jag hade koll på den och det kändes ändå bra i benen och kroppen.

41 minuter och 15 sekunder senare slutade jag 4:a i racet efter diverse diskvalificeringar av andra åkare.

När jag var färdig och torkat upp resterna av mig från träningsmattan, så gick jag in i Garmins app för att se om jag fått något VO2-max för detta race och visst hade jag det. Det finns någon form av skala utifrån den åldersgrupp man befinner sig i och den går från dåligtganska brabrautmärkt – till överlägset. Gränserna är lite olika för respektive klassificering beroende på om du är man eller kvinna och hur gammal du är.

Detta blev resultat igår 😲