För tredje året i rad har är jag och några kompisar på Fårö i min kompis Johans fantastiskt mysiga hus. Fårö är magiskt med sitt karga landskap och det känns nästan som man är utomlands när man cyklar runt på ön. Första stoppet blev vid vraket Fortuna som förliste vid Fårö i slutet på 60-talet och som sakta, sakta bryts ned av naturen.
Idag var målet att får ihop över 70 km för att vi allihopa skulle få ihop tillräckligt med kilometers för att köra Hemmasiljan som vi alla var anmälda till. Vi ville ju alla få en pålle för 2020 och Johan hade ritat ut en runda som tog oss kors och tvärs över Fårö.
Efter ca 50 km var det lunchstopp som vårt favoritställe Kutens Bensin som är ett crêperie. Huvudnumren på menyn är Galette och jag beställde en med tomatfrikassé, chèvreost, serranoskinka och massa annat smaskens. Detta stopp är något av det bästa med cykelturerna här på Fårö förutom det vackra landskap man kan njuta av här.
Efter lunchen hade vi ca 2 mil kvar för att få ihop våra 70 km. Det blev lite blandad terräng med asfalt, grus och även riktigt tungcyklade sandvägar på vägen hem.
På slutet av rundan passerad vi en lite udda konstinstallation med massor av gummiankor.
Det utlovade regnet kom igår och det med besked. Dagen började rätt fin, men sedan öste regnet ned i omgångar under hela dagen och kvällen. Nu på morgonen ser jag att min regnmätare nästan är full och från köksfönstret kan jag utläsa att det nästan kom 40 mm regn under gårdagen.
Eftersom den planerade cykelturen runt Stockholm blev inställd igår, så passade jag på att ta fram min cykeltrainer och montera racern på den. Så nu startar jag officiellt höstens innesäsong. Jag kommer givetvis att cykla en hel del ute med någon av mina andra cyklar, men racern får nog se sig vinterplacerad i träningsgrottan.
När allt var monterat och växlarna justerade så de funkar med trainern, startade jag upp Zwift för första gången sedan i våras. Innan jag gav mig ut i den digitala världen igen, kopplade jag ihop min Tacx Neo med min Garmin cykeldator, vilket jag aldrig gjort förut.
Detta gjorde jag för att låta Garmin räkna ut vad jag har för VO2-max. Det kanske inte är som att göra ett riktigt test hos en träningsanläggning, men kul att få reda på en siffra iallafall tänkte jag. Tacx Neon funkar lite som en effektpedal, som jag inte har på min cykel annars och som är ett måste för att kunna se sitt VO2-max.
Jag anmälde mig till ett race i klass C som var ett hyfsat platt race. Vi var ca 24 personer som kom till start i C-klassen och det blev full vart på en gång. Svetten flödade och pulsen var lite för hög hela racet för att det skulle kännas bekvämt, men jag hade koll på den och det kändes ändå bra i benen och kroppen.
41 minuter och 15 sekunder senare slutade jag 4:a i racet efter diverse diskvalificeringar av andra åkare.
När jag var färdig och torkat upp resterna av mig från träningsmattan, så gick jag in i Garmins app för att se om jag fått något VO2-max för detta race och visst hade jag det. Det finns någon form av skala utifrån den åldersgrupp man befinner sig i och den går från dåligt – ganska bra – bra – utmärkt – till överlägset. Gränserna är lite olika för respektive klassificering beroende på om du är man eller kvinna och hur gammal du är.
Vilket lyft denna vecka har varit, efter att jag nu avverkat en vecka på kontoret. Älskar verkligen detta med att rutinerna sakta fallit på plats och hemmet fått återgått till att bli just ett hem och inte en arbetsplats.
Timmen på cykeln på morgonen och eftermiddagen är verkligen något jag saknat, så det har varit veckans ena höjdpunkt. Den andra är givetvis detta med att träffa lite kollegor på kontoret. Vikten av mötet med riktiga människor i vardagen är något som man efter detta halvår insett värdet av. Nog för att videokonferenser funkar bra, men inget slår mötet i riktiga livet!
På jobbet har vi en kalasfin restaurang som nu under Coronatider fått lite ändrade förutsättningar. Nu får man ta en bricka och så får man välja mellan en vanlig eller vegetarisk rätt, som man sedan får upplagd på tallriken av de som arbetar i restaurangen. Det har gjort detta med att äta LCHF varit lite svårt, men jag har ändå lyckats hyfsat att få till varje lunch utan för mycket kolhydrater.
Visst hade man väl kunnat ta med en matlåda, men jag är inte någon matlådetyp. Jag skulle säkert glömma den var och varannan dag och så skulle den se helt förjäklig ut efter min pendelcykeltur i min slimmade pendelryggsäck.
