Plötsligt händer det

Efter att jag haft en negativ trend gällande tiderna på de cykellopp jag cyklat de senaste två åren, så verkar det ha vänt i år. Vätternrundan som jag cyklade tidigare i somras gjorde jag 6 timmar bättre än förra gången, men då hade jag en riktigt usel tid den första gången 😬

Idag var det då dags att ställa sig i startfållan på Engelbrektsturen. Det var tredje gången som jag ställde upp i detta makalöst fina MTB-lopp. Jag ställde upp i motionsklass och startade i led 6 av 8, vilket är ganska långt bak.

Det är en viss känsla som uppstår i startfållorna, hos kanske främst motionsklassen strax innan start. Här blandas allt från tjocka, smala, vana och ovana åkare. Vissa står med nervös blick och är oroliga för om de kommer hinna klicka ur pedalerna om det blir något tvärt stopp och några andra tar lite lätt på det hela, skrattar och pratar med sina cykelkompisar. Sist men inte minst finns de där som står med fokuserad blick och väntar på att startskottet ska gå. Idag var jag en av de sistnämnda.

Jag hade fått en plats ganska långt fram i ledet och försökte hålla den så gott jag kunde när starten gått. Marken var snustorr och detta innebar att det dammade rejält. Vi som startade i de sista leden cyklade genom en tät dimma av damm och rätt snabbt började ansikte, armar och ben täckas av en grå hinna av smuts och man kände hur det knastrade mellan tänderna.

Engelbrektsturen är ett grymt härligt lopp som börjar med ganska platt cykling på grus och traktorstigar. Där är det ganska lätt att köra om, så ska du plocka placeringar har du chansen att köra om många på dessa dubbelfiliga motorgrusvägar. Sedan börjar de första singeltracksen och det är där de ovana cyklisterna börjar få lite jobbigt eftersom det nu blir lite stökigare terräng. Det gäller att hålla lite avstånd om man kör i motionsklassen, för när det blir stökigare terräng, kan någon bara få för sig att utan förvaring stanna och hoppa av. De flesta kastar sig genast åt sidan, men det är bra om man inte ligger precis i kant med framförvarandes bakdäck, för då kan det ske en olycka.

Det kommer sedan några rejäla klättringar som inte är så långa, men branta. Lutar man sig inte framåt och försöker lägga tyngden så långt fram på cykeln som man kan, så stegrar cykeln. Här gäller det att hitta rätt växel, ligga kvar på den och sedan trampa med jämna lugna tramptag. Då kommer du upp utan att behöva stanna och leda upp cykeln.

Sedan blir det mera platta snabbåkta motorgrusvägar. Det enda man får se upp med här är att när det går fort på löst grus, så kan man lätt få sladd med framförallt framdäcket i en kurva och det är inte kul.

Efter att man fått trampa av sig en stund, blir det ett nytt och riktigt härligt parti med smala stigar, som är lätt tekniska med allt från stenar och rötter som du måste zickzacka mellan. Det är riktigt skoj cykling och det går upp och ned som en berg-och-dalbana.

Loppet avslutas med ganska platt cykling och i år kände jag mig som Stålmannen när vi gick in mot upploppet och på sista biten genom Norberg. Jag gav mig fanken på att ingen skulle köra om mig på asfalten genom Norberg, vilket jag lyckades med också!

Jag gick i mål på 3:16:07 och det kanske inte är något att hänga i julgranen om man jämför mot proffsen, men så är jag inget proffs utan en glad amatör som förbättrade sin tid med ca 24 minuter mot förra gången jag cyklade Engelbrektsturen. Plötsligt händer det alltså och jag bröt trenden och cyklade ett lopp fortare än förra gången 🙂

Jag och Robert Schmatz satt en stund i mål och pratade lite innan vi begav oss mot cykeltvättarna för att tvätta av cyklarna och oss själva. Det vi pratade om var att fler måste upptäcka lopp som Engelbrektsturen och andra lopp i långloppscupen. De är makalöst skojiga att cykla jämfört med tex Cykelvasan, som egentligen bara är 95 km grusvägscykling. Dessutom kostar de hälften så mycket att delta i, men servicen och arrangemanget är i klass med Cykelvasan.

Nästa år vill se fler i Team Utan Gränser i långloppscupen. Man behöver inte köra hela cupen, utan man väljer vilka lopp man vill delta i.

img_3154-1
Jag och Florence som ligger i delar bakom mig på väg till Norberg

img_3161
Det här var man ju värd när man kom hem igen 🍾🥂

Loppisdags

Söndagen den den 23 juli är det dags sätta snurr på pedalerna och avverka Engelbrektsturen, 70 km. Detta är ett av mina favoritlopp på MTB, då det har en bra blandning av olika terränger. Det är ett lättåkt lopp, men med inslag av lite mer tekniska partier, vilket ger det en lite extra krydda tycker jag. Vi ser ut att få toppenväder imorgon med sol och omkring 20 grader, så det är rätt liten risk att grisvädret 2015 återupprepas, då jag cyklade för MTB Täby.

img_8510-1

Idag körde jag en liten testrunda för att se att de nya däcken som jag monterat, satt som de skulle. Det blev en kortare bevattningsrunda på ca 23 km med två stopp för att se till att växterna i mina vänners trädgårdar överlever medan de är borta.

Vi blir två stycken från Team Utan Gränser som startar imorgon. Det är Robert Schmatz som kör i tävlingsklassen, herrar sport och så blir det jag som kör motionsklassen.

Heja oss imorgon!

Liveresultat från Engelbrektsturen

Här kan du följa oss under loppet

Vipps så var man anmäld till Engelbrektsturen

Nu har man då lagt Vätternrundan bakom sig och jag kan väl konstatera att det blev en succé både för mig själv och för cykelteamet Team Utan Gränsers två SUB-grupper.

Nu vill man ju ha något annat att se fram emot och sedan tidigare är jag anmäld till Cykelvasan, men jag kände att jag ville köra något mer innan det. Då var beslutet lätt som en plätt att anmäla sig till Engelbrektsturen, som är ett lagom tekniskt MTB-lopp. Dessutom ligger det ju bara ca 2 timmar bort från där jag bor, så man behöver inte fixa med boende och sånt.

Den 23 juli går starten och jag hoppas på fint väder. När jag körde Engelbrektsturen 2015, så var det ett enda långt race i ösregn, åska och geggamojja. Men vid målgång sprack himlen iallafall upp och solen tittade fram. Som solskencyklist, vill jag gärna ha ☀️ hela loppet i år.

Foto: Matti Narkiniemi
Fick spola av kläderna med trädgårdsslangen innan de gick att lägga i tvättmaskinen

Att man aldrig blir bra på bild

Klart att man har värsta eländiga minen, när man passerar fotografen Matti Narkiniemi från HappyMTB på Engelbrektsturen. De två översta är tagna ca 5 km från start, så vi har inte hunnit grisa ner oss värst mycket ännu. Det längst ned är vid målgången.

Måste bli bättre på att hålla koll utmed kanterna var fotografer står. Ett litet leende ska man väl kunna bjuda på oavsett om fastnar på bild eller inte.

Racerapport från Engelbrektsturen

Idag klockan 11 när vi stod och väntande på att startskottet skulle gå, så fullkomligt öppnade sig himlen och det började ösregna. Det hade ju regnat till och och från hela morgonen, men nu kändes som någon där uppe bara ville jäklas med oss. På ett par minuter var man genomblöt.

Hur gick racet då?
Jag startade i fålla 4 i gruppen Herrar Sport och mitt mål var att inte komma sist. Det kan tyckas låta som ett slött mål. Men tar man steget upp från motionsklass, så är det en skara väldigt målmedvetna cyklister man plötsligt har bredvid sig.

I år var det en helt ny bansträckning och mycket mer tekniska partier, vilket var sjukt skoj. Underlaget på stora delar av banan kunde liknas med en chokladpuddning. Här och där var det långa partier med gyttjebad och flera decimeterdjupt vatten.

Det här loppet var nog ett av det jobbigaste och roligaste MTB-lopp jag kört sedan 2012, då jag fick upp ögonen för MTB.

Cykeln fungerade klanderfritt under hela racet och jag är smått imponerad över hur alla rörliga delar kan fungera under det vidrigt geggiga förhållande som vi hade idag. Visst lät det då och då som en gruskross från kedjan och kassetten, men allt höll hela vägen in i mål.

Uppnådde jag mitt mål?
Jaaaa… 8 personer kom efter mig i mål i Herrar Sport, så jag kom inte sist. Jag själv gick i mål på 3.35.48. Jag är nöjd men hade varit kul om jag kunde hittat lite mer energi och styrka för att placera mig lite högre upp. Men nu har jag ju något att jobba på.
Min placering på Engelbrektsturen 2015 blev 413.




Raceday

Om ett par timmar står jag i startfålla 4 med startnummer 104 på cykeln, redo att avverka det 70 km långa MTB-loppet Engelbrektsturen.

Klockan 11 går starten och vi får nog inte samma fina väder som förra året som ni kan se på bilden nedan. Under natten har ett oväder dragit fram och förmodlingen blött upp banan ordentligt. Det kommer fortsätta regna från och till även under dagen idag, så det lär vara en skönt geggig Magnus.

Jag har startnummer 104 och här ska man kunna hitta onlineresultat från loppet under dagen.

Foto: Catharina Sjöberg

Testkörning och välsignelse

Idag var jag hämtade ut min MTB som fått massa slitdelar utbytta. Passade på att ta en kortare runda med den för att se att allt funkade och det verkar det göra.

Stannade till i den vackra Össeby kyrkoruin i Brottby med hopp om att jag och cykeln blev lite välsignade 🙂 inför Engelbrektsturen i helgen.
Totalt blev det ca 25 km runt Garnsviken och spontant känns det rätt bra inför söndagens lopp.