terräng

MTB himlen runt hörnet

Posted on av Magnus

Jag har i flera inlägg skrivit att jag letat efter lagom svåra stigar att cykla mountainbike på. Jag är inte så duktig att jag vill ha avancerade stigar med stora stenar, rötter och kraftiga fall m.m. Jag vet att man inte kan undvika det till 100 procent, men idag har jag då precis runt hörnet där jag bor funnit en rutt på ca 10 km som passar mig.

Rundan går fram och tillbaka genom Törnskogen i Sollentuna som jag tidigare kört på. Nu hittade jag dock en fin avslutning på den som slutade nere vid en fin badstrand utmed Norrviken som jag aldrig vetat om förut. På ett ställe kom jag fram till ett uttorkat vattenfall som säkert är väldigt livligt efter snösmältningen, men nu plurrade de bara lite mellan stenarna under bron. Det kändes nästan lite magiskt att det fanns en sådan här fin plats i skogen bara någon kilometer hemifrån.
Här ovan kan ni se hur rundan går. Jag gjorde ytterligare ett litet stigfinnarförsök vid 6 km ungefär, men fick vända för stigen tog slut och blev ett träsk.
Satte mig ned och vilade lite på stranden, ganska nöjd efter att jag äntligen hittat en väg i skogen som passar mig!

Nederlag för stigfinnaren

Posted on av Magnus

Idag trodde jag att jag skulle hitta fina böljande lättåkta stigar, men nej. Det blev tyvärr en en lite för svår utmaning för mig.

Vid Kulla Vägskäl stod jag och spanade på en karta på min telefon, då en fyrhjuling stannar bredvid mig. Mannen frågar om jag ska åka Blå Leden? Ehhh… Ja det ska jag nog göra, svarade jag. Han tog upp en karta och visade vart den gick och det såg ju kul ut. Mannen själv skulle röja träd utmed stigen, så att man skulle kunna gå och cykla där.

Stundtals var det säkert en väldigt bra stig om man är en van MTB-cyklist som har full koll på sig själv och sin cykel. Efter kanske 8 km när jag befann mig i ett snår av slånbär och en äng av brännässlor, gav jag upp och ledde cykeln ut på Bogesundsvägen.
Lite sur och sönderriven av de dumma slånbärsbuskarna så cyklade jag ned till vattnet och picknickade istället. Glädjande kan jag väl ända säga att jag fick mig en 4 timmars cykeltur och ca 5 mil på cykelkontot.
Stora frågan kvarstår: Var finns du din lättcyklade MTB-stig?

Punka på första testrundan

Posted on av Magnus

Hann bara en tur på ca 9 km innan jag på väg uppför Väsjöbacken började märka att luften sakta började gå ur bakdäcket. Innan dess hittade jag dock en väldigt fin liten omväg runt ett av de mest otillgängliga partierna på rundan i Törnskogen. Nu ska jag bara hitta en sista omväg på slutet av den för att den ska bli min favorunda nummer ett.

I Väsjöbacken inspekterade jag däcket och hittade inget som skulle gått igenom själva däcket, så jag pumpade upp det igen och for hemåt. Väl hemma, tog jag ur slangen som jag tidigare idag satt in och upptäcker då ett mikroskopiskt litet hål. Inget hade gått igenom däcket precis som jag tidigare konstaterat. Vet inte om det är ett fabrikationsfel, men jag tar med den till Cykloteket imorgon och hör med dem om kan få byta. Får jag inte det, så måste jag ju ändå köpa minst två nya slangar.
Tog några snygga bilder också på dagens lilla runda.
Uppdaterat 9/7: Var förbi Cykloteket där jag köpt däck/slang paketet och lite motvilligt från deras sida så fick jag en ny slang, vilket var väldigt snällt. De hävdade att alla slangar tryckkontrolleras, så det var högst osannolikt att det skulle vara något fel på min slang, men även en slangtestare kan ju ha en dålig dag på jobbet? 
Jag hävdar fortfarande att jag satt in slangen efter alla konstens regler och att jag noga sett till att inget var ikläm. Dessutom var det ju inget som har gått igenom mitt däck där det lilla mikroskopiska hålet var. Hur som helst så fick jag ju en ny slang, så jag är en nöjd kund kommer att komma tillbaka.

Man lär sig för varje vurpa

Posted on av Magnus

Idag på morgonen stack jag och Simon ut på ett MTB-pass i Ursvik. Simon ville se hur stigarna såg ut där. Denna gång var de tekniskt svårare stigarna som vi var ute efter.

Efter en kort stund träffade vi på en amerikan som precis gjort ett varv av Nick-rundan, men som ville köra mer. Han höll täten före oss och jag höll mig i längst bak. Det var en härlig syn att se hur han hanterade sin MTB som var helt odämpad och som tydligen var ganska populär i USA.
På ett av de enklaste partierna gjorde jag en praktvurpa i gruset som egentligen inte gjorde så jätteont, men småstenar är hårda. Fick mig lite skrapmärken och mindre svullnad på högra armen, samt ett litet skrapsår på vänstra handen. Tror faktiskt jag börjar bli duktigt på att vurpa som ett proffs…
Efter en stund vid ytterligare ett stopp pratade vi lite med Gordon, som vår duktige amerikan hette. Han såg då att jag och även Simon hade för hårt pumpade däck för skogskörning. När vi släppt ut en del av trycket blev det en hel annan upplevelse att tackla stenar och rötter.
Dagens pass var ett tekniskt svårt pass, speciellt för en nybörjarcyklist i skogen som mig. Det var dock riktigt kul, trots att jag gjorde mig lite illa. Jag var i detta område tidigare i veckan och snurrade runt lite planlöst, tills jag stötte på Ole som visade mig lite snabba härliga stigar. De som han visade känns egentligen som sådana vägar som jag borde köra mer på. Imorgon ska jag träffa Ole igen för att köra ett kvällspass med honom.
Cykelvakt medan Simon fixar lite välbehövlig vätska

Bästa och snurrigaste rundan i skogen

Posted on av Magnus

 
Idag gav jag mig bort till Ulriksdals Golfklubb där jag tänkte försöka hitta en MTB-stig som en kollega på jobbet hittat. Jag hittade den och jisses vilken utmaning, för den var verkligen svår. Ovan med att sitta fast med fötterna, så ramlade jag givetvis tre gånger. En av gångerna sträckte jag nog till tre av mina fingrar så de gör lite ont nu. 
Efter en stund kom jag fram till en backe som var så brant och lång att den inte gick att cykla uppför, så jag vände ned igen och stod och fundera en stund på vart jag skulle ta vägen. Då dyker det upp en kille på en Cyclocross och även han var och hyfsat ovan med det område vi befann oss i. Vi struntade i backen och Ole som han hette tog med mig med på en runda han kända till och som bland annat slutade med en sväng över Järvafältet. Hej vad det gick genom skog och grusvägar och stundtals var det lite berg-och-dal-banekänsla på delar av hans runda.
I utkanten av Häggvik bytte vi lite kontaktuppgifter, så man kan mötas upp och köra fler rundor i framöver. Kul med spontana träningsmöten mitt i skogen.