Mörkret, tystnaden och jag

Kolsvart, 5 grader och duggregn. Det är ett ganska vanligt väderförhållande så här års. Jag ska väl erkänna att det tar emot att dra på sig cykelkläderna och ge sig ut, men när man väl sitter där på cykeln så känns det ganska bra.

Känner mig rätt stolt att jag inte ger efter för vädret. Det finns som sagt inte dåligt väder, bara dåliga kläder.

Har sagt det förut, det är ganska avkopplande att mörkercykla och uppleva den härliga tystnaden på de relativt lågtrafikerade vägarna som jag cyklar på.

Kvällens runda blev min standardrunda på 32 km som du kan se mer av på STRAVA.

Vätternrundan fulltecknad på 12 minuter

Efter att man gick live med teckningsförfarandet kl 19 ikväll, tog det blott 12 minuter innan Vätternrundan 2014 blev fulltecknad.

Det är roligt att intresset för cykling har blivit så otroligt stort, men lite tråkigt att man måste sitta och passa vid datorn för att ens ska ha en chans att få en plats.
Personligen slapp jag detta nervtest, då jag cyklar i en av Fredrikshofs SUB9 grupper nästa år.

Hoppas på en riktig cykelfest, precis som det var i år när premiärkörde min första Vätternrunda.


Kämpar envist på med att utomhuscykla

Tiden då man mötte hejande cyklister på vägarna är sedan länge förbi. De flesta har gått i ide och sitter på en trainer hemma eller svettas på ett spinningpass nära dig. Trots att mörkret lägger sig snabbt och det är blött och kallt för det mesta, så finner jag en viss tjusning med att fortsätta cykla utomhus.

Man trampar på för glatta livet och stirrar på ljuskäglan framför en i mörkret. Det blir knappast några tidsrekord på cykelpassen som äger rum kvällstid, men vet ni vad att det gör inget! Personligen tycker jag det är otroligt uppiggande att vara ute i friska luften. Att komma hem och se ut som en prickig korv i ansiktet av gegga är något man bara får acceptera så här års, och lite smuts dör man inte av.

Det kommer nog en dag snart, då även jag ger upp att cykla utomhus och hoppar upp på trainern för mata på mil efter mil utan att komma någon vart.

Cykelmekaniker från och med imorgon?
Imorgon ska jag på cykelmekarkurs, som jag ser väldigt mycket fram emot. Äntligen ska jag kanske lära mig att våga justera växlar, ta isär saker på mina cyklar och sedan få det ihop det igen.

Celeste är offret som ska utsättas för mig.

Mörkret ska inte stoppa mig

Nu är det bara mörker framför mig

Jag håller på att bli galen på alla förkylningar denna höst. Nu känns det som den senaste är på väg att ge sig, så nu får Herr Förkylning lämna mig i fred tycker jag.

Ikväll kände jag att jag måste ut och cykla av mig lite. Kopplade på dubbla strålkastare fram på MTB:n, utsmyckade mig med reflexer och gav mig ut i mörkret.
Det är rätt fräckt att att cykla på småvägar i mörker. När man susar fram där i sin ensamhet är det enda som bryter tystnaden, däckets ljud mot den torra asfalten. Då och då hör man hur det prasslar till och knakar i skogen utmed vägen.
Som sagt, bara för att det mörkt ute behöver man inte ställa undan cykeln i väntan på ljusare tider. Med en bra lampa funkar det utmärkt att cykla i mörker. Mina är väl inte de bästa, men de duger.

Dagens runda blev 32,8 km och du kan se mer av den på STRAVA.


Varde ljus

Upp och ner – precis som temperaturen

Champinjon

Idag var det -3 grader och så här års är det en bitande kyla att cykla i.

Klädde mig enligt lager-på-lager-metoden och det funkade bra. Det enda som var fel var mina handskar, som varit okej ned till nollgradersstrecket. Idag kände jag att ungefär halvvägs, så började frysa ordentligt om framförallt mina tummar.
Kände att det var något som tog emot i kroppen idag och ikväll var det dags för lite halsont. Hoppas det går över snabbt. Det känns lite som vi på jobbet byter förkylningar med varandra just nu. Så fort man blir av med en, så kommer en ny smygande.

Nåja, nu ska jag inte klaga. Det finns dem som har det värre. Jag måste även meddela några snedsteg i kampanjen ICA Banken svettas nu i helgen, men generellt sett är jag nöjd med min insats för Rosa Bandet.