Författare: Magnus

Grattis Sverige idag och så har jag en ny utmaning

Posted on av Magnus

Efter en regnig natt vaknar man upp till en mulen dag, men än så länge upphåll. Men idag är det Sveriges nationaldag 🇸🇪 och det ska vi väl fira oavsett väder. Men varför firar vi egentligen nationaldag?

Nationaldagen firar vi idag till minne av att Gustav Vasa blev kung den 6 juni 1523 och att Sverige lämnade Kalmarunionen. Gustav Vasa var egentligen en rätt hård människa som gjorde som han ville och inte den mysiga landsfader som han oftast framhävs som. Men han drev bort danskarna som härjat runt i landet och gjorde Sverige fritt igen.

För krydda firandet lite, firar vi även att 1809 års regeringsform som Karl XIII skrev under 6 juni 1809. Den förstärkte maktdelningsprincipen från 1774 som gällde till och med 1974, då den nuvarande regeringsformen trädde i kraft.

Då vet ni varför ni firar nationaldagen idag när ni smackar i er en nationaldagsbakelse eller skålar på en picknick eller middag med familj och vänner.

Stegutmaning med kollegorna

I veckan har min avdelningen på jobbet startat en utmaning där vi delat upp oss i tre lag som under juni ska ”gå” från norra delarna av Sverige till Boråstrakten där vårt ena kontor ligger. Förutom steg, så kan man tillräkna sig steg via de flesta träningsformer. För min egen del så ger mina morgoncykelturer på vardagarna mig ca 12000 steg, vilket blir ett bra komplement till vardagsstegen som inte för mig blir så värst många i tider som dessa.

Utmaningen gör vi via sajten tappa.se där man registrerar framstegen. Nu hoppas vi att vi hinner fram innan junis utgång 😅

Idag ska jag därför ha en vilodag från träningen och förmodligen blir det bara en elcykeltur till en kompis på eftermiddagen som jag ska äta och dricka gott hos. Det ryktas ju om mer regn på eftermiddagen, men jag får väl ta med mig ombyte, för cykla ska jag 🙂

Fyra år tog det, men idag så…

Posted on av Magnus

Vissa saker i livet tar tid och andra går fort, men idag fortsatte jag veckans positiva trend att slå personliga rekord.

2016 satte jag min snabbaste tid i den närliggande Hakungebacken och jag kommer fortfarande ihåg att just denna gång var det en kombo av att jag hade draghjälp iform av min kompis Jörgen och Jessica som var med mig den gången. Dessutom valde jag den gången att sitta ned på cykeln och trycka allt vad jag kunde på tramporna. Sedan dess har jag många gånger försökt att slå mitt eget PR i den backen, men inte lyckats.

Idag cyklade jag en mysig caférunda med min kompis Carl, där vi utsatte våra fina racers med smalisdäck för lite ofrivillig gravelcykling innan vi nådde Wira Bruk. På det mysiga caféet njöt jag av en kaffe, en magiskt mumsig köttebullemacka och en chokladruta i solen. Efter detta körde vi hemåt igen via de superfina vägarna genom Rumsättra mot Brottby, där vi skildes åt.

Efter 4 års väntan och otaliga försök

Nu hade jag bara ca 1 mil hem och mot slutet hade jag den beryktade Hakungebacken. Idag på det 91:a försöket slog jag äntligen mitt förra personliga rekord. 3:16 blev nu 3:01. Målet i sommar blir nu att komma en bit under 3 minuter. Även om jag tog ut mig rejält i backen idag, tror jag det finns lite tid att kapa ändå för mig med lite bättre taktik.

Denna vecka har jag verkligen haft ett fantastiskt flyt med cyklingen och det har varit så ballt att utmana mig själv och slå PR efter PR.

Rekordfredag

Posted on av Magnus

Jag har de senaste dagarna haft en skönt uppgående kurva på mina morgonrundor. Allt började med att jag växlade till att köra racercykeln istället för grusvägscykeln. Eftersom jag fick en sådan lekande lätt känsla på racern, inbjöd det till att försöka plocka placeringar på ett par segment på Strava. Det resulterade i personliga rekord den första dagen.

Igår putsade jag till mina personliga rekord lite och känslan när jag kom hem var toppen. Igår tycker jag att jag verkligen tog i och så jag var lite nöjd med att jag passerade flera starka cyklister och även ett MTB-proffs. Idag tänkte jag inte så mycket på att jag skulle cykla fort faktiskt, men så kommer de där pipen från cykeldatorn när segmenten närmar sig.