Dag 22 – vikt och mått
Denna vecka har vikten legat still eller stundtals visat mer än förra helgen, trots att jag pendelcyklat nästan alla dagar. Men mot slutet av veckan vände det nedåt igen.
Idag var det för tredje gången dags att ta fram måttbandet och mäta midja och bröstmått. Trots en svajig vecka viktmässigt, hade måtten fortsatt att minska sedan starten för tre veckor sedan.
Vikt: 70,7 kg (-1,4 kg) Midjemått: 87,5 cm (-3,5 cm) Bröstmått: 93 cm (-5 cm)
Dags att se över cykelgarderoben
I sommar jag köpt extremt lite vardagskläder, men desto mer cykelkläder har hittat hem till mig. I helgen ska jag gå igenom min garderob och sortera bort slitna cykelkläder och sådana som numera blivit förstora och bara hänger och samlar damm.
Jag behöver även investera i lite varmare cykelkläder, för höstens pendelcykelturer. Många varmare cykeltröjor och byxor i garderoben har börjat sjunga på sista versen, men än så länge funkar ju kortärmade cykeltröjor med ett par armvärmare på morgonen.
TUG Stockholm Runt
Idag skulle TUG Stockholm Runt ägt rum med fikastopp hemma hos mig, men vi ställde in det igår för att vädret var så osäkert. Bara därför så har solen lyst nu på morgonen när jag åt frukost, men himlen ser lite mulen ut, så vem vet… Nu siktar vi på att köra det som årets första evenemang nästa år istället, som vi brukar i Team Utan Gränser.
Vem hade trott att man skulle skriva något sådant? Men efter nästan 6 månaders jobb hemma, fick jag idag göra min första arbetsdag på kontoret igen.
Jag vaknade innan klockan ringde imorse och kände mig ovanligt pigg. Efter frukost och diverse morgonrutiner var det en magisk känsla att trampa iväg på elcykeln mot kontoret. Äntligen var det lite svalare i luften och den kändes så där härligt frisk.
När man i ett halvår jobbat i pyjamasbyxor och t-shirt eller shorts och t-shirt, så var det lite härligt att dra på sig långbyxor och en vanlig tröja som dagen till ära var nyinförskaffade.
Normalt brukar jag inte reflektera över den, men idag kände jag mig extra glad när jag cyklade förbi den röda loggan vid jobbets huvudentré.
Även om det var en liten skara kollegor som åter var på plats på ICA Banken, så var det kul att träffas och prata lite jobb i riktiga livet och inte bara genom en videolänk som vi gjort senaste halvåret.
I mitten på mars blev vi beordrade att börja arbeta hemma och det har väl gått rätt bra. Personligen har jag saknat den sociala biten med att vara på kontoret jättemycket. Men nu ska vi påbörja återgången. En liten del av de anställda tillåts nu komma tillbaka och jag är en av dem. Även om inte alla mina kollegor kommer finnas där, kommer det ändå finnas lite levande personer att prata med.
Jag har också saknat pendelcyklandet som tidigare varit en stor del av min vardagsträning. Nu får jag äntligen sätta batteriet på laddning till min elcykel och återuppta de 2×29 km som jag pendelcyklar varje dag.
Detta blev lite som julafton när jag fick höra detta i slutet på veckan och det ska bli härligt att få lite rutin i vardagen igen.
Dag 15 – vikt och mått
Denna vecka har jag haft det lite kämpigt med att hålla mig till rutinerna och halva veckan inleddes med att jag gått upp istället för ned efter helgens fuskande.
Jag får ändå vara nöjd med att siffrorna vid veckans mätning är de samma som förra veckan, bortsett från vikten som är futtiga 0,1 kg lägre. Siffrorna inom parantes är minskningen från start.
Vikt: 70,9 kg (-1,2 kg) Midjemått: 89,5 cm (-1,5 cm) Bröstmått: 95 cm (-3 cm)
Nya tag inför nästa helg
Nu ska jag verkligen försöka hålla mig till min diet, även om jag nu ska återgå till jobbet. Som tur är har vi en bra restaurang på jobbet med bra valmöjligheter, så att det går att styra lite vad man lägger på tallriken. Pendelcyklingen kommer ju också att bidra till att jag rör på mig mer än vad jag gjort hittills.
Nästa helg är det dags för Stockholm Runt med TUG och där vi ska stanna för lunch och ett dignande fikabord hemma hos mig. Detta är min första planerade fuskdag. Jag har redan börjat baka och fixa inför detta och nu håller vi tummarna för att vädergudarna är med oss.
Bocadillos står på den mer matiga delen av menyn nästa lördag och jag kommer som vanligt gå upp extra tidigt och förbereda alla mackor, innan jag åker till startplatsen för att vara med på cyklingen hem till mig.
Magnus Cykelblogg 