Denna morgon skulle bli lite av en nypremiär. Jag hade fixat och donat med min pendelcykel och givit kedjan den bästa oljan. Allt började finfint och jag njöt lite av att faktiskt cykla iväg tidigare än vad jag brukar åka till jobbet.

Jag var lite fundersam på hur grusvägen i skogen mellan Täljö och Rydbo var, eftersom det brukar ta lång tid för snö och is att smälta bort där. När jag kom fram till Täljö såg det fint ut, knappt en snöflinga eller isbit kvar.

Men… så i en kurva var det som en linje var dragen, där hela vägen var täckt av en blank bucklig isskorpa. Jag han inte bromsa. For rakt ut på isvägen och lyckades hålla mig på hjulen, eftersom jag har dubbdäcken kvar på cykeln. Men att svänga var helt omöjligt. Färden slutade med att jag åkte av vägen och rakt in i buskig gran som fångade upp mig. När det väl tog stopp, så drog jag knät och ena armbågen i gruset.

Var väl snabbt på benen igen och såg att mina cykelbyxor gått sönder på knät. Utan att titta kände jag att jag förmodligen fått skrapsår på knät och armbågen. Valde att vända om och vingla hem på cykeln som klarade sig bättre än mig, istället för att fortsätta till jobbet. När jag hemma själv gjort rent såren som mest var skrapsår, tyckte jag dock att jacket i benet kanske behövde lite proffesionell översyn.

Som tur var, hann jag till min husläkare innan deras akuttid var slut. Först tyckte sjuksköterskan att det kanske behövde sys, men en läkare beslöt att det räckte med att tejpa såret. Kände mig väldigt väl omhändertagen och kunde stappla därifrån och fortsätta resan till jobbet, fast med bil istället.

Gick ganska bra trots allt, även om knät självklart känns ömt. Sånt här händer ibland när man cyklar och det är bara att ta nya tag 🤓

Tror den buskiga granen räddade mig från att slå mig mer idag, så tack lilla gran för att du stod där med öppna grenar och tog emot mig.