Äntligen en nolla!

Jag läste häromdagen ett inlägg där Sara Penton skrev om den vikthets som hon som ung proffscyklist fått erfara. Det finns nog rätt många sporter där det finns en rätt osund inställning vikten och hur vi ska se ut för att prestera på topp i sporten vi utövar. Precis som inom modevärlden där de smala modellerna påverkar oss hur vi tror att alla ska se ut, finns det samma sak i sportvärlden. Inom t.ex. cykelsporten handlar det kanske inte om utseende, utan mer om prestera watt per kg. Att väga så lite som möjligt, men ändå ha starka uthålliga ben är något som många cyklister gärna eftersträvar och det är väl då som man lätt kan hamna i en osund spiral.

Jag som vuxen påverkas också av det vi överöses iform av olika ideal, men jag tänker framförallt på alla unga människor som inte ännu kanske kan sålla mellan vad som är sunt och osunt för att uppnå det ”perfekta utseendet” eller göra lite bättre tider i den sport man utövar. De påverkas nog mer än vad vi tror av oss vuxna.

Min viktresa är ingen vikthets

Med detta sagt så glider jag över på min egen vikt och den lilla viktresa jag genomför just nu. Man kan tro när man läsar alla mina inlägg om viktminskning att det är ett tecken på att jag drabbats av en vikthets. Jag kan lugna er alla med att det behöver ni inte vara oroliga för.

Jag har aldrig varit en särskilt vältränad kille och har varit rätt bekväm med det, tills den där dagen då vågen nästan visade nästan 90 kg kring år 2010. Det var ingen sund vikt för en som är 171 cm lång. Sedan i somras så lade jag i sista växeln på denna viktresa efter ha stått still i några år. Målet med viktresan är att hitta en bestående vikt på strax under 70 kg. Det är en sund vikt tycker jag för mig och min längd.

Målet är i sikte

Äntligen byttes ettan mot en nolla på vågen, då Herr Våg idag stannade på 70,5 kg. Nu är målet nära och ni ska veta att min självkänsla har den senaste tiden vuxit och jag kan nu gilla att se ett foto på mig i helfigur, vilket inte alltid varit fallet. Jag tycker plötsligt om det jag ser spegeln och det är en stor seger 🙂

Jag hoppas bara därför att den som läser om min viktresa ska känna sig inspirerad och inte hetsad att även små förändringar kan göra stora förändringar i ens självkänsla.

Om du har tid läs gärna Sara Penntons inlägg som jag pratade om i början av mitt inlägg: Två storlekar mindre, men rädd för en banan – ett ganska viktigt inlägg

F7F93264-FD35-4BAB-9394-CFEBD1BB8B30

Hur går viktresan?

Jo tackar som frågar. 30 dagars utmaningen att äta mindre kolhydrater är slut sedan länge, men eftersom det gav resultat så fortsatte jag. Jag har inte varit lika hård mot mig varje dag och på helgerna har jag unnat mig en del vanlig mat med kolhydrater, smörgåsar och en och annan sötsak faktiskt. Detta utan att det påverkat vikten åt fel håll.

Jag har hållit upp ångan med cyklingen för att inte tappa fart med träningen. Det enda är att jag inte orkar ta i lika mycket under längre tid, utan intag av kolhydrater. Men så får det vara just nu.

Vikten är ju en sak att stirra sig blind på, men jag har varit lite dålig på att mäta omfånget på mage och bröst, men det gjorde jag idag. Den största skillnaden jag nu kunde se, var att bröstomfånget minskat med ca 7 cm sedan i början på augusti. Det kändes grymt bra, för det är detta område jag som kille tyckt varit mest besvärade.

Herr våg kunde idag också konstatera 71,5 kg, vilket är den lägsta noteringen hittills 🙂 Nu är det inte mycket kvar, men jag ska under 70 kilosstrecket, det har jag bestämt mig för.

5290231F-9214-4CF7-A8D2-2B0491D49102

Nästa måltid – 24 timmar

Jag berättade i helgen att jag ska testa detta med endagsfasta. Idag bestämde jag mig för att imorgon blir den bästa dagen denna vecka att köra en 24 timmars fasta. Ikväll har jag då ätit en smarrig portion pasta och en avokado, så imorgon vid samma tid är nästa gång min mage får se mat. 😲

Det ska bli spännande att se hur detta går och hur man kommer känna under dagen imorgon. Jag återkommer med en rapport imorgon.

Byter insättningsstrategi 

Förrra veckan skrev jag ett inlägg om insättning och uttag ur kroppen. Min idé var att dra ned på antalet kolhydrater jag stoppar i mig och i veckan har jag inte ätit en enda kaka, inget bröd, samt bara tagit pyttelite pasta, ris eller potatis till lunchen på jobbet. Till middagarna har jag helt och hållet undvikit pasta, ris och potatis. Förväntade mig inga stordåd efter en vecka. Resultatet är knappt -1 kg, vilket är helt okej.

Samma dag som jag gjorde inlägget kom ett sms från min granne Martin som läst vad jag skrivit och som sedan berättade vad han brukar göra. Istället för att ändra på kosten (tror att han liksom mig äter helt okej nyttig mat) så kör han perioder med endagsfasta. Han äter då en vanlig middag och sedan äter han inget på 24 timmar, dvs nästa måltid blir nästa dags middag. Under själva fastedagen dricker man bara vatten, te eller kaffe utan mjölk 😱. Övriga dagar äter man som man brukar.

Efter att ha läst flera artiklar och lite bloggar igår kväll om detta, så tror jag att jag ska testa detta istället från och med nästa vecka. Jag gillade framförallt triathleten Jonas Coltings rätt gamla inlägg om detta. Han lyfter bland annat fram dessa positiva effekter av att endagsfasta:

  • Insulinnivåerna sjunker, vilket är positivt.
  • Man får en en jämn energinivå under hela dygnet
  • Fettförbränningen sägs öka dramatiskt, framför allt när insulinnivåerna sjunker
  • Eftersom fettförbränningen ökar, blir den positiva effekten att man går ner i vikt
  • Suget för att fylla på med mat eller viss typ av mat sjunker

Återkommer i veckan efter att jag ska testa detta, så får ni höra hur det gått. 

Jag mot julkalorierna

Jag älskar verkligen julen med all god mat, kakor, choklad och för att inte tala om glögg. Jag skulle inte säga att jag frossar i allt gott, men lite för mycket av det goda blir det. 

För att inte man ska svälla upp som en ballong försöker att hålla ångan uppe med träningen, även om jag inte pendelcyklar i den utsträckning som jag brukar så här års. Det går lite segt med löpträningen, men det tar sig. Jag vet att det tar lite tid att få upp farten när man inte sprungit på länge.
Eftersom jag är julledig nu, så blev det en grymt härlig cykelrunda på 58,7 km idag i strålande väder. Jag tog min runda som går upp mot Rumsättra och tillbaka. Idag fick jag en påminnelse om att det kan vara halt, även om det mesta av snön smält bort här. Jag blev omkörd av en liten skåpbil som körde ganska fort på de små slingriga vägarna. Efter ca 5 min står den i diket på andra vägen, med sin ganska unga förare sittandes med telefonen i gräskanten. Jag frågade om han behövde hjälp: Nej det går bra, sa han och tittade ner i marken som om han skämdes.
Jag tänkte mest att tur att man inte mötte honom i kurvan där han körde av.