Årets första och kanske enda MTB-lopp hade kunnat blivit en succé. Formen fanns där och jag var rätt taggad när startsnöret släpptes och vi fick cykla iväg.
Första biten ut ur Norberg är det trångt och det är inte någon större idé att försöka köra om andra. Här gäller det att bara hålla koll på den stora amöba av cyklister som snart ska in på den avsmalnande grusvägen så att man inte kör in i någon eller blir påkörd. Efter en stund, bildas de två led och då går det att ligga i omkörningsfilen och plocka platser.
När grusvägen sakta övergick i mera stigliknande terräng kom första stoppet. På en lite stökigare stig åker kedjan av i ett hopp. Det var bara att stanna och skita ner händerna för att få tillbaka den.
Efter detta hopar sig växelproblemen. Plötsligt kan jag inte växla upp från lilla till stora klingan och det gjorde att jag fick trampa som en hamster som springer i sitt hamsterhjul på raksträckorna. Det funkade dock rätt okej på de mer stökigare partierna som det finns det gott om på detta lopp.
Ungefär halvvägs in i loppet får jag äntligen upp kedjan på stora klingan igen och bestämmer mig att försöka låta bli att växla till lilla klingan, vilket inte visade sig att det skulle gå i några av de riktigt branta stökiga backarna som var kvar. Vid ett ställe på en lång nedförsbacke med rätt stenig terräng lossnar kedjan igen och nu går det så fort att jag inte upptäcker att det hänt. När jag sedan börjar trampa, så rasslar det bara till.
Helvete tänker jag väldigt högt 👿 Nu hade hela växelpaketet där bak vänt sig bak och fram såg det ut som. Detta händer precis vid ett tält där det står ett ”rockband” och skrålar jättehögt ur ett par högtalare som låter som de spruckit.
Vänder upp och ner på hojen. Står och sliter en stund till den gräsliga musiken tills jag äntligen får tillbaka växelgrunkan i rätt position igen. Som tur är verkar den inte gått sönder… Nu är mina händer kolsvarta av olja och jag försöker kleta av mig all skit i gräset innan jag hoppar på cykeln och kör vidare.
Nu kände jag att en rekordtiden var utom räckhåll, men jag fortsatte och plockade tillbaka en hel del placeringar av alla som körde om mig när jag stod och mekade. Nu börjar plötsligt växlingarna funka bättre efter det stora haveriet 🙄
Under resterande del av loppet håller växlarna och kedjan hyfsat bra och kedjan åker bara av en gång till. Då lyckats jag få tillbaka den på plats med cykelskon i farten. Kände mig som värsta proffset som lagar mina grejer i farten…
Hur gick det då till slut
Målet var att försöka slå tiden 3 tim och 16 min som jag gjorde 2017.
Jag hade nog kunnat komma in på en tid på runt 3 tim idag om inte cykeln strulat och varit så dum, men jag är rätt nöjd med min tid ändå som blev 3 tim och 22 min.
Nya tag nästa år… Nu ska cykeln lämnas in på service tror jag och så tänker jag se om jag ska konvertera den till singelklinga.
Tack för fina bilder från Cykelkanalen.se och deras fotograf Anders Jansson och Happyride.se bilder deras fotograf Hans Schönning.
Magnus Cykelblogg 