3 km lång balanslektion

Bestämde mig efter lunch idag att trotsa regnet och det fullkomligt vidriga februarivädret. Med lager-på-lager och regnjacka ovanpå allt bar det iväg mot skogen på MTB:n.

Först fick jag en känsla av att det här kommer gå galant, eftersom all snö såg ut att ha regnat bort. Tji fick jag, för en bit in på min favoritrunda Astaltsrundan var det fortfarande snö och is. Det blev en 3 km lång lektion i att hålla balansen. Var helt slut i armarna när jag gjort första varvet, vilket fick mig att avbryta skogscyklingen och ge mig ut på asfalten igen.
Det fick bli en sväng runt Garnsviken istället. Måste säga att cykla utan stänkskärmar är plågsamt i 30 km/h när det regnar och temperaturen knappt orkat över nollan. Efter en stund glömmer man bort att man är blöt och geggig och glädjen att cykla tar över.

She likes it dirty

Idag skulle jag fått sällskap av min kompis Daniel på MTB-rundan, men i morse ringde han och sa att han blivit sjuk. Bra att inte träna när man är sjuk, men tråkigt att inte få sällskap. Hade verkligen sett fram emot att cykla med Daniel, men vi gör ett nytt försök när han är på benen igen.

Jag gav mig iväg själv och tog några varv på Anstaltsbanan, men med några nya twistar som i efterhand inte var lika roliga som den ursprungliga banan. 
På vägen hem vek jag av från vägen och in i skogen igen på ett ställe och vad hittade jag där då. Jo, ett motorcross spår som var så där skönt geggigt och smutsigt. Askul, alltså! Detta ska jag försöka utforska lite mer, för det visade sig vara riktigt kul att cykla i också.

Dagens skogstur kan du se mer av på min sida på STRAVA.

Anstaltsrundan – fängslande skogsstigar

Efter att jag nu bott ca 2 veckor i mitt nya hus, var det dags att utforska omgivningarna lite. När solen lyser och det är 6 plusgrader och drömmen om en vit jul förmodligen gått förlorad. Då är det bara att hoppa upp på MTB:n och njuta av vår vackra natur.

För att inte bara ge mig ut och testa mig fram, letade jag lite på STRAVA efter närliggande rundor i skogen och hittade en som kallades Anstaltsrundan. Den visade sig vara en snabb och helt gudomlig MTB-runda om man gillar snabba stigar, men med lite trix. Den var så kul att jag körde tre varv och jag måste bara få hit mina MTB-vänner…
Om denna runda var så kul, undrar hur mycket skoj stigar det ligger och ruvar här i skogarna runt om.
På mina sida på STRAVA kan du se vart denna runda ligger om du skulle ha vägarna förbi Åkersberga.
Här kan du även se ett superkort selfie videoklipp från dagens runda. http://instagram.com/p/iOHDWinap1/
Idag testade jag cykelmössan från GripGrab som jag vann i Henrik Öijers adventskalender. Grymt skön!
Valde tydligen fel stig vid en Y-korsning i skogen
På vägen hem insåg jag att det kryllar av fina vägar för landsvägscykling
Dags att tvätta av Lucido efter morgonens äventyr i skogen

Vi kommer om dig snart

Detta sa två tjejer på häst när jag saktade ned vid dem för att inte skrämma deras hästar, då jag var ute på min MTB-runda. Helvete heller tänkte jag tyst och trampade på utav bara den. Eftersom jag körde om dem på en grusväg i skogen så gissade jag att de skulle sätta av i galopp.

Efter ett par minuter hörde jag galoppsteg närma sig, men jag lyckades hålla dem bakom mig hela vägen. När grusvägen gick över i en skogsstig hade jag övertaget och de försvann bakom mig.

I ett dike lite längre i skogen tog det dock tvärstopp och slutade med ett väldigt utspänt bromshandtag. Det måste lossnat någon liten del, för när jag kom hem fick jag inte ihop det igen. Blir en tur till Bianchi i veckan.

Avslutade ändå rundan med endast en fungerande bakbroms. På vägen hem körde jag ett hillclimb i Väsjöbacken och fick till ett personbästa uppför backen. När jag kom upp på toppen låg jag på marken och hyperventlierade i 5 min och tittade på solnedgången. Mysigt!

En uppenbarelse i skogen

Idag hängde jag på MTB:n på bilen och gav mig iväg mot Nacka för ett par timmars skogscykling med Jörgen och Lasse.

Det var magiskt vackert i skogen nu när hösten nått sin peak färgmässigt. Solen strålade och temperaturen låg på strax över 10 grader, vilket är perfekt cykelväder.

Dagens runda blev lite av en upptäcksfärd för oss alla tre, då vi gav oss ut på okända stigar i Nacka. Visst är det väl kul att susa fram på grusvägar där man känner igen terrängen, men att leka stigfinnare är minst lika kul och kan vara nog så ansträngande. Rätt ofta får man bära sin leksak över stock och sten, samt gå i backar som man fegar ut vid. Som tur är vi tre ungefär lika modiga, men idag vann nog Lasse på modighetsskalan.
  

Vi for fram och tillbaka på ett ganska litet område, men vi lyckades ändå hålla igång i ca 1 timme och 40 minuter. Utmed rundan fick man sig några ordentliga kallsvettningar, då blöta rötter och grenar kan få ett hjul att plötsligt försvinna under en. Då gäller det att vara snabb och koppla loss fossingarna eller på något annat sätt försöka hindra att man går omkull.

Vi pausade på en klippa med en helt galet fin utsikt. När gav oss iväg från rastplatsen kom Jörgen på att glömt sin ryggsäck efter ett par hundra meter. Medan han med raska kliv gav sig upp på berget för att hämta den, fångade jag en uppenbarelse på bild.

Efteråt tror Jörgen att den betyder att det måste vara något gudomligt med hans nya cykel och att han har Guds godkännande att cykla mer aggressivt. (Citat från Jörgens Instagram) Precis så tror jag nog också det är.

Undrar om detta var en av årets sista cykelturer med så här njutbart väder? Kul var det det iallafall. Vill du se hur rundan gick, kan du spana in den på min sida på STRAVA. Lyckades dessutom ta ett KOM på dagens runda som jag snodde från Jörgen. Den lär man ju inte få behålla länge, eller?