Uthållig cyklist…

…bloggare. Hell Yeah, visst är jag det! Idag satt jag och efter frukosten och slösurfade lite och för att få lite inspiration brukar jag läsa andra bloggar om framförallt cykling. Jag personligen gillar cykelbloggar, där du får lära känna den som skriver lite mer än bara genom siffror och tävlingsresultat. Den som bjuder på sig själv och skriver om lite allt möjligt kring livet och cykling brukar få mig som läsare.

Jag tänkte idag skulle hitta några nya cykelbloggar att följa, så jag googlade och förutom att min egen blogg dök upp och en del andra bloggveteraner, kom en del topplistor som diverse personer och företag gjort på ”heta” cykelbloggare. De flesta listor var något år eller till och med några år gamla. När man klickade sig in och började besöka de listade bloggarna, var merparten av dem insomnade.

Är bloggandet en utdöende trend?

Orkar inte folk längre läsa om andras upplever och få inspiration till att själva börja träna eller lära sig mer om den träningssort man gillar? Är det bara influensers på Instagram och andra snabba social medier som gäller numera?

Jag gillar Instagram jättemycket, men något som jag aldrig tagit till mig är Instagram och Facebooks händelseflöden som är bilder och rörligt material som försvinner efter en stund. Detta eftersom jag vill att mitt innehåll ska finnas kvar och vara sökbart. Jag respekterar dock de som inte vill vara sökbara och gillar att hålla saker och ting till sin privata krets.

Jag hoppas inte att bloggandet är en utdöende trend och jag förstår om man inte hinner eller orkar skriva varje dag. Det tycker jag inte att man behöver göra heller. Att tvinga fram ett inlägg bara för att blir sällan bra och det tror jag inte läsarna heller gillar.

Min egen blogg startade jag 2012 och den började sitt liv som en allmän träningsblogg med mestadels fokus på löpning, men sakta men säkert utvecklades jag och bloggen när cyklingens underbara värld öppnade sig för mig.

Nu snart 7 år snare skriver jag fortfarande ett eller par inlägg i veckan och visst är det så att bloggen inte är den största i världen rent besöksmässigt, men jag har ändå under årens gång lyckats att skrapa ihop ca 200 000 besök och detta är blogginlägg nummer 1 013.

Någonstans hoppas man ju att mina ord kanske inspirerat någon att börja träna, gå ned i vikt eller fatta ett köpbeslut efter att jag köpt något som jag gillat och skrivit om det.

Hell Yeah – visst kommer jag fortsätta skriva

Även om jag inte vet om jag påverkat någon, så kommer jag fortsätta att skriva 🤓 och därför köpte jag mig att ett par fräsiga cykelstrumpor med texten HELL YEAH från en favorittillverkare av just detta. De heter FingersCrossed Design och är litet tyskt företag som gör coola sköna strumpor av grym kvalitet.

Om du har tips på någon bra cykelblogg, tipsa gärna i en kommentar.

Foto: FingersCrossed Design

Energikick i dubbel bemärkelse

Efter gårdagens endagsfasta, så vaknade jag upp piggare än någonsin i morse. Låter lite knäppt kanske, men jag kände mig superfräsch och full av energi. Jag kan verkligen rekommendera andra att prova detta med en dags fasta i veckan. Idag har ätit som vanligt och kommer göra det varje dag tills nästa vecka, då det är dags för nästa endagsfasta.

En annan sak som jag gjorde idag var att jag och pappa var och lyssnade på en klassisk konsert på Berwaldhallen i Stockholm med symfonier från Mozart och Schubert. Jag tycker om att lyssna på klassisk musik som avkoppling och det var riktigt mäktigt att få uppleva detta live. Det var som balsam för själen och man gick därifrån alldeles lycklig.

Imorgon kanske man skulle få till lite träning också 🙄

Svårt att hitta motivation

När dagarna är fyllda med jordens tråkigaste och mest enformiga väder man kan tänka sig har jag svårt att hitta motivation till att träna ute. Hade det varit snö eller för den delen sol, hade jag känt mig pepp på att cykla. Det är dagar med jämngrått och mesiga noll grader, som får mig att bara vilja dra täcket över huvudet. Tittar man på väderprognosen ser det ut som vi får en repeat på dagens väder de kommande 10 dagarna. Suck… inte ett enda snöoväder i sikte ☃️

Nu sitter jag här och ser ett par ensamma snöflingor ramla ned från himlen, men de försvinner lika fort som de landat. Jag älskar vintern faktiskt, när det är så där lagom kallt och mycket snö. Jag ska försöka tvinga mig till någon form av utomhusaktivitet idag för att bränna lite av gårdagens tårtkalorier.

