Hur ska det gå imorgon?

Ikväll sitter jag och funderar på hur jag ska ta mig runt Blodomloppet 10 km imorgon. Det är en sträcka som jag vanligtvis brukar motionsjogga runt på strax under en timme.
Lördagens maraton gör sig fortfarande tillkänna genom att benen är ungefär lika smidiga som ett par styltor. Jag har egentligen inga skador eller andra krämpor från i lördags, men att springa imorgon kommer att bli veckans stora utmaning. Om det inte är iskallt och ösregnar, så tror jag dock att jag ställer upp. Jag är ju lagledare för lag ICA/Giulietta och vi har redan ett avhopp och troligtvis lär det det bli fler om jag får gissa under dagen imorgon.
Blodomloppet arrangeras för en fin sak som jag brinner lite extra mycket för. Det är för att uppmärksamma den livsviktiga blodgivningen och Sverige är inte på långa vägar självförsörjande på blod idag, det behövs många fler givare för att vi ska bli det. Därför vill jag springa och uppmuntra er som som inte är givare att gå och testa er om ni kan bli det. Läs mer om hur du gör på geblod.nu
Vill du ha lite mer inspiration och veta varför jag bland annat tog beslutet att bli blodgivare. Då ska ni titta in på en av mina vänners bloggar. Den handlar om deras helt underbara lilla kämpe Henry, som idag är beroende av oss blodgivare pga att han idag av okänd anledning lider brist på röda blodkroppar.

Till Nadjas blogg lifeextraordinarydiary

Stockholm Marathon 2013, check!


Sitter i skrivande stund på balkongen med fötterna på bordet och mår ganska bra så här dagen efter. Igår genomförde jag alltså mitt livs andra maraton och det i ett väldigt varierat väder.

När starten gick klockan 12 var det perfekt väder, halvklart och ca 18 grader i luften och tack vare det var det fullt med publik utmed banan. Efter ett tag började det duggregna, vilket bara var skönt. Men sedan fick vi en repris av förra årets regnande. Under stora delar av andra varvet, så fullkomligt öste regnet ner.
Förra året hade jag ingen måltid, utan var mest intresserad att överhuvudtaget ta mig runt de 4,2 milen. Då stannade klockan på 4.50.40. I år däremot, tog jag ett farthållarband med tiden 4.30 och jag låg riktigt bra till tidsmässigt fram till och med 3 mil, då började benen och säga att nu har du väl sprungit klart, va? Den plustid jag då hade tillgodo försvann sakta men säkert för varje kilometer.
Under loppet hade jag några glada fans som hejade en fram. Och bara så ni vet var era hejarrop ovärderliga på ett långlopp som detta. Man fylldes av ny energi från ingenstans när man passerade er. Tack! I mål möttes jag av min kompis Henrik och min mamma. Även den vetskapen att någon kommer möta en i mål är otroligt peppande för att orka sista biten in.
Jag tog mig i mål på tiden 4.42.07 och det får man väl vara hyfsat nöjd med. Så här i efterhand borde jag kanske planerat in ett fler långpass på 2-3 mil för att hitta orken i benen den sista biten.

Idag är man då lite stel i benen, men för övrigt känns det helt okej i kroppen och jag fick inga skavsår trots hyfsat nya löparskor. Nu är det bara att ställa om siktet – för om två veckor är det 30 mil på cykel som gäller då jag ska göra min första Vätternrunda.

Kvällen innan Stockholm Marathon

Idag har lycka-till-imorgon-orden varit många både från arbetskamrater och vänner, vilket värmer lite extra varje gång man fått höra det. Det känns lite så att varje glatt tillrop man fått, gör att man kommer ha lättare att tänka positivt imorgon då det känns tungt.

Jag måste säga att det är lite pirrigt i magen ikväll, men det ska det vara så här dagen innan. Det är ju ändå strax över 4,2 mil man ska springa imorgon. Jag förstår verkligen att detta i mångas människors ögon är en omöjlig sträcka att ens försöka sig på. Bara så ni vet, tyckte jag också det när jag startade springa för ett par år sedan.
Jag har envist nött motionslöpning regelbundet sedan maj 2011 och gradvis förlängt distanserna och plötsligt en dag känns inte de 4,2 milen så skrämmande längre.

Imorgon står jag då där inne i Stockholm för andra gången. Väderprognosen ser perfekt ut temperaturmässigt (runt 18 grader), men dessvärre verkar det som vi får lite regn på eftermiddagen. Å andra sidan kan det var lite skönt.
För er som inte springer och inte har möjligt att åka in och heja på alla löpare, så sänder TV4 loppet med start från och med klockan 11.30. Heja mig imorgon med startnummer 10225, som siktar på att ta mig runt på 4 timmar och 30 minuter.


Nummerlapp, check!

Ikväll åkte jag in till Östermalms IP och kvitterade ut nummerlappen till Stockholm Marathon 2013 som går av stapeln nu på lördag.

Precis som vanligt är påsen man får fylld med reklam och diverse prylar. I år fick man en helt skönhetspaket i påsen. Får verkligen inte glömma att smörja in mig med L’oreals anti-shine kräm innan loppet. Man måste ju se bra ut på bilderna 🙂
Jag passade även på att ta mig ett tidhållarband, som jag tycker funkar bra om man vill springa på en viss tid. I år siktar jag på 4.30 och det är ca 20 min snabbare än förra året. Om jag klarar detta, beror mycket på temperaturen vi får på lördag.
Jag och min kompis Henrik brukar anmäla oss direkt på plats till nästa års lopp, men Henrik tyckte vi skulle satsa på att springa ett maraton nere i Europa nästa höst istället. Jag gillar idén, så nu ska vi bara välja land och ett lopp. Vet du om något riktigt bra maraton nere i Europa, tipsa gärna.

Om 1 vecka står jag i startfållan

Då var det 1 vecka kvar tills jag med nummer 10225 på magen ska avverka de 4,2 milen igen då. Förra året, då jag premiärsprang var det nog det sämsta väder man haft i maratonhistorien. Då hade vi 4 grader, ösregn och 18 m/sek i vindbyarna. 
I år verkar det bli 20 grader varmare! Om det bli mer än 25 grader, tror jag det kommer bli galet tungt! Därför hoppas jag på halvklart och strax under 20! Känner mig bra i kroppen just nu, men har nog inte fått till så många långpass som jag borde för att kunna göra en väldigt mycket bättre tid än förra årets 4.50. Hoppas ändå på att springa i mål på 4.30.
Nu tänkte jag ta mig en halvlång cykelrunda i det fina vädret och imorgon blir det nog ett milpass löpning.