Från vårvärme till askallt

Posted on av Magnus

Idag sken solen igen efter att vi hade ett rätt blött väder igår. Idag var tanken att vi skulle cykla upp till staden Ronda som nås genom en galen klättring upp i bergen. Första målet var ett café som låg uppe på en bergskant efter ca 2 mils klättring. Vägen upp dit var till en början rätt angenäm, men rätt snart började vinden tillta och temperaturen sjönk från behagligt till mer och mer plågsamt kallt.

Målet var att vi skulle återsamlas vid caféet, eftersom vi är lite olika starka bergsgetter. Robert O höll täten och efter honom jagade Robert T. En bit efter dem kom sedan Ali, jag, Jessica, Jörgen och Johan. Efter ett tag kom jag ikapp Ali och vi höll sedan ihop upp till caféet. Det tråkiga var att när vi som bäst behövde en varm kaffe, så var caféet givetvis stängt.

Jag och Ali väntade in de andra, men Robert och Robert hade redan beslutat sig att fortsätta mot Ronda eftersom stället var stängt innan vi kom dit. Vi andra beslutade oss för att vända ned mot Marbella igen eftersom det var typ 5 grader varmt och vi frös som ett gäng hundar.

På vägen ned mot Marabella igen var vi tvungna att stanna flera gånger för att återfå värmen lite. Robert T hade också valt att avbryta färden mot Ronda pga risken för att få köldskador. Han anslöt också till oss strax innan vi hittade vi en mysig restaurang med en solig terass som hade en makalös utsikt, där vi äntligen kunde få i oss en varm kaffe, cola och en bocadillo.

När vi återfått kroppsvärmen, bar det iväg hemåt igen. Då mötte vi även upp Robert O som lyckats ta sig till Ronda själv och sedan tillbaka till oss, vilket var makalöst starkt gjort.

Väl hemma var det ett gäng slitna och frusna själar som var grymt nöjda med dagens prestation och som fått lite mer än 6,5 mil in på cykelkontot. Några av oss mjukade upp våra kalla kroppar med ett härligt bad i bubbelpoolen hemma på terrassen.

En kram för att hålla värmen är ovärdeligt när man fryser

Världens bästa trafikregel i Spanien

Klättermössen i Spanien

Posted on av Magnus

Idag hade vi först tänkt ut en runda som skulle gå via Istán och sedan vidare mot Ojén, men när vi åkt gata upp och gata ned i den lilla bergsbyn, så tog den väg vi trodde att vi skulle kunna åka på slut i en apelsinodling.

Det blev då att cykla hela vägen ned till Marbella för att därifrån köra en större väg upp mot Ojén. Innan vi åkte från Marbella, stannade vi för en kaffepaus nere vid ett café på stranden. Därefter började vi stigningen mot dagens lunchmål som var Ojén.

Eftersom vi som åkt ned är lite olika starka, så har vi sagt att man för köra i egen fart uppför långa stigningar och så väntar vi in varandra på toppen. Våra två sprättuppar Robert och Robert försvann som två oljade blixtar, men vi andra hittade en lagom takt som vi höll hela vägen upp, tills vi fann de två tupparna väntandes vid vägkanten.

I Ojén blev det en lunch bestående av kaffe, cola och bocadillo, som vi äter varje dag 😊 Sedan testade vi att köra mot Mondo och då fick uppleva en helt magnifik serpentinväg i ett landskap som jag faktiskt tror slog Mallorca stundtals. Efter en stund, där klättringen tog en paus beslutade vi oss för att vända tillbaka hem igen.

Strax efter att vi passerat Ojén igen, anslöt Ali som är en teamkamrat till oss från TUG, som nu fått ordning på sin cykel. Ali som bor rätt nära oss hängde med oss resterande vägen hem.

Sammanfattat blev det en helt fantastisk dag i strålande sol med +20 grader på termometern och på cykelkontot kunde man idag skriva in 66,8 km och nästan 1 330 höjdmeter 😅


1:a cykeldagen i Marbella

Posted on av Magnus

Efter att vi igår ägnade oss att montera ihop våra cyklar, så var det idag dags för första cykeldagen. Vi rullade den låååånga vägen ned till Marbella från den bergskant där vi bor som heter Sierra Country Club. Väl nere i Marbella stannade vi och sedan började vi dagens långa klätterpass.

