Klättermössen i Spanien

Idag hade vi först tänkt ut en runda som skulle gå via Istán och sedan vidare mot Ojén, men när vi åkt gata upp och gata ned i den lilla bergsbyn, så tog den väg vi trodde att vi skulle kunna åka på slut i en apelsinodling.

Det blev då att cykla hela vägen ned till Marbella för att därifrån köra en större väg upp mot Ojén. Innan vi åkte från Marbella, stannade vi för en kaffepaus nere vid ett café på stranden. Därefter började vi stigningen mot dagens lunchmål som var Ojén.

Eftersom vi som åkt ned är lite olika starka, så har vi sagt att man för köra i egen fart uppför långa stigningar och så väntar vi in varandra på toppen. Våra två sprättuppar Robert och Robert försvann som två oljade blixtar, men vi andra hittade en lagom takt som vi höll hela vägen upp, tills vi fann de två tupparna väntandes vid vägkanten.

I Ojén blev det en lunch bestående av kaffe, cola och bocadillo, som vi äter varje dag 😊 Sedan testade vi att köra mot Mondo och då fick uppleva en helt magnifik serpentinväg i ett landskap som jag faktiskt tror slog Mallorca stundtals. Efter en stund, där klättringen tog en paus beslutade vi oss för att vända tillbaka hem igen.

Strax efter att vi passerat Ojén igen, anslöt Ali som är en teamkamrat till oss från TUG, som nu fått ordning på sin cykel. Ali som bor rätt nära oss hängde med oss resterande vägen hem.

Sammanfattat blev det en helt fantastisk dag i strålande sol med +20 grader på termometern och på cykelkontot kunde man idag skriva in 66,8 km och nästan 1 330 höjdmeter 😅


Trainerpremiär

Trainerarm

Lite motvilligt plockade jag ned Celeste från väggen, där hon suttit sedan jag körde Velothon i september. Efter tvättandet och putsandet såg jag den där jobbiga TRAINERN stå och stirra på mig i hörnet av badrummet.

Jag ska säga med en gång att jag tycker det är så himla tråkigt att sitta still, trampa som en tok och bli sådär plaskblöt över hela kroppen. Men idag kanske det var den rätta dagen att väcka liv i den, eftersom jag haft en fullspäckad dag och orkade bara inte ge mig ut och pannlampscykla.
Det blev ett pass med lite blandade intervaller och finns det något bättre än att avsluta ett intervallpass med Last train to Trancentral med KLF dunkandes i lurarna. En riktigt skön dänga från när man var lite yngre.

Nu ska jag dricka julmust och och äta vörtbröd.