En klassiker för alla

Jag jobbar på ICA Banken som är ett företag inom ICA som kanske hörs på namnet. Internt inom ICA har vi de senaste åren haft ICA Klassikern som är en del av arbetsplatsklassikern. Den går ut på att man på hemmaplan kan utföra de klassiska grenarna skidor, cykling, simning och löpning, men du har 6 veckor på dig att göra varje moment.
Personligen har försökt mig på detta några gånger, men det har tyvärr fallit på skidmomentet alla år utom förra året, då det istället föll på simningsmomentet. Med det sagt, så har jag alltså aldrig klarat av den.
Nu har ICA tagit ICA Klassikern till en nivå, när man låter alla som har ett av ICAs kort och som är över 18 år delta och försöka sig på att klara av de olika momenten. Allt startar med cykling den 11 april och det kostar 50 kr att vara med. Anmälan görs på icaklassikern.se och ICA har utlovar också peppande tips på webbsidan, där du också kan fylla i dina prestationer i resan mot varje delmål.
Jag tror att en sådan här utmaning är utmärkt för den som vill börja träna och kanske inte vill kasta sig in i att göra en riktig svensk klassiker på en gång. Vi får väl se om man kanske skulle testa på detta igen.

Lerig, lerigare, lerigast

Lite så kan man nog beskriva dagens lilla MTB-äventyr. Som vanligt så här års när markerna sakta börjar tina, får cykeln verkligen bekänna färg och komponenterna sättas på prov. 

Vi har en hel del hästgårdar här i kommunen och på de leder i närheten av dessa gårdar har de stora djuren verkligen totalförstört vissa delar. Där kan man likna underlaget med innehållet i en kladdkaka.
Jag led med cykeln lite ibland när jag hade med mig stora delar av marken från Stava Gård innan jag hittade en bäck ovanför Rydbo att cykla i för att få bort de värsta geggan. Cyklar man MTB så får man inte vara rädd att skita ner sig, det är liksom bara att trampa och njuta av geggan som skvätter ner hela rumpan, ryggen och ansiktet under passet.
Jag tänkte ta en ny sväng idag, men stigarna och vägarna som jag trodde skulle leda mig mot Täby, tog slut på någons tomt där jag möttes av skylt: Kan du läsa detta har du åkt för långt. 
Jag vände och letade mig tillbaka till Blå Leden och körde den istället. Efter en stund stötte jag på ett vildsvin som jag skrämde iväg från stigen där denne stod och bökade. Läskiga djur tycker jag. Men som tur var, så var han räddare än mig 🙂
Det blev totalt ca 38 km och jisses vad skitigt allt var när jag kom hem.

Whoa… Vann visst en biljett

I förra veckan var jag med i en tävling som Miklael Kippilä hade på hans blogg på Cycling Plus. Jag har varit borta från privata mailen några dagar. I morse blev jag glatt överraskad att jag tydligen var en av vinnarna av en biljett till cykelmässan, Sweden Bike Expo på Stockholmsmässan 18-20 mars.

Tack åter igen för vinsten, det ska bli grymt kul.
Nu ska jag fira med lite frukost och frampå dagen blir det en solig molnig MTB-tur. Mer om den senare idag. Ha en skön söndag!

Ibland känns det liksom bara bra

Idag på jobbet sjösatte vi en ny webbsida för vårt nystartade försäkringsbolag, ICA Försäkring. Det har varit ett kul projekt att vara delaktig i och som nu ska bli intressant att fortsätta utveckla, då själva lanseringen bara är början.

Ikväll har jag dessutom förnyat min tävlingslicens som jag har haft. Jag har funderat på om jag skulle kliva upp en nivå i licensen, men jag fortsätter att köra på en Baslicens, som ger mig rätt att tävla i t.ex. Herrar Sport.
Imorgon funderar jag på att pendelcykla igen. Kommer somna gott ikväll och hoppas på en god natts sömn.

Kollat på moppar som hoppar

Häromdagen blev jag bjuden av min kompis Robert Otterstål till att hänga med och kolla på Night of the Jumps på Friends Arena. Motorcyklar är inget som vanligtvis intresserar mig, men här talar vi om motorcrossåkare som tar sig an hopp höga som hus med helt galna förare, så är det klart man hänger med.

Det blev jag, Robert och Johan Hübner som är en annan gemensam vän. Vi hade äran att få sitta i Fabeges loge med en egen servitör som såg till att man hade allt smaskens som man vill ha till eventet.
Det kittlande i magen när man kollade på dessa galningar som hanterade sin motorcross som om de vore lätta fjädrar. Klicka här för att se en kort video på ett hopp. Det enda som var synd var de två skrikande killarna som höll låda för publiken och som man knappt hörde vad de sa. 

Tack, Robban för att vi fick följa med igår. Man borde verkligen göra sådana här typer av spontana saker lite oftare med sina vänner.