MTB

Lida loop – racerapport från de bakre leden

Posted on av Magnus

Här kommer en racerapport från en alldeles vanlig motionär och min upplevelse idag.
Efter en natt med lite sisådär sömn gav jag mig iväg mot Lida Frilufsgård och Lida Loop. Väl på plats ångrade jag lite att jag anmält mig till motionsklassen, men gjort e gjort. Det var bara att rätta in sig i ledet näst längst bak.
När man släpps iväg på första loopen, börjar det med att man cykla rakt uppför en brant skidbacke och redan där skiljs agnarna från vetet, då flera pustade och stånkade som om de höll på att dö. Sedan bär det iväg på ganska lättcyklade motionsspår, men den som väntar på något gott behöver inte vänta länge.
Flertalet av delarna i både första och andra loopen är en orgie rötter och stenar, där det gäller att veta var man har cykeln. Förutom rot- och stenfesten föräras åkarna med ibland helt hopplösa stup att cykla uppför. Jag liksom många andra som försökte visa sig på styva linan, fick snällt hoppa av och fälla någon vit lögn om att det skulle gått om inte den framför stannade…
Banan är annars en av de roligaste och mest varierade jag cyklat. Det märks att den är tekniskt klurig, då det för mig tar ca 20 min längre att köra Lida loop, 65 km jämför mot Cykelvasan, 95 km.
Det var ju premiär för mig att köra ett lopp med min fulldämpade Bianchi Methanol. Även om jag inte gjorde någon tid som är värd att skryta över i MTB-kretsar, så var det helt magiskt att köra fulldämpat. I månlandskapet av stenar och rötter svalde cykeln terrängen otroligt bra. Den fungerade näst intill klanderfritt, förutom i en backe, där jag lite oförsiktigt skulle byta från stora till lilla klingan. Det gjorde att kedjan hoppade och jag gick i backen. I samband med det slog jag i benet i cykeln, men landade mjukt på en grästuva.
Jag hoppade upp på cykeln igen och struntande i mitt blödande smalben och att det gjorde ont vid varje tramptag. Efter ett par hundra meter inser jag att jag tappat mobilen – Faan! Hoppar av och halvspringer lite haltande i kanten med cykeln i motsatt körriktning mot platsen där jag gick omkull. Där på grästuvan låg mobilen och väntade.
Resten av loppet löpte på utan missöden. Mot slutet började jag känna hur energin var helt slut och varje tramptag var en plåga. Jag cyklade förbi flera åkare som satt och krampade i stigkanten, men jag fick som tur ingen kramp, utan kunde tillslut ta mig i mål på ca 3:57.
Stort tack till alla supertrevliga funktionärer och sjuksköterskan som såg till att jag fick mitt skrapsår rengjort.
Jag kommer tillbaka även nästa år.

Foto: Peter Jansson

Lida Loop – årets första cykellopp

Posted on av Magnus

Halva året har snart passerat och flertalet cykellopp har gått av stapeln. Men för mig blir Lida Loop årets första cykellopp. Jag har under veckan varit lite krasslig, men under fredagskvällen kände jag att jag började må bra igen.

Känslan idag är att jag ska köra loppet på söndag och det innebär cykelloppspremiär med min fulldämpade MTB, nya POC-hjälmen och mitt senaste tillskott bland bra klädtillbehör, ett par Bontrager Solstice cykelhandskar Från Cykelkraft med extra tjockt GEL-inlägg. De har nästan en identisk färg med min cykelklubb MTB Täbys blåa och svarta kläder, så de passar perfekt till klubbkläderna.

Vädermässigt verkar det bli kalas med ca 17 grader och sol till halvklart. Jag startar kl 11.07 och eftersom jag inte känner mig allt för uppkäftig, valde jag att köra motionsklassen denna gång. Jag har startnummer 6601 och på Lida Loops webb finns en sida med liveresultat som kommer uppdateras under tävlingsdagen med länkar och filmklipp.

Jag ser verkligen fram emot morgondagen och idag blir till att samla ihop alla kläder, cykelsaker, energibars och GELs m.m. så att man är förberedd inför loppet.

Någon måste ju komma sist också

Posted on av Magnus

Idag var det Klubbmästerskap 2 i MTB Täby och det gick av stapeln i Hackstamassivet rätt nära mig. Jag var lite osäker på om jag skulle köra, men tog ändå beslutat att göra det. Jag valde att köra i Herrar 40 och det betydde fyra varv på denna sjukt backiga och rotfyllda bana, vilket kanske inte var rätt beslut.

Regnet höll sig borta, men stenhällar och rötter var sådär slemmigt hala efter dagens regnande. Jag lyckades ändå hålla mig upprätt och varken kraschade eller ramlade.

Efter 2 varv var jag helt slut och jag insåg att jag förmodligen låg sist i min klass, men något i mig fick mig att fortsätta ändå. Så efter 4 varv som tagit 54,24 minuter trampade jag i mål, hela 11,28 minuter efter den som körde snabbast i min klass. Jag kom alltså sist, men gjorde det med stil på min fina cykel 🙂

Bokat in mig på MTB-kurs

Posted on av Magnus

När jag fyllde 40 i vintras fick jag presentcheckar hos TeamSnabbare och idag bokade jag in mig på en första kurs.

Det blev en MTB-kurs, steg 2. Den vänder sig till den som kört lite MTB innan, men som skulle vilja utvecklas vidare för att bli säkrare och snabbare på mer tekniska stigar och över olika former av hinder – utan att behöva kliva av cykeln. Det känns som en kurs som är perfekt för mig.

Sedan återstår att visa kollegorna att man är börjat resan från Gummitarzan till Stålmannen.


Ett paket med skydd för knoppen

Posted on av Magnus

Idag kom mitt paket med den cykelhjälm som jag köpte förra veckan. Jag måste säga att det är alltid lika skoj att hämta ett paket varje gång, fast man vet vad det innehåller.

Fram till nu har jag haft en Kask Mojito och som jag gillat stenhårt. När jag nu ville byta hjälm föll valet på en POC Octal, som är samma modell som alla svenska åkarna hade på sig under EM i MTB för en tid sedan.

Bara lådan gav ett inbjudande intryck och allt var snyggt förpackat. Man fick till och med en tygväska att förvara hjälmen i och det är de där små extra sakerna som ger den där extra fina känslan när man öppnar ett paket. 

Väl på huvudet satt den dessutom otroligt skönt, så det här kan nog bli en bra bekantskap.


Idag sade jag för övrigt hej då till min gamla MTB som nu fått ett nytt hem. Förhoppningsvis kommer den nu ge nya ägaren stor glädje, svett och förhoppnings inga tårar i skogen.