Stockholm Ride 140 km

Igår kväll körde jag Stockholm Ride som är en del av Stockholm Challenge som pågår i helgen. Jag valde att bara delta i cyklingen och då i det 140 km långa loppet.
Starten gick 17.30 på Medborgarplatsen på Söder. Under ca 1 mil ut från stan hade vi eskort av en bil plus flera poliser och motorcyklar som höll i ihop den stora klunga av cyklister och som såg till att andra bilister inte störde. 
Första biten gick det lite ryckigt och farten pendlade lite upp och ner. När vi kom ut på mindre vägar efter att ha kört av väg 73, kunde man släppa loss.
Jag hakade på en stor klunga på ca 50 cyklister, men på ett ställe saknades det en funktionär som skulle pekat att vi skulle svänga, så klungan fortsatte rakt fram istället för att svänga. Efter ca 5 km upptäckte de längst fram att detta var fel väg och alla fick vända och köra tillbaka.
När vi kommit på rätt väg så delade sig klungan upp sig i mindre grupper. Jag körde ganska länge med en kille och en tjej som en höll bra fart. Vi turades om att dra varandra och lyckan var när tjejens pojkvän dyker upp vid sidan oss med en bil och försåg oss med bananer och snickers i farten.
Det var tur att man inte körde själv, för jag tror arrangörerna hittat alla uppförsbackar som gick att hitta söder om stan. Omgivningarna vi cyklade genom var dock fantastiskt vackra.
Mot slutet av rundan så hade även vi splittrats, men då hittade jag en annan som jag körde med hela vägen in i mål. Jag kom in på tiden 4.29.17, vilket jag är väldigt nöjd med. Då får lägga ha i minnet att jag dessutom fick ca 1 mil extra i benen efter felkörningen. Snitthastigheten blev strax över 30 km/h, vilket jag aldrig hållit under en sådan här lång tid innan.
Summering
Bra arrangerat lopp, men som har en förbättringspotential:
– Grymt bra bansträckning med fina vägar.
– Bra med eskort ut ur Stockholm för att det inte skulle ske några olyckor mellan bilar och cyklister.
– Skyltarna som visade vägen var alldeles för små och lätta att missa.
– Fler vätskestationer önskas. Det fanns en vid 3,5 mil och samma station hade sedan flyttat till andra sidan vägen på väg tillbaka. Det hade gott kunna vara en vid 7 mil också för oss som körde långa rundan.

Efter många svordomar är pedalerna på plats

Gav mig fanken på att jag själv skulle fixa att få loss de orginalpedaler som satt monterade på min nya Bianchi JAB 28.2.

Efter flera svordomar och testande hit och dit med olika metoder, fick jag till slut bort de orginalmonterade pedalerna. Sedan kunde jag enkelt montera mina nya Shimano SPD-pedaler.
Jag monterade också clipsen på mina nya MTB-skor, så jag får väl ta en testrunda i helgen för att känna att allt sitter som det ska. Efter detta firade jag med ett iskallt glas rosé!
Imorgon kväll (17.30) är det också dags att köra landsvägsloppet Stockholm Ride 140 km för mig. Känner mig otroligt peppad och tycker det ska bli riktigt kul.

Fyndat – Shimano M087

Idag kom jag över ett riktigt fynd, så mina 10 år gamla MTB-skor kommer att pensioneras från och med idag!

På lunchen idag bläddrade jag lite i ett reklamblad från sportkedjan XXL. Där hittade ett par Shimano M087 för otroliga 499 kr, som då var halva priset. Trodde aldrig att de skulle finnas något kvar när jag jag åkte dit efter jobbet, men de hade faktiskt ett par kvar i min storlek och de satt dessutom riktigt bra. Det var bara att slå till.
Kollade faktiskt på dessa skor häromveckan, fast då på Cykloteket. Där tog de 1 250 kr. 

Första passet med min Bianchi JAB 29.2

Idag var jag och hämtade min nya MTB på Bianchi Café & Cycles. Som vanligt är det alltid lika skoj att handla där av deras trevliga personal. Fick även en flaskhållare och en Bianchi vattenflaska på köpet.

När jag kom hem åt jag lite snabbt middag och sedan gav jag mig iväg på en runda med nya cykeln. Jag måste verkligen omvärdera mina tankar om storhjulingar, för oj vilken skillnad det var i skogen. Denna cykel sväljer ojämnheter suveränt mot min gamla 26″ MTB. Man ville bara leta rätt på mer och längre stigar i skogen, för den var en fröjd att cykla på.

Det som återstår för mig nu är att försöka montera på mina SPD-pedaler, men de vanliga pedalerna som satt på, satt så hårt att jag inte fick loss dem.

På kvällen smög sig då frågan fram var ska cykeln förvaras? Denna vill man ju inte ställa i källar- eller allmänna cykelförrådet. Nog för att Bianchi gör vackra cyklar, men en MTB ska användas i sin rätta miljö och kommer inte vara blänkande fin hela tiden. Att ha den på väggen i lägenheten känns inte som ett alternativ hos mig, men så plötsligt fann jag en perfekt plats i garderoben. Det var dessutom enkelt att ställa undan och ta fram den, så då var det löst också.
Har du några bra tips på skogsrundor som lämpar sig för MTB-cykling i norra Stockholm får du gärna tips om det.

Snart blir vi en till i familjen

Celeste ska få en maskulin syster om ett par dagar. Jag vet att jag tidigare sagt att jag inte vill ha en 29″ MTB, men det har jag fått omvärdera de närmsta dagarna. Det har varit svårt att hitta en 26″ MTB som jag gillar, så därför fick det bli en storhjuling. Föga förvånade för er som brukar läsa min blogg så blev det en italienare: En Bianchi JAB 29.2. Det är en mountainbike ur deras Performance-serie.

Och eftersom jag är lite fånig och döper mina cyklar efter färgen, blir namnet: Lucido.

Mer bilder och info om den kommer när jag fått hem den, men så här ser den ut:

Bianchi JAB 29.2