MTB

Bakväxeltransplantation

Posted on av Magnus

Idag var jag och hämtade min MTB hos Bianchi efter att de bytt ut hela bakväxeln m.m. efter att jag kört sönder den i skogen.

Det är först när MTB:n varit borta som man märker att man saknat möjligheten att kasta sig ut i skogen. Nu är dock ordningen återställd i cykelgaraget och nu står den här med en skinande ren bakväxel som väntar på att skita ner sig.

Bakväxelmos

Posted on av Magnus

Vilket antiklimax det blev idag. Igår kväll åkte jag över till Jörgen och Jessica och hade en härlig kväll med helt makalöst god mat och dricka. Eftersom jag, Jörgen, Robban och Lasse skulle ut på en runda i skogen nu på förmiddagen, sov jag dessutom kvar.

Vid 11-tiden stack vi iväg på våra cyklar och efter knappa 3,5 km tog det roliga slut för min del.

Jag fick plötsligt in en gren i bakväxeln och stannade till för att rensa bort ogräset. Efter att jag trodde att jag fått bort allt, hoppade jag upp på cykeln igen och trampade iväg. Då sa det kras där bak… Bakväxeln stod nu i givakt, fast åt helt fel håll.

Efter lite hjälpsamma händer från mina kalasvänner, lyckades vi skruva loss växeln och tejpa fast den i ramen. Under tiden ringde Jörgen sin fru Jessica som hade godheten att komma med den Otterstålska servicebilen och hämta mig vid närmsta bilväg som vi tog oss ut till. Grabbarna fortsatte sedan utan mig.

Jag tar med mig orden från dem att man är ingen riktig MTB-cyklist om man inte kört sönder något, så nu är jag väl det 🙂

Äntligen fick vi till det!

Posted on av Magnus

Jag och min kompis Daniel Qvist som också bor i Åkersberga har försökt få till ett cykelpass, men inte fått ihop det tidigare. Idag dock, så blev det en premiärrunda på våra MTB tillsammans.

Kort om Daniel:
Kör en Specialized, dubbeldämpad StumpJumper (tror jag den hette). Man väl säga att Daniel är ett par nivåer upp från mig, gällande teknikdelen. Han cyklar ifrån mig på bakhjulet i skogen över knixiga partier. Jag skulle också vilja vara så där ”orädd”, men jag tror han har en stor fördel i rockärmen och det är att han kört crossmotorcykel och är liksom inte rädd för varken bergsknölar, rötter eller stenar. Detta gör att jag tror jag har en del att lära av cykla med honom. Att köra med någon som är bättre än en själv, gör att man höjer tröskeln för vad man tror sig inte klara av varje gång.

Jag kan nog vara en draghjälp för Daniel på långa transportsträckor med framför allt mycket backar, där jag tycker jag är rätt bra på att hålla tempot uppe, utan att tröttna allt för fort.

Ska bli kul att fortsätta upptäcka de fantastiska skogar vi har här i Åkersberga, tillsammans med honom.

http://www.strava.com/activities/115433321/embed/0a98fafd9818492b20073a36e73428f7dbc44e61

Skitpass

Posted on av Magnus

Idag bestämde jag mig för en upptäcksrunda i skogen med MTB:n och allt började väl bra, men sedan kändes det som allt gick fel hela tiden.
Hala rötter, isfläckar, bäckar som var djupare än jag trodde och så bara plötsligt lossnar bromshandtaget på frambromsen. Det blev ett riktigt skitpass i dubbel bemärkelse, geggig och lite småputt trampade jag hem igen.
Får nöja mig med att jag hade ett riktgt kul pass igår istället.

3 km lång balanslektion

Posted on av Magnus

Bestämde mig efter lunch idag att trotsa regnet och det fullkomligt vidriga februarivädret. Med lager-på-lager och regnjacka ovanpå allt bar det iväg mot skogen på MTB:n.

Först fick jag en känsla av att det här kommer gå galant, eftersom all snö såg ut att ha regnat bort. Tji fick jag, för en bit in på min favoritrunda Astaltsrundan var det fortfarande snö och is. Det blev en 3 km lång lektion i att hålla balansen. Var helt slut i armarna när jag gjort första varvet, vilket fick mig att avbryta skogscyklingen och ge mig ut på asfalten igen.
Det fick bli en sväng runt Garnsviken istället. Måste säga att cykla utan stänkskärmar är plågsamt i 30 km/h när det regnar och temperaturen knappt orkat över nollan. Efter en stund glömmer man bort att man är blöt och geggig och glädjen att cykla tar över.