Adrenalinet vaknade och med det benen… Nu jäklar trampade jag för fulla muggar och jag måste haft en puls stundtals som var väldigt hög. (Glömde som vanligt att ta mig pulsbandet) Jag kände mig dock som stålmannen i benen och lyckan när man passerade första segmentet och såg att jag kapat tiden rejält jämfört med igår, gjorde mig ännu mer pepp. Jag hamnade precis utanför topp 10 på totallistan på detta segment, men det blev en 2:a plats i år. Det kändes fantastiskt.

Det blev även personligt rekord på ett av backsegmenten och där hamnade jag också precis utanför topp 10 på totallistan. Jag är dock 4:a i år på det segmentet.

Sist men inte minst har vi det längsta segmentet som är på strax under 9 km. Där var jag så nöjd med mina 16:09 igår och att jag cyklade 1 sek snabbare än MTB-proffset Calle Friberg. Idag putsade till mitt personliga rekord och drämde till med en tid på 15:25 på sträckan. Nu tog jag mig in på en 6:e plats på totallistan 🏆

När jag kom hem skakade benen, så idag tog jag i ✌🏼

Sprättig morgonrunda

Posted on av Magnus

Jag börjar gilla min nya morgonrutin mer och mer. Att ta en cykeltur på morgonen innan jobbet som numera är förlagt hemma, ger en bra start att komma ur pyjamasbyxorna.

Imorse valde jag att cykla på racercykeln istället för grusvägscykel som jag brukar köra morgonrundan med. Det gav mig lite skönt sprättig morgonenergi.

Varje morgon piper cykeldatorn till vid några segment utmed rundan. Den talar då om vem av dem som jag följer på STRAVA som cyklat snabbare än mig där. Och varje dag har det stått min bästa kompis namn där, Robert T.

Idag utmanade jag mig själv för att se om jag kunde slå hans tider på dessa segment. Jag ska inte säga att jag tog i allt jag kunde, men bra mycket mer än vad jag brukar.

Tadaaa… idag fick han se sig slagen av mig.

Jag ingen aning hur mycket Robert tog i när han cyklade där senast. Han kanske bara myscyklade? Robert är en stark cyklist, så jag vet att han kommer kunna slå mig där igen med all säkerhet.

På ett av de tre segmenten klättrade jag förbi Calle Friberg också 🙂

Att bli jagad gav resultat

Posted on av Magnus

Idag hade jag några från TUG över för att cykla MTB-banan i Hacksta som är lite av en favorit hos mig. Jag kört den så många gånger nu att jag tappat räkningen, men jag tröttnar aldrig på den. Dagens cykelkumpaner som kom och körde var Johan L, Nils, och Robert S med sina två söner.

Som vanligt körde vi ett lite lugnare varv först, dels för att det alltid är bra att göra det för att kolla banan och dels för att visa de som inte kört banan förut hur den går. Man kan ju köra fel på några ställen, även om det är skyltat på träden.

Efter första varvet stannade vi till och babblade lite och tog några klunkar vatten. Sedan bar det iväg på ett snabbt varv. Först ut på banan var Johan L och strax efter honom körde jag. Men efter bara en kort stund mötte jag Johan på väg tillbaka. Fattade inte varför då, men han hade tydligen fått något kedjestrul, men var snabbt igång igen.

En bit in på banan hör jag hur någon börjat närma sig och då är det Johan som trampat på bra för att komma ikapp, för jag hade inte direkt fisåkt. När du hör att någon närma sig och du börjar känna att du nu är jagad, då skjuter adrenalinet till och man glömmer att man är trött i backarna. Det var en grym upplevelse att ha Johan efter sig och jag kände verkligen hur jag kunde ge det där lilla extra.

Detta varv skulle senare visa sig vara mitt snabbaste varv någonsin på Hackstabanan. Det personliga rekordet ligger nu på 13.21. Jag tog mig även in på 7:e plats i totalen 🏆 på banans sista delsegment, vilket kändes skitskoj.

Vi körde ett sista varv efter PR-varvet och denna gång tog jag det lite lugnare och på ett ställe släppte jag förbi Nils som ville trycka på lite mer än mig. Efter en stund hör jag det där man inte vill höra som cyklist, ljudet av när någon går i backen med cykeln. När jag kom fram bakom träden ligger Nils mitt på banan. Jag stannar och ser till att placera min cykel så att bakomvarande inte bara kan dåna förbi. Som tur har han klarat sig helt okej med ”bara” en del läskiga skrapsår på ena armbågen. Efter att Nils samlat sig lite cyklar vi lite lugnare mot målet, där han kunde plåstra om sig lite.

Stort tack för besöket idag får jag lov att säga och en härlig pratstund vid fikat hos mig efteråt.