I perfekt väder med sol och ca 17-20 grader började vi trampa uppför. Det var en väldigt blandad klättring, med allt väldigt från brant till lite mindre brant. Det blev alltså även lite tid för återhämtning då och då på väg mot slutmålet som var bergsbyn Istán.

Väl framme Istán, hittade vi en liten bodega vid ett litet torg i den lilla byn där vi slog oss ned, fikade och åt en bocadilla. Efter detta blev det en herrejösses lång utförsåkning tillbaka ned mot Marbella igen. Några vek av vid stället där vi bor och några fortsatte hela vägen ned till Marbella, för att få till en till klättring upp till stället där vi bor.

Den sista backen från vägen upp till huset blev en galet brant klättring där lutningen är snitt 11 %. Den har vi framför oss varje dag denna vecka 😅

Hello sydligare breddgrader

Posted on av Magnus

Nu sitter vi på ✈️ mot sydligare breddgrader. Nu är det en vecka i bergen ovanför Marabella som gäller för mig och ett par andra cyklande vänner! Vi har hyrt ett hus av en kollega till mig som ser superfint ut och vi kommer göra dagsutflykter till olika mål under veckan, beroende på väder och vind.

När vi kommer fram blir handling, montering av cyklar och lite allmän installation i huset, innan vi eventuellt tar en testrunda med cyklarna för att se att allt funkar.

Här är veckans cykelkompisar samlade på två flygplansselfies:

img_0180

img_0181

 

 

Idag blev jag en bergsget

Posted on av Magnus

På skärtorsdagen gick jag över till Level 12 i Zwift som också öppnade möjligheten att köra den nya banan Road to the Sky, där det redan beryktade berget Alpe du Zwift ingår. Jag avbröt klättringen i torsdags kväll, för att jag inte planerat att köra denna långa klättring på över 1000 höjdmeter. Jag hade ju bara tänkt köra ett pass innan middag, så hungern gjorde att jag avbröt.

Jag mot berget

Idag på förmiddagen och fylld med energi från all mumsig påskmat igår, klev jag upp i sadeln. Jag hade förberett mig med extra vattenflaskor, för det går åt mer vätska än vad man tror inne i värmen på en cykeltrainer. Än så länge var det bara min kompis Jörgen, tillika bergsget och en annan kille i TUG som heter Patrik som kört hela Alpe du Zwift av de som kör Zwift i min kompisskara.

Att klättra i berg är egentligen bara en fråga om att hitta rätt växel, lägga dig på en lagom takt och sedan försöka hålla den. Om du sprätter iväg gör du av med onödig energi och ökar risken för att du bonkar och cyklar in i väggen. Jag tycker jag hittade en riktigt bra takt idag och klättringen avklarades på 1:13:08 enligt segmentet på Strava.

Nu är även jag en bergsget

Har man klättrat uppför det höga berget oavsett tid, så tycker jag man får kalla sig för bergsget 🐐 Väl uppe på toppen fick man en belöning form ”spela” på Zwift Prize Wheel och där kammade jag hem ett par KOM handskar som vinst. När jag kommit upp på toppen kom krampernas kramp i mina ben. Som tur var så var det bara åkningen nedför kvar, så jag satt en stund helt still med benen och började sedan sakta veva på dem när krampen började släppa.

Jag är supernöjd med klättringen och det var kul att man inte var så svag som jag trodde. Heja mig!

Idag då det var 1 april hade Zwift skojat med oss också 👾 Cykeln är hämtad ur det uråldriga spelet Paperboy som fanns till tex Commodore 64 som var poppis när jag var yngre.

1 april och Zwift hade gjort sig lustiga genom att alla cyklister körde på en pixelerad cykel som såg ut att vara byggd av lego 😂

Här blev jag omsprungen av en löpare som sprang dubbelt så fort som mig. Kändes något skumt med det, men det kanske finns dem som springer uppför berg i 20 km/h 😱 I nästa kurva försvann han plötsligt bara från bilden…

Klart man kan åka i raceställning nedför med en tantcykel

Nu är även jag officiellt en bergsget