Bianchi

Bakväxelmos

Posted on av Magnus

Vilket antiklimax det blev idag. Igår kväll åkte jag över till Jörgen och Jessica och hade en härlig kväll med helt makalöst god mat och dricka. Eftersom jag, Jörgen, Robban och Lasse skulle ut på en runda i skogen nu på förmiddagen, sov jag dessutom kvar.

Vid 11-tiden stack vi iväg på våra cyklar och efter knappa 3,5 km tog det roliga slut för min del.

Jag fick plötsligt in en gren i bakväxeln och stannade till för att rensa bort ogräset. Efter att jag trodde att jag fått bort allt, hoppade jag upp på cykeln igen och trampade iväg. Då sa det kras där bak… Bakväxeln stod nu i givakt, fast åt helt fel håll.

Efter lite hjälpsamma händer från mina kalasvänner, lyckades vi skruva loss växeln och tejpa fast den i ramen. Under tiden ringde Jörgen sin fru Jessica som hade godheten att komma med den Otterstålska servicebilen och hämta mig vid närmsta bilväg som vi tog oss ut till. Grabbarna fortsatte sedan utan mig.

Jag tar med mig orden från dem att man är ingen riktig MTB-cyklist om man inte kört sönder något, så nu är jag väl det 🙂

Tunnelcykling med italiensk kvalitetsfika

Posted on av Magnus

Lördagmorgon och ändå uppe med tuppen, för på schemat stod cykling på Friends Arena. När man vet att man ett par timmar framför sig med goa vänner och cykling, då är det lätt att hoppa ur sängen.

Idag var det Jörgen och Jonathan som var mina kumpaner. Sedan hade Jörgen fått kontakt med ett gäng trevliga killar från CK Medvind som jag också blev introducerad för. Verkar vara härligt gäng cyklister. 
Hamnade dessutom bredvid Robin Hedström i depån som jag följer på Twitter. Han är en hejare på cyclocross. Det var skoj att växla några ord med honom innan vi gav oss ut på dagens cykelpass.
Jag stod för förmiddagens energiboost till oss iform av kaffe och en 1 kg italiensk Pandorato panettone senza canditi. Mina kompisar hade sponsrat mig med den från deras butik Olja&Oliv Delikatesser. Det skars friskt i kakan och smakskades på i pausen.
Som vanligt blev det en förmiddag med massor med cykling (ca 50 km) och trevliga minnen. Idag fick vi som var där och cyklade dessutom en rabattcheck på Bianchi Café & Cylces. För mig som Bianchicyklist kan man inte bli annat än superlycklig. 
Jag kan inte nog tacka Gran Fondo och Friends Arena för att de upplåter arenan åt oss cykelentusiaster. Efter idag har jag bestämt mig för att jag nu ska anmäla mig till Gran Fondo Stockholm (15 mil).

Bara jag och Celeste i 60 min

Posted on av Magnus

Idag när jag kom hem och satt och åt middag, kändes det som Celeste (min cykel kallas så) skällde ut mig för att jag inte tittat på henne på en hel vecka. Sist var för en vecka sedan, när jag flängde runt på Friends Arena med Robert, Jörgen och Lasse. Då blev det några timmars landsvägsträning runt, runt i lastfaret under läktarna.

Det var därför bara att ta fram trainern, koppla ihop allt och bryta mitt lilla träningsuppehåll som jag drabbats av pga slöhet. Eftersom jag inte orkade byta till trainerdäcket, tog jag ett lagom segt distanspass på 200 watt i 60 minuter med skön musik i lurarna. Det är kvalitetstid!
På onsdag ska jag och Robert försöka få till ett pass på Friends Arena igen.

Träningscykling med Gran Fondo

Posted on av Magnus

Idag hade jag och några vänner möjligheten att få träningscykla på Friends Arena, eller snarare i den stora breda tunneln som löper runt arenan under alla läktare.
Robert som arbetar på Fastighetsbolaget Fabege hade fått möjlighet att bjuda med sig vänner på en första träningscykling med arrangörerna till Gran Fondo Stockholm. Detta var en test för att se om arenan kan vara en plats för cykelsporten även vintertid. 
Vi var på plats vid 9 på söndagsmorgonen och efter lite väntande öppnade sig portarna till denna väldiga skapelse. Jag har ju aldrig varit på arenan, så det var en mäktig syn. Vi hade en liten genomgång och så fick man skriva på lite papper om att cykling sker på egen risk. Den stora tunneln är väldigt bred och har två filer. Den inre filen var för den som ville cykla lite lugnare (Max 30 km/h) och den yttre var snabbfilen.
Efter ett par varv, började nervositeten släppa lite och farten ökade sakta. Jag kom upp i en skaplig maxhastighet på 44 km/h, men man kom ner på jorden igen när ett gäng framför oss gick omkull och några av dem gled i väggen rätt hårt. Lyckligvis klarade sig alla utan att behöva uppsöka sjukvård, men några fick ordentliga skrapsår. Det gäller att ha respekt för den fart man kan komma upp i på dessa cyklar. Ett lite brunnslock var det som i detta fall gjorde att en tappade fäste och kraschade.
Det var en helt galen skoj förmiddag och jag hoppas verkligen få göra om detta! 
På STRAVA kan du se den smått skojiga uppritningen av dagens runt, runtcykling på Friends Arena.

Uppdatering:
Kolla in Jörgens film från förmiddagens övningar som han klippt ihop från sin GoPro-kamera.