Gegg och slemrunda

Jag hade inte ens någon tanke på att cykla igår, men efter att alla bestyr var avklarade på eftermiddagen, blev det en sväng med MTB:n.
Det blev inget stigfinnaräventyr, utan färden gick på för mig välkända stigar på Blå leden mot Bogesund. Den första biten var rätt upptorkad, men sedan gick det mesta av turen genom knädjupa ledbad och marker med kladdkakekonsitens. Mot slutet fick jag dock uppleva härligt torr stigcykling, innan jag vände hemåt på vanliga asfaltvägar och jag skrapade väl hem ca 35 km på cykelkontot.
Jakten på bästa rundan startar nu
Jag tänkte efter igår att målet i sommar blir att försöka hitta en ny MTB-runda i trakterna kring Åkersberga. Det ska vara en sådan där runda där man får ett skönt flow och inte behöver ägna halva rundan till att vada genom träsk eller lyfta MTB:n uppför berg för att komma vidare, men lite stök och bök kan det få vara. Har du något tips på en runda som är minst 3 mil eller längre här i krokarna, dela gärna med dig till en som inte hittat detta ännu 🙂

She likes it dirty

Idag skulle jag fått sällskap av min kompis Daniel på MTB-rundan, men i morse ringde han och sa att han blivit sjuk. Bra att inte träna när man är sjuk, men tråkigt att inte få sällskap. Hade verkligen sett fram emot att cykla med Daniel, men vi gör ett nytt försök när han är på benen igen.

Jag gav mig iväg själv och tog några varv på Anstaltsbanan, men med några nya twistar som i efterhand inte var lika roliga som den ursprungliga banan. 
På vägen hem vek jag av från vägen och in i skogen igen på ett ställe och vad hittade jag där då. Jo, ett motorcross spår som var så där skönt geggigt och smutsigt. Askul, alltså! Detta ska jag försöka utforska lite mer, för det visade sig vara riktigt kul att cykla i också.

Dagens skogstur kan du se mer av på min sida på STRAVA.

Rapport efter Lidingöloppet

Dagen började med att jag tyckte jag var ute i god tid i förmiddags när jag strax före 11 hoppade på bussen. Väl framme i Ropsten där gratisbussarna går till själva loppet, så var det 1 km kö till dem. Tittade på klockan och inser att min start går om ca 50 min. Stressen och pulsen steg och så ser jag en taxi komma ned från avfarten från Lidingö. Rusar ut i vägen och kastar mig in i den som om jag flydde från något.

Möts av världens trevligaste chaufför från Taxi Stockholm som säger att han vet lite smitvägar och 10 min senare var jag på plats.

Slängde av mig väskan och bytte om för att sedan ta mig en ganska lång väg till starten. Fick springa dit, så jag var helt svettig när jag väl stod i fållan.

Jaha tänkte jag, då kör vi då…

Hade inte hunnit studera banprofilen så värst mycket, men ganska snabbt så insåg jag att detta kommer att bli jobbigt. Trodde att jag redan innan 5 km avverkat den ökända Aborrebacken och var lite stolt över att det gick så bra, men senare skulle jag få veta att den kommer på slutet :/

Tyckte jag höll ganska bra tider fram tills det var ca en mil kvar, då jag började få känningar i mitt ena knä. Eftsom min kropp är viktigare än en bra tid så fick det bli att gå och sedan springa när det kändes okej. Sedan tornar skräckbacken (Aborrebacken) upp sig och går då psykiskt in i väggen, då jag trott att jag redan klarat av den. Men som alltid gäller det att få bort dåliga tankar och tänka positivt. Visst klarde jag den och även nästa jobbiga strax innan slutet.

Gick sedan i mål gråtandes av lycka över att klarat av detta på 3.28.19.

Här är mina mellantider
05.7 km 0 34 42
10.3 km 1 01 19
15.2 km 1 31 47
20.7 km 2 09 28
25.2 km 2 47 46
Mål 3 28 19