Cykelfäst(ning)

Med 2 smörgåsar och 1 kokostopp i magen trampade jag i väg på cykeln. Färden gick mot Vaxholm och jag måste säga att det är fröjd att Österåkers kommun byggt en cykel/gångbana utmed Svinningevägen. Det är i stort sett bara ett glapp i höjd med Täljö där man har lite kvar. Sedan hoppas jag att man fortsätter bygga cykel/gångbanan hela vägen upp till Kulla vägskäl.

I höjd med Bogesundslandet, svängde jag in på Bogesundsvägen för att slippa köra på den läbbiga Vaxholmsvägen och när man inte blir omkörd av blådårar som är ute och testar sportbilen, så är det helt magiskt vackert att cykla där. Jag stannade till i höjd med mitt absoluta favoritslott som är Bogesunds slott, som uppfördes ursprungligen av Per Brahe den yngre på 1640-talet. De borgliknande utseendet fick slottet så sent som på 1860-talet, då det var poppis med medeltidsromantisk arkitektur. Sista ägaren av slottet lät det tyvärr förfalla till den milda grad att taket rasade in på vinterträdgården. Staten tvångsövertog slottet på 1940-talet och nu har det har renoverats på utsidan, så att det återfått sin forna glans.

När jag kom till Vaxholm, så vände jag hem nere vid kajen där ett annat gigantiskt bygge ligger, Vaxholms Fästning. Fästningen byggdes på mitten av 1500-talet på uppdrag av Gustav Vasa och har hållit emot angrepp mot Stockholm från både danskar och ryssar. Den ursprungliga fästningen är idag riven och ersattes med den nuvarande på 1860-talet eftersom den gamla inte längre var tillräckligt motståndskraftig, men ganska snabbt visade sig att den nya inte heller kunde stå emot de nya kraftfullare vapnen, så då flyttades verksamheten till Oscar Fredriksborg vid Oxdjupet.

Det var en liten historielektion för den som tycker om sånt 🙂. Jag får väl cykla till Oscar Fredriksborg på Rindö en dag och berätta lite mer om den. Jag låg dessutom i lumpen nere i berget, intill Oscar Fredriksborg. 

Totalt sett blev det iallafall lite mer än 50 km cykling i helt underbart vårvinterväder.

Här är lite bilder från dagens runda:

Helt underbart med nya cykelbanan till Svinninge

Cykelfäst(ning)

Kastellet eller Vaxholms Fästning som det även kallas

Bogesunds slott

En iskall vind i ryggen

Vi i Stockholm har knappast fått något av stormen som svepte fram över sydligaste delarna av Sverige. Det har varit lite blåsigt i två dagar, men inte mer än så.

Idag har det pågått surdegsbrödbak här hemma och för den som vet hur det går till, vet att det är mycket väntande och pysslande innan man kan stoppa in brödet i ugnen. Det höll på bli en katastrof, då jag antagligen missat något i receptet eller så hade min våg fått tuppjuck när jag mätte upp ingredienserna. Degen liknade mest en smuldeg när jag tillsatt alla ingredienser, men jag gjorde då ett försök att tillsätta mer vätska och tillslut fick jag till degen som den ska vara.
Mellan jäsningarna passade jag på att ge mig iväg på en isande kall cykelrunda med crossen mot Bogesunds slott för att se om de kommit upp någon ny info att det åter är tillåtet att cykla på lederna på Bogesundslandet. Men nej, det hade det inte gjort. Nu vet jag inte om Vaxholm har fel info på sin webbsida att man får cykla där, eller om Statens Fastigehetsverk som förvaltar reservatet inte hunnit sätta upp nya skyltar. Ska maila min kontakt där för att se vad som hänt i ärendet.

Det blev lite mer än fyra kalla mil idag. När jag kom hem tinade jag upp min kropp med en kopp kaffe och Hästapluttar som är små chokladbollar rullade i kokos. Det är sånt man får äta när man cyklat.

Efter att jag tinat upp, var det dags att stoppa in min surdegslevain i ugnen och se om jag sabbat degen, men nej då. En välformad limpa kunde jag ta ut när brödets innertemperatur var 96 grader.
När jag sedan försiktigt delade på brödet för att se om man lyckats få till de där karakteristiska luftbubblorna som dessa bröd ska ha, så drog jag en lättnadens suck när det såg ut som en proffsbagares bröd 😀.