Hur hittar du motivationen till att träna när du inte känner någon lust?

Ett inspirationsinlägg om lyckan av att cykla

Vad som är kul träning är väldigt individuellt, men ganska många är vi som hade svårt att hitta just den där träningsformen som just du går igång på. Att vi alla behöver röra på oss vet nog de flesta innerst inne och jag vet sedan barnsben hur svårt det var hitta den där träningsformen som just jag tyckte var kul.

När jag var liten, var jag nog helt ointresserad av allt som hette träning. Jag försökte följa min pappas fotspår att spela badminton och det var väl den enda sporten jag minns att jag faktiskt tyckte var lite kul, trots att jag kom sist i alla klubbmästerskap. Drömmen om att få en sådan där liten medalj monterad på en glasbit slog aldrig igenom. Jag är ingen tävlingsmänniska, så jag led inte värst mycket av detta. Det som var kul var ju att åka till träningen med bästa kompisen och slå dessa fjäderbollar fram och tillbaka, skratta och ha kul med honom.
När intresset för badminton sakta tynade bort, skulle det ta ända tills äldre tonåren och gymnasiet innan en kompis släpade med mig till ett gym och ett spinningpass. Jag kommer ihåg hur jädra kul detta var och plötsligt hittade jag något som var kul igen. Konstigt nog så kopplade jag aldrig ihop spinningträningen med att det kanske skulle vara kul att träna på en riktig cykel ute i det fria. Det skulle ta ytterligare 18 år innan jag 2012 föll pladask för hur fantastiskt kul det är att cykla. Tänk om jag som ung upptäckt tjusningen och lyckan med att cykla, då hade man kanske kunnat bli riktigt bra.
Cykla gör väl de flesta, men att träna med cykeln som redskap är inte lika många som gör. Det fantastiska med cyklingen är möjligheten till att kunna variera träningen, vilket innebär att du förmodligen kommer vilja ha fler än en cykel så småningom för att kunna variera dig.
Landsvägscykling
När jag vill ut och röra mig en längre stund är det landsvägscykeln (räsern) eller cyclocrossen som jag väljer. Personligen tycker jag det är lika trevligt att sticka iväg själv på ett pass och beta av 4-8 mil under ett par timmar, som att cykla i grupp. 
Bästa träningsvädret är: Torrt och sol till halvklart
MTB 
Vill jag träna styrka, teknik och utsätta mig för spänning väljer jag ett pass på min MTB (Moutainbike) Då kan det handla om ett kortare, men teknikintensivt pass på tex Anstaltsbanan som är en 3 km lång bana som innehåller allt från stigcykling, bäckar, gyttja, stenar och rötter. Annars är ju ett längre pass på ett par timmar med stigcykling i skogen på varierat underlag det jag gillar mest.
Bästa träningsvädret är: Om det är soligt och torrt kommer du kunna cykla snabbt i skog och mark. Är det blött och lerigt eller snö blir det mer än utmaning med hala rötter och stenar. Personligen spelar inte vädret någon roll när man cyklar MTB tycker jag.
Cyclocross
Om du vill utsätta dig för högintensiv cykling är det cyclocross du ska satsa på. Det är cykelform som sakta växer i Sverige och som är jättestor i Europa och framförallt i Belgien där den har sitt ursprung. Cyclocross går ut på att man cyklar på en varvbana där underlaget är mjukt gräs och gärna mycket lera. Det finns ofta också hinder och trappor ut med på banan som du ska hoppa över eller lyfta din cykel över. Jag provade på att cykla detta hösten 2015 och skulle nog säga att detta är den del inom cykelsporten som är den absolut mest krävande.
Bästa träningsvädret är: Sol till halvklart, men som riktigt cyclocrossåkare ska man älska regn och rusk, så om det inte regnar på träningsdagen ska det gärna ha regnat innan så det blir riktigt geggigt.
Sammanfattning
Det blev ett långt inlägg, men det kanske kan ge någon hopp om att det är aldrig försent att börja träna. Jag hoppas också det kan inspirera till att fler testar på det här med cykling. Man behöver inte börjar med någon jättedyr cykel. Börja i liten skala och fastnar du för det kan du växla upp och köpa dig en dyrare cykel. Det viktiga är att vi har skoj tillsammans när vi är ute och cyklar oavsett vad du sitter på för cykel.