Jag fortsätter att nöta på med Zwiftrace och häromdagen berättade jag om Zwifts nya sandbagfunktion som kan ge cyklister som anmält sig i en för lätt klass The Cone of Shame eller dumstrut som en kompis översatte det till 😄 Häromdagen fick jag dumstruten!

Jag trodde att det betydde att jag nu automatiskt skulle bli uppklassad till B, men jag är kvar C och kommer fortsätta vara det ända tills Zwift tvingar mig. Just nu har jag ett genomsnitt på alla mina race på 3,18 w/kg och gränsen går vid 3,2 för vad man som C-åkare får prestera.

Dags att växa upp, men behålla det busiga

Något som har gjort mig glad i veckan är att jag tagit ett beslut att beställa en ny bil. Jag kör ju idag en Mini Cooper S, 5-dörrars som är min andra Mini jag ägt och som jag gillar jättemycket. Men efter sommaren ska den lämnas tillbaka, då jag privatleasar den.

Jag har suttit hemma och byggt otaliga modeller och funderat fram och tillbaka vilken nästa bil jag skulle välja. Efter ett lunchmöte med säljaren som sålt mig de andra två Minisarna, föll valet på den modell jag sedan länge släppt drömmen om, pga att den inte passade in i min kalkyl. Men jag fick ett makalöst bra pris, så plötsligt rullade den tillbaka in i drömmen.

Det blev en Mini Clubman S ALL4 som är Minis kombimodell med de härliga dubbeldörrarna där bak. Detta är faktiskt en större bil än vad du tror, då den delar bottenplatta med bl.a. sin storebror Mini Countryman och kusinen BMW X1 som båda är rätt rejäla SUV:ar.

En större bil betyder att det blir lättare att slänga in cykeln i bilen, då denna är ca 21 cm längre och ca 10 cm bredare än min nuvarande. Dessutom så kommer jag ha en avtagbar dragkrok på nya bilen, så nu kan jag även skaffa en cykelhållare att ha bak på bilen.

Jag tycker efter provkörningen att Mini Clubman S känns som en mer mogen bil än sin lillebror som jag kör idag, men den är inte mindre busig att köra för det.

Igår släppte Zwift en nyhet i Companionappen som är den sidoapp du använder för att anmäla dig till events eller kanske chatta med under ett lopp m.m.

Sedan tidigare har det gått att göra träffar med någon eller några på en bana, med hjälp av funktionen Meetup i Companionappen. Det innebär att ni som är med i mötet, era avatarer samlas tillsammans på ett ställe på en bana. Det jobbiga med det har varit att du fortfarande har alla andra zwiftare runt omkring dig och man kan lätt tappa bort varandra i mängden.

När du skapar en meetup kan du som tidigare välja hur lång eller länge ni ska cykla, vilken bana ni ska mötas på och bjuda in dina deltagare. Sedan kan du nu välja (Meetup-Only View) vilket innebär att ni blir helt ensamma på banan. Detta öppnar upp för att cykelklubbar, team eller cykelkompisar kan mötas i större grupper och på så sätt lättare hålla ihop och inte störas av andra på skärmen.

Detta är en grymt bra funktion tycker jag, speciellt så här i coronatider när man kanske inte cyklar i grupp med sin kompisar på samma sätt. Nu kan ni mötas ostört digitalt 🙂

• 

• 

Då har vi avverkat en långhelg och den skulle kunnat innehålla massor med trevlig cykling. Jag har helt enkelt inte varit på humör att cykla, trots det fina vädret som vi haft under flera av dagarna. Jag tror det är hela situationen som vi befinner oss i som gör att jag tappat suget. Det är framförallt detta med att cykla längre sträckor som inte lockar mig och att hitta tillbaka glädjen med detta det blir väl ett form av mål.

Jag har fortfarande inte plockat bort racercykeln från cykeltrainern och gjort utomhuspremiär med den, vilket gör att jag kan zwifta närsomhelst. Igår satt jag med en kopp kaffe och glodde på TV och chattade lite med några, då Carl som var en av dem plötsligt började köra ett Zwiftpass. I Zwift kan man ha en inställning om man följer någon, så att man får en en notis när denne börjar zwifta.

Carl startade ett pass uppför den 17 km långa banan Alpe du Zwift med sina 1 000 höjdmeter. Häng på tyckte han… Och inom några minuter satt jag där i mina cykelbyxor redo att börja jaga honom.

När jag var på plats på banan, hade Carl redan hunnit ett par kilometer och man kan ju välja att joina någon där personen befinner sig på en bana, men nu blev utmaningen att jaga ikapp honom. När han startat klättringen hade jag fortfarande en bit kvar till själva berget.

Alpe du Zwift består av en klättring med 21 kurvor och med en stigning som snittar på 8,5 %. När jag började klättringen hade Carl redan passerat första kurvan, så jag var inte så långt efter honom. Men det tog mig halva sträckan uppför berget innan jag hann i kapp honom.

Mellan kurva 10 och 11 lät jag min gubbe vinka 👋🏼 när jag körde om honom. Carl gjorde PR på banan, förmodligen tack vare att jag jagat honom. Jag själv gjorde min tredje bästa tid och det hade kanske kunnat bli ett PR för mig, om jag startat lite senare och Carl hade fått ett längre försprång.

När man inte har något att jaga och heller blir jagad, så slår man nog av lite på takten omedvetet. Det är så mycket kraft som sitter i huvudet på en, för jag var egentligen inte slut i benen, även om pulsen var hög och svetten forsade.

Det blev en kul oplanerad utmaning för oss båda igår iallafall 😅