Idag var det dags för ett pass med personliga tränaren Mikaela på Actic igen. De verkar veta hur man inte ska falla in i tron att det här kan jag ju sedan förra gången.

Nästan alla övningar var ändrade och jädrar vad jag fick slita. Efter uppvärmningen var några av dagens övningar: Knäutfall med hopp för att byta ben och utfallsposition. Benen fullkomligt darrade efter detta och då var det dags att med en skivstång med vikter som hålles på raka armar. Sedan skulle man kliva upp och ned på tre step-up brädor som låg på varandra.

Passet flöt på med mängder av jobbiga övningar för framförallt överkroppen. Detta avslutades med en final som innebar att man ska hålla i två jättelånga och tunga tjocka rep som såg lika tjocka ut som de tampar som använder för att sätta fast en större båt. Repen sitter fast i ena ändan vid golvet och sedan ska man genom att knäböja och sedan kasta repen få repen i en vågrörelse upp och ned.

Trots att jag ville gråta under vissa övningar, för att det var så jobbigt så är man stolt efteråt när man klarat av det. För mig så kan jag säga att anlita en PT får mig att göra saker jag inte trodde var möjligt.

Nu har jag dessutom lovat henne att den utmaning som jag ännu inte gjort ska jag ha gjort innan vårt nästa pass i slutet på mars. Utmaningen består i att jag ska springa 6×10 km fördelat på 1 mil var tredje timme under en dag.

Heja mig!