Långloppssugen

Idag var jag hos läkaren och visade upp mitt knä som jag drämde i backen i lördags. Detta är andra gången jag hälsar på hos läkaren i år.

Haltade lite lätt in på rummet och satte mig i stolen
– Jaha, nu ska vi se. Jag ser att du var här för ett par månader sedan och då tog vi bort stygnen efter att du cyklat omkull, säger läkaren. Vad har du råkat ut för nu? Jag har cyklat omkull igen, sa jag med ett leende. Fick ett lite stelt, men ändå ett leende tillbaka.

Jag berättade jag att nu var det knät som fått ta smällen och då var det var bara att åla sig upp på britsen och så började läkaren dra, klämma och känna. Efter en stund konstaterades att knät förmodligen klarat sig av fallet och att det som var svullet, framför allt var ligamentet framför knäskålen.

Den lycka man inombords känner när en läkare ger ett positivt besked är underbar. Jag skulle hålla mig ifrån mina cyklar i minst en vecka sa läkaren.

Ikväll när jag kom hem från jobbet hade tidningen Bicycling kommit i brevlådan. En kaffe, kaka och den tidningen är vardagsmys. I detta nummer var det stort fokus på Tour De France som startar snart, och torts detta racercykelfokus fick jag en enorm lust att anmäla mig till ett MTB-lopp innan Cykelvasan. På jobbet har jag och min kollega Jonathan bubblat lite om att kanske köra Engelbrektsturen som är ett 80 km långt lopp som går i trakterna kring Norberg. Det loppet går i slutet på juli och jag hoppas läkningen av mitt knä går bra, för då anmäler iallafall jag mig.

Tre solskenscyklister på Fornstigen

Solen stekte på bra i tisdags då jag, Jonathan och Johan gav oss iväg ut på Fornsitigen. Denna gång tänkte vi försöka hålla oss på själva leden och inte köra fel stup i kvarten som vi gjorde vid första försöket för en tid sedan.
Fornstigen är en led som startar på Lovön strax efter Drottningholms slott om man kommer från stan. Från parkeringen är det bara ett par hundra meter innan man på är på leden och äventyret börjar. Eftersom vi haft en tid av varmt och torrt väder hade de hala rötterna och stenarna som tidigare satt skräck i mig, torkat upp och var betydligt lättare att tackla.
För en glad amatör som mig är Fornstigen en led som bjuder på allt från tekniskt cyklande där man får har tungan rätt i mun, till härliga platta stigar där man trycka på ordentligt. Det finns också gott om upp- och nedförsbackar av diverse svårighetsgrad. För mig skulle jag säga att leden är cyklingsbar till 95 procent och det är bra, med tanke på att den är ca 18 km lång.
Jag hade otroligt skoj på MTB:n i tisdags och Fornstigen kvalar därför in bland mina toppfavoriter på skojiga MTB-leder i Stockholm. 
Vi var ju inte direkt snabba MTB-cyklister om man tittar på hur jag och Jonathan, som använder STRAVA placerade oss på de segment som finns utmed leden. Vad gör det, när känslan efteråt bara är bubblande lycka.

På kunglig mark

Idag åkte jag, Jonathan och Johan lite tidigare från jobbet och styrde mot Ekerö och Drottningsholm. Dagens uppgift var att försöka hitta en runda som heter Fornslingan som vi hört skulle vara kul.

Ganska snabbt spårade vi upp stigen och trots att vi var på Kunglig mark, var vi inte var tre kungar i skogen idag. Jonathan fick stå för dagens enda vurpa, men trots det var han nog den med mest sprätt i benen idag.
Johan är helt ny på att cykla MTB och var riktigt duktig på att tackla de ganska svåra stigarna stundtals. Med lite bättre kondis är kommer han bli jätteduktig tror jag.
Jag själv då? Mmmm… Jag fegade nog lite idag och hoppade av cykeln på flera ställen som jag annars skulle cykla på utan problem. Den enda förklaringen jag har är att jag inte cyklat så mycket skog i år och att jag är rädd för att göra mig illa inför Vätternrundan. Det skulle kännas så tråkigt att inte kunna cykla den pga att man klantar sig i skogen.

Ibland gick de uppför

Jag och Lucido for till skogs

Då var det helg igen då och jag kände att det var dags att plocka ut Lucido på en snabb, men skoj runda. Styrde mot min favorunda: Anstaltsrundan, som jag inte släppt loss ordentligt på sedan i december. Det är en ganska kort, men ack så härlig runda.

Startade med ett testvarv för att se vad som hänt i skogen under vintern, sedan drog jag på lite extra på de två efterföljande varven. Anstaltsrundan är en bana i precis i min smak, utan allt för mycket läskiga bergknallar som är så branta att man måste koppla loss och bära cykeln för att man antingen är för feg eller för svag.

Hur som helst körde jag tydligen på så bra att jag fick femte bästa tiden på rundan på STRAVA. Ska jag vara ärlig, så är det inte ett segment med särskilt många åkare på,. Jag är iallafall svettigt nöjd.

Idag kom även mina nya Continental Grand Prix 4000 S II däck till Celeste, så nu ska hon få sina nya skor monterade.

Jag tror också jag ska fira in helgen med att testa ett av mina Cykelviner som jag köpte för en tid sedan. Återkommer med hur många cykelpoäng det får.

http://www.strava.com/activities/136552542/embed/1eb91cbbe69b2fcac73308acc536236dc9dad0ba

Påskcykling

Igår kväll fick jag ett infall att ge mig ut i blåsten och testa Fredrikshofs träningskvällar som de har här i Åkersberga på torsdagar. Trots att det var skärtorsdag och många säkert åkt bort, blev vi fyra stycken Fredrikshovare inkl mig och två till cyklister som ville vara med att träna. Det blev en skön landsvägstur på 66,5 km via, Kårsta, Lindholm och Angarn tillbaka mot Åkersberga. Kommer garanterat att försöka hänga på dem fler gånger.

Idag bar det på morgonen av mot Nacka för lite MTB-cykling med Jörgen och Lasse. Vi började sedvanligt med en stärkande espresso hos Jörgen, för att sedan bege oss mot Hellas för att testa stigarna där.

Jag har inte cyklat MTB sedan jag körde sönder min bakväxel och så har jag ju min cykelolycka i bagaget som ägde rum för en månad sedan. Mitt självförtroende bakom styret var alltså inte på topp.

Det började med hopplöst mycket sten och rötter och man bar på cykeln mer än vad man satt på den. Stundtals blommade banan ut och det var riktigt njutbart, tills framhjulet gled iväg på en hal rot och jag la mig lite snyggt i mossan. Då kom osäkerheten tillbaka och därmed så förlorade man lite av njutningen med MTB som jag annars älskar.

Med 500 m kvar hem till Jörgen så skulle han göra ett hopp uppför en trottoarkant, men råkade landa lite olyckligt med bakdäcket. Det blev därför ett ofrivilligt punkabytesstopp innan vi fick oss en utsökt kaffe, mazarin och påskgodis hos Jörgen. Totalt fick vi idag ihop 34,6 km inkl transportcykling.

Slutsatsen efter dagens runda är väl bara att öva och öva igen för komma tillbaka till den där känslan som man hade förut i skogen.

På måndag är det dags att nöta lite sadel igen, då blir det distanscykling i min trakter igen med bland annat Jörgen och Robert igen.

Glad påsk